Lollo van Gaal bara trummar vidare. Skulle försäsongen varit ligasäsong hade vi tuppat av på grund av syrebrist. Nu kan vi bara vara försiktigt förväntansfulla inför nästa helg. För det är trots allt bättre att vinna fem träningsmatcher än att förlora fem träningsmatcher. Och här vann ju faktiskt United prispengar som räcker till två veckolöner för Wayne Rooney. Det ska inte förringas.
Det i mina ögon mest fascinerande med de här resultaten i USA är dock att United spottat in spelmål och släppt in ynka ett sådant på 450 minuter – ett galet mål av Pjanic. Annars är det straffar från Totti, Bale och Gerrard som överlistat ett lag med en helt ny formation, ny stab, nya spelare. Visserligen kan just trebackslinjen bidra till att det blir tre straffar, men fascinerande är det likväl.
Here it goes.
Me like very much:
- Att slå Liverpool är på topp 10-listan över saker jag älskar med livet.
- Tyler Blacketts inhopp. Klockrent.
- Ashley Youngs formkurva. Börjar visserligen långt ner, men den fortsätter att stiga. Hoppas den gör det ett tag till innan han går sönder i slutet av månaden. Och filmningarna lyser med sin frånvaro! Har han insett att han kan gå sönder om han gör dubbelvolter utan att vara träffad? Han har nu sådant självförtroende att han spelar upp bollen på Johnsons hand, vädjar till domaren som avledningsmanöver, tar med sig bollen i steget, tunnlar Gerrard och sparkas ned. Allt inom loppet av sex sekunder.
- 1-0-målet. När det spelas snabbt och bollsäkert i en omställning så är 3-backslinjer sårbara. Herrera-Chicha-Rooney-snöret var perfekt. Och Rooney avslutade på i princip det enda sätt han kunde i det läget.
- Fem matcher – fem vinster. Förra säsongen hade United två vinster på sina sju träningsfajter. Det kan inte vara negativt, men frågan är hur positivt det blir, vilken påverkan det har på starten av ligan. Det lär vi bli varse.
Me like, yes:
- Juan Mata. Minns ni vem som hade #8 före honom?
- Ännu en resolut omställning med påfyllning gav Lingard 3-1. Det är det Manchester United vi älskar allra, allra, allra, allra mest.
- Kontrollen på matchen efter 2-1. Liverpool var i princip helt oförmöget att komma till några lägen till kvittering. Det är vad självförtroende gör för en.
- Uppryckningen efter en medioker första halvlek. Bra.
Not like:
- Första halvlek. Jeeez! Backlinjen var ju helt uppåt väggarna galen. Darren Fletcher såg helt yr i bollen ut.
- Långbollarna. Det sparkades fler långbollar på anfallarna i dag än under hela turnén tidigare totalt. Sakho och Skrtel mot Rooney och Chicha – ingen supertaktik. Skyller på trötta hjärnor.
- Vem dömde bort 3-1-målet av Rooney efter Youngs sagolika assist? Storbildsskärmen? Skandalöst!
No-no-no:
- LvG sa efteråt att United var dåligt. Att resandet och matchandet tog ut sin rätt. Ingen personifierade detta bättre än Jonathan Evans som efter 45 minuter som går till historien som Jonathan Evans sämsta i en Unitedtröja. Han var så dåligt att det inte var klokt.
- Nanis cameo igen. Han hann också med en klassisk Nani: Dribblade i eget straffområde, tappade bollen, tappade ansiktet och försökte reparera det med att få en påhittad frispark i momentet efteråt. Time to say goodbye, Luis.
- Sekunder innan Phil Jones flög in mot Sterling såg hundratals miljoner människor över hela jordklotet att han skulle missa bollen och dra på sig en straff.
Finally:
- Ander Herrera är en ettrig jävel. I dag var det Fellainiklass på antalet orsakade frisparkar också. Samtidigt verkar han vara en lirare som glömmer missade passningar ganska snabbt och inte låter det sänka hans humör, á la Nani.
- Det var svenskt på planen sista kvarten i form av Peterson, Peterson, Peterson, Peterson, Peterson. Ingenting annat.
- Tre gånger under matchens först 35 minuter informerades vi från kommentatorshåll hur det gick i de båda ligamötena mellan United och Liverpool förra säsongen. Thrice.
- Har United tackat ja till samma cup nästa år? Verkligen? Visste vi det?
- Spöstraff på Chubby Shaw att spela med rosa pjuck till röd tröja.
- Var det någon som såg Valencia lämna planen? Plötsligt var han bara borta och Chubby Shaw lubbade in.
- Smallings comeback var en överraskning, men den kompenserades snabbt i och med Valencias tidiga farväl.
* Slutställning i spelade minuter på turnén:
1) Fletcher 90+90+90+45 = 315 minuter
Jones 45+45+45+90+90 = 315
Young 45+45+90+45+90 = 315
4) Herrera 90+45+45+45+78 = 303
5)Â Rooney 45+45+45+62+90 = 287
6) Evans 45+45+90+45+45 = 270
Blackett 45+90+45+45+45 = 270
De Gea 45+45+90+90 = 270
9) Mata 45+45+45+62+68 = 265
10) Shaw 45+45+45+45+82 = 262
11) Cleverley 45+70+45+45+45 = 250
12) M Keane 45+45+45+90 = 225
Smalling 45+45+45+90 = 225
14) Valencia 45+45+45+62+8 = 205
15) Kagawa 45+45+45+28+22 = 185
16) Welbeck 45+45+45+41 = 176
17) Nani 45+45+31+22 = 143
18) Hernandez 20+13+28+68 = 129
19) Zaha 45+49 = 94
20) Lindegaard 45+45 = 90
James 45+45 = 90
22) Lingard 45+28+12 = 85
23) W. Keane 45
Johnstone 45
Amos 45
Rafael 45.
* Nu drar jag till Karel Poborskýs gamla hemstad. På återhörande i helgen!