Embed from Getty Images
Om jag räknat rätt, vilket faktiskt kan hända, var dagens backlinje den 31:a varianten United använt sedan David Moyes besökte Swansea hösten 2013.
31!
Så många olika uppställningar i defensiven kan knappast vara en blueprint för seriesegrar. Inte heller användandet av sju nya spelare i startelvan, inte heller när vi i dag kan räkna in den 13:e debutanten i Uniteds A-lag och framförallt inte när kaptenen får en Roy Keane-brain-freeze och tvingas skamset lunka av banan 30 minuter före slutet. Vi vinner sannolikt ingen liga i vår heller, men de här tre poängen kan faktiskt vara viktigare än vi tror. Att vinna trots en SÅDAN andra halvlek brukade förr i tiden vara ett litet sidospår i en årlig – ofta lyckad – resa mot ligatiteln. I dag kan det betyda att laget svetsas samman, att gamnackar lyfter hakan i vädret och att det här faktiskt är slutet på början och inte en fortsatt början till slutet.
Magknipet släppte i samma ögonblick som Lee Mason tittade på sin klocka för sista gången under matchen och trots att det var det allt annat än mäktiga West Ham som gick all in för en kvittering så knöt jag näven hårt efteråt. Låt oss nu i alla fall klamra oss fast vid en positivt tro på framtiden, åtminstone tills nästa nagelbitande helg.
Wow:
- Rafael da Silva. Given Man of the Match för mig för sina första 45. Det var den Rafael vi såg så mycket av 2012-13. När han nu äntligen kan sova kan han använda dagens statistik som sänglektyr: 5 av utmaningar lyckades (flest på planen), 9 ball recoveries (flest på planen), 3 av 4 vunna tacklingar (flest i United), 3 brytningar (näst flest på planen), 1 assist och en passningsprocent på 90.
- Rooneys 1-0. Magnifik löpning och en avslutning av allra högsta klass. Där visade han vad Juan Mata nu ska kunna bidra med som ersättare i de tre kommande matcherna.
- Första halvlek såg vi allt oftare det United vi känner igen: One touch-fotboll, härlig rörelse, säkerhet i passningsspelet och förutom målen skapade United en handfull ytterligare chanser av olika grad. Den offensiven är också att balansera på en knivsegg. Missar Herrera och Blind i sitt höga press-attack-spel lämnar det en skapligt öppen gata åt andra hållet. Tack och lov blev det inte så mycket av den varan i dag.
- McNairs nickrensning i 84:e höll Henning Berg-mot-Inter-klass. Fantastiskt av en spelare som inte ens gjort en seniormatch i någon professionell liga. Ever. Och dessutom hade haft kramp innan.
- Andres Herreras terrier-arbete var ofta lika effektivt som tidigare. Och i dag bidrog det även till ett mål i och med att hans tackling på Song till slut gav United trion Rooney-Falcao-RvP med full fart mot West Hams backlinje. Spanjoren har blivit en personlig favorit. Tyvärr gick han sönder igen, trots att LvG inte använder sig av Tony Strudwicks tjänster längre.
Habilt. Stabilt. Icke labilt:
- Rojo–McNair var dagens mittbackspar, en helt osannolik duo egentligen, och de skötte sig faktiskt med den äran. Nordirländaren och argentinaren hade dock en ganska lugn första akt tillsammans, vilket gav dem åtminstone 45 minuters rutin ihop innan West Hams tryck sattes igång.
- Falcao. Fortsätter att imponera på mig, trots att han inte träffat rätt än. Har en härlig bom när han fäller ut armen och är – för mig – oväntat skicklig på att hålla uppe bollen och hitta lösningar nästan hela tiden i trängda lägen. Två assists till sitt namn, jag tror att han spräcker sin nolla mot Everton.
Skäl för löneavdrag i en månad:
- Om inte Wayne Rooneys advokat på ett övertygande sätt använder temporary insanity som försvar är hans kapning av Downing makalöst idiotisk. Inte bara för att den satte United i den prekära situationen som uppstod utan också för att han nu sannolikt blir avstängd i tre matcher. Det betyder i så fall att han inte är tillbaka i spel förrän 2 november. Med tanke på att han är en slowstarter, och då bara har lite landskamper bakom sig i oktober, så kan vi inte räkna med någon Rooney i form förrän i slutet av november. Det är alltså två månader dit. Vi minns alla Roy Keanes hjärnsläpp, som mot Haaland, Vitor Baia och Alan Shearer, och de fans som där och då uppskattade såna tilltag är antagligen lika få som Gerrards ligatitlar.
… inte ett vinnande koncept:
- Starten på andra halvlek. Även innan Rooneys meltdown var känslan att 2-2 låg i luften. Kanske förra veckan som fanns kvar i spelarnas medvetande?
- Daley Blinds passning i blindo mot DDG alldeles efter 1-0. Han försökte ytterligare en i andra halvlek, men den var lite för hård för att fiskas upp av en West Ham-anfallare.
- David De Geas tvätthängning i samband med reduceringen. Reparerade lite med en mini-reflex-räddning efter paus, men sådana misstag är icke önskvärda. Speciellt när det fick honom att tveka på hörnan strax efter mina-reflex-räddningen.
- Straff eller utvisning emot – ibland både och – känns som standard för United just nu.
- Angel Di Maria var inte lika offensivt bländande som tidigare, men han var riktigt bra så åt det hållet riktar jag ingen kritik. Defensivt efter paus var han dock ett rundningsmärke. Tröttnade han igen?
Finally:
- Louis van Gaal har nu gett debuter till 13 spelare. Det kan inte ha hänt någon säsong under Fergie.
- Inget rött på Adrian i slutet? Var det så enkelt att det bara var för att bollen hade gått ut till hörna annars och inte räknades som en målchans?
- Mata verkar inte vara någon LvG-favorit, men han bör rimligen vara först i kön för att ersätta kaptenen när denne nu får hänga på läktaren ett tag. Fast det finns en annan möjlig ersättare: Kan LvG välja Januzaj i stället? Inte omöjligt faktiskt. Kan tänka mig att Januzaj inte är helt belåten med sin situation just nu och tonåringar av i dag är inte lika tålmodiga som tonåringar av i går. I alla fall inte i fotbollsklubbar.
- Leicester gick från 5-3 mot United till 0-2 mot Crystal Palace. Det är Premier League, det.