Embed from Getty Images
United må ha hur många problem som helst med skador, brist på världsspelare eller självförtroende och. Oavsett vilket är det så där det ser ut i när Arsenal och Manchester United spelar boll. Det slutar ytterst sällan med att Wenger kan skryta med en vinst, även om motståndaren heter Ferguson, Moyes eller van Gaal och lördagen var inget undantag. Arsenal hade mer boll och fler avslut på mål – men tre poäng tar i kväll tåget norrut till Manchester.
Poängen blir inte färre för att vi hade tur, att Wilshere och Welbeck missade bra lägen och att DDG var bäst på planen.
Det är bara att räkna in dom.
De stora snackisarna på Virgin Trains:
- David De Gea. Ed Woodwards fokus kan inte ligga på något annat ställe än att med guldbläck, guldpenna, i guldkläder ta guldbilen till guldpojkens hem och knäböja framför David De Gea med klubbens mest guldkantade målvaktskontrakt genom tiderna be honom att skriva på. I dag visade han igen varför han är ligans bäste burväktare. Okej, han fick en radda skott mitt på sig, men det gäller att stå där också. Som Thomas Ravelli en gång sa: ”Varje gång man måste slänga sig är man felplacerad”.
- Födelsedagsbarnet #1: Marouane Fellaini. Ingen klockren insats i dag – han tappade boll flera gånger och hans passningsspel är fortsatt märkligt – men det är i exakt den här typen av matchbilder han gör sig som bäst. Inblandad i båda målen. Första gången bara genom att vara Fellaini, andra gången med en av de renaste passningar han slagit i Unitedtröjan.
Snackar LvG och Giggs och Stuivenberg om:
- Försvarets trots allt mäktiga (och ibland turliga) insats. För trots att den ende som föddes innan 80-tal gled över i 90-tal, och han såg dagens ljus för 25 år sedan just i dag, så var det ett drömmål på stopptid från att hålla nollan på Emirates. Det är bara Bayern förutom United som gjort det de senaste 26 matcherna. Både McNair och Chris Smalling, framförallt, sover gott i natt. Speciellt födelsedagsbarn #2 Smalling måste vara extra nöjd med tanke på derbyt.
- Antonio Valencias backspel. Han är lika ofarlig som vanligt framåt (Gibbs var snäll nog att styra in skottinlägget som hade gått flera meter utanför annars) men bakåt gjorde han sin kanske bästa insats som högerback. Lika oväntat som tacksamt.
- Michael Carrick. Mannen som i vanliga fall – oavsett storleken på bollinnehavet – brukar styra Uniteds spel hade en än mer defensiv position i kväll och hade inte fler passningar rätt än De Gea i första halvlek. Men efter paus visade han med både positionsspelet och sina uppoffrande blockeringar varför hans intelligens behövs dessa dagar.
- Ángel Di Maria. En av fördelarna med 3-5-2 är att Ángel Di Maria verkligen får en fri roll framåt och i dag var han nästan lika farlig som tidigare under säsongen. Hade han och Rooney haft aningen mer flyt/skärpa hade vi inte behövt svettas under de sista tre av de åtta (8!) stopptidsminuterna. Jag hade en känsla av att det skulle komma att straffa sig.
- 3-5-2 var helt oväntat helt rätt. Fansen som tog emot beskedet att det skulle se ut så i dag igen och firade med champagne var lätträknade, men med facit i hand står Louis van Gaal med tre poäng och en efterlängtad bortavinst. Svårt att argumentera emot det då, även om det såg ut som det gjorde ibland.
Giggs kommer på det här när LvG och Albert slocknat:
- Ashley Young! Tillbaka i truppen för blott andra gången sedan augusti och ett tidigt inhopp som wingback var inte vad han drömt om. Men även om Young fortfarande skulle vara för dålig för att vara Unitedmaterial – det är han – så var det här en match där han inte alls föll igenom.
- Kaptenen, ja! Wayne Rooney har inte matat skott mot motståndarnas mål den här hösten, men han har inte heller haft så många frilägen. Där visade han för sjuttioelfte gången varför han ska spela längst fram och inte som mittfältare.
- ”Vi är ju fyra!”. Förhoppningsvis hamnar vi aldrig i det läget, att vi ser en Champions League-plats som en slags ”pokal”, men i det här läget är det ju platserna bakom framförallt Chelsea som är realistiska. Och är vi fyra med det den här hösten spelar ingenting annat någon roll, allt kan bara bli bättre. Hoppas jag.
Diskuteras oroligt i morgon på Carrington:
- Robin van Persie. Holländarens chanser att starta mot Hull måste vara minimala efter ytterligare ett likblekt framträdande. James Wilson kändes på nytt som 50 grader hetare när han fick sin obligatoriska kvart.
- Är det så här United ska uppträda på bortaplan i fortsättningen också? Vågar man ta den risken? 3-5-2 och tillbakatryckta 70-80 procent av matcherna för att förhoppningsvis kontra in både 1-0 och 2-0? Jag kan inte säga att jag tände några fyrverkerier efter första halvlek även om de sista tio minuterna av den var bra mycket bättre än de första 35. En situation som symboliserade första 45 var när Fellaini la ut bollen på en överlappande Valencia. 20 sekunder senare hade DDG fått bollen av Smalling. Otäckt likt spelet under David Moyes. Men det kanske var en del av van Gaals master plan.
- Luke Shaws skada. Tänk om vi spelat Champions League och varit kvar i ligacupen också – då hade United behövt gå ned i U16 för att hitta hela spelare.
I sovvagnen ligger en ensam själ och tittar i taket och undrar var hans framtid finns:
- Ander Herrera.
Finally:
- Daniel Welbeck hade fem avslut mot Uniteds mål, men var egentligen aldrig riktigt nära att spräcka De Geas nolla. Vill fortfarande, likt Louis van Gaal, vänta med att betygsätta försäljningen ur ett fotbollsperspektiv tills säsongen är över.
- Wayne Rooney har haft två avslut på mål sedan 14 september. Båda har gått i mål. Både effektivt och oroande.
- Hull, Stoke och Southampton väntar i de tre kommande matcherna innan Liverpool ska pulvriseras på Old Trafford. Jag vill inte börja drömma om full pott, men någon gång ska väl även United kunna börja en svit.
- Jack Wilsheres skalle mot Marouane Fellaini borde givetvis resulterat i ett rött kort. Han fick ingenting, vilket han möjligen förbannade när han linkade av skadad.
- Älskade känslorna spelarna visade upp efter närkamper: Fellaini, Di Maria och Rooney höll inte igen. Mer sånt!
- Efter Hull på lördag är det bara tre dagar till nästa match! Otroligt! Samtidigt tänker cynikern i mig att det ger fler möjligheter för fler spelare att gå sönder.
- Kieran Gibbs 5-sekundersekvens med Fellaini-Szczesny var bland de märkligaste och bästa jag sett i en Unitedmatch på länge.
- När till och med farsan börjar höra av sig och undra varför “kommentatorn låter som Hyland när han satt i radio” är det bara att inse att antingen måste Strömblad eller Viasat förnya sig.
Det finns få stunder i livet som är mer njutbara än sekunderna efter att slutsignalen gått efter en match som man rimligen inte bör vinna. En av tjusningarna med fotbollen är att den ibland inte är det minsta rimlig.