Arkiv | United

Slitsam trea som ger arbetsro

Matchbilden blev den väntade. Och det är smärtsamt att se United vara så tillbakapressat mot Leicester – av alla lag.

Men det gick att slita sig till tre poäng och en hyfsat jobbig 1-0-vinst räknas lika mycket som en 5-0-uppvisning.

Och det ger Solskjaer välbehövlig arbetsro i kampen om topp sex.

Magiskt:

  • Tja, säg det. Tre poäng, kanske? Det här var ingen match som lär bli noggrant granskad på säsongs-dvd:n i alla fall.

Unitedklass:

  • Scott McTominay växer mer och mer (trots att han har strumporna uppdragna över knäna) och övertygar mig och mer om sin startplats. Och det är nog inte bara för att det är lättare att imponera i ett trupp- och skadepåverkat United. Klart bäst i laget i dag med både härlig teknik och ett par crossbollar i Scholesklass.
  • Att hålla nollan hemma mot Leicester borde vara en självklarhet. Men i dagens värld, med tanke på truppstorlek, uteblivna köp, skador och ingen director of football så är det ingen självklarhet. Extra skönt då att De Gea fick en hyfsat (räddningen på Maddison!) lugn resa mot rena lakan.
  • Han tog tid på sig, Ole Gunnar, men bytena hade denna gång önskad effekt. Både Chong och Fred tog för sig och bidrog till att Leicesters slutoffensiv kom av sig något.
  • Efter en skakig start där Maddison tilläts avsluta från nära håll var partnerskapet Maguire-Lindelöf nästan fläckfritt. Dom växer nog ihop snart, och det är bara att be till den vänliga delen av Carringtongudarna att rehabrummet inte kallar på någon av dem den närmaste framtiden.  

Ett gott dagsverke:

  • Vår #10. Fixade en straff som han hade nerver nog att coolt förvalta och drog äntligen en riktig frispark i virket. Rashford hade inte mycket uppbackning i en match som, precis som Solskjaer sa efteråt, egentligen inte passade honom.

Frågetecken:

  • Alltså, han har ju sina moments (som frisparken), men jag kan inte se storheten överhuvudtaget i Andreas Pereira. Vad har han för styrkor som gör att han startar matcher i United? Det kanske är lite hårt att påstå att han en dag blir ihågkommen på samma sätt som vi i dag minns Gabriel Obertán, men det är i mitt huvud inte helt uteslutet.
  • Häpnadsväckande nog är det fortfarande svårt att urskilja någon särskilt spelidé i United, förutom när pressen och omställningsspelet fungerar. Inte sen den dödgrävande van Gaals dagar (med Daley Blind och Chris Smalling som spelförande i ett slags uppställt handbollslag) har man faktiskt kunna se vad United vill göra. Fortfarande är det upp till varje enskild spelare att bidra med någonting. I genomsnitt ett anfall per match ser inövat ut och så ska det förstås inte vara, oavsett vilka som är på planen.
  • Är Juan Matas dagar nu räknade på riktigt? Spanjoren brukar kunna kompensera sin bristande snabbhet i benen med snabbhet i skallen (á la Sheringham), men mot Leicester var den lille magikern åh så långt efter i sina handlingar. När han till och med slarvar i passningsspelet är det dags att börja fundera på det i alla fall. Förhoppningsvis kan han kicka igång och bidra igen, men jag börjar tveka.

… and finally:

  • Med Pogba och Martial (och Shaw) hade det kunnat se lite lugnare ut. Framförallt hade ett mer offensivt United sannolikt haft mer bollinnehav. Det är dock tveksamt om någon av dem är med mot kazakerna på torsdag.
  • Apropå mötet med Astana på torsdag får vi hoppas att ynglingarna med Greenwood i spetsen får chansen från start. Det är ju en turnering som motsvarar ligacupen, fast med europeiskt motstånd. Och med tanke på hur ofta Solskjaer snackar upp ungtupparna är det faktiskt dags att ge dom chansen, även från start.  
0 | United | permalänk

Bergochdalbanan fortsätter

United har alltså inte vunnit en enda bortamatch sedan mars.

Det är häpnadsväckande.

Men vi lär få vänja oss vid den här typen av prestationer – igen – som vi fick se på St Marys. Unga spelare som imponerar och frustrerar om vartannat, medan de flesta rutinerade inte står upp som de bör.

Oavsett om vi bör ha tålamod eller inte så är det jobbigt att se United husera i mitten av tabellen redan. Men det är antagligen bara att vänja sig.

Imponerade:

  • Daniel James. Den spelare som tillsammans med Wan-Bissaka imponerat mest under säsongsinledningen. Hade ett gäng avslut i dag och var väl egentligen den ende som hotade offensivt i United. Målet var fenomenalt vackert.
  • Även om Unitedmittfältet än en gång var lättpasserat ser McTominay ut att ha både större självförtroende och mer pondus för varje match. Mot Southampton drog han igång en del anfall och stack även i djupled.
  • Anfallet som ledde till 1-0-målet var en sekvens som kännetecknar detta United. Plötsligt kan man blixtra till och bollen går snabbt och framåt och Mata av alla spelare drar med sig en försvarare och vips så sitter den i krysset.

Tvivlen fortsätter:

  • Paul Pogbas sista minuter i första halvlek illustrerade på ett fenomenalt sätt hur låg lägstanivå en sån spelare obegripligt nog kan ha. Om han nu ska fortsätta spela i klubben vore det nog idé att sätta honom högre upp i banan där han kan tillåtas drälla med bollarna, alternativt stå för genialiska framstötar. Med tanke på att varken Lingard eller Mata (även om spanjoren är ett steg i klass över engelsmannen) imponerar som #10 kanske det är där Pogba kan göra mest nytta, framförallt mot lag som backar hem.
  • Har vi sett Andreas Pereira göra en insats över 6/10 någon gång? Egentligen är han i min mening knappt en bänkspelare, men i dagens United startar han då och då, vilket säger en del om truppens spets och bredd.
  • Andra halvlek. Vad är det för spelidé som presenteras där egentligen? För nu blev det nästan exakt som mot Wolves, där hemmalaget kommer till ett farligt avslut med en DDG-räddning, och minuten senare sitter kvitteringen. Och United i motgång är numera ingen jätte som bara mosar på vägen mot segermål. Snarare tvärtom. Det finns ingen general som kan diktera spelet på ett sätt som en Scholes eller Carrick kunde. Precis som de senaste åren handlar det om individuella prestationer som eventuellt kan vara avgörande – och så ska det inte behöva vara i United. Men så är det.
  • Allas vårt svenska bidrag till United har haft en tuff start på säsongen. Frågan är om Solskjaer funderar på att ge Tuanzebe möjligheten bredvid Maguire, eller om han har tålamod med Vigge ett tag till. Mot Southampton hade Lindelöf ovanligt många misstag, även i passningsspelet. I luftduellerna väger han ibland också lite för lätt och samarbetet med Maguire har väl inte direkt fått någon kontinuitet än.

Hemskt:

  • 2 poäng av 9 möjliga mot Wolverhampton, Palace och Southampton skvallrar inte direkt om att någon slumrande jätte är på väg att vakna.
  • Med Dansos röda med 20 minuter kvar var jag helt övertygad om att detta United inte skulle ha en aning om hur man på bästa sätt skulle utnyttja överläget. Det hade man inte heller. Bortsett från ett par avslut utifrån var det inte ens nära.

Sist:

  • Sedan skrällen mot PSG har United 6 förluster och 2 kryss på de åtta följande bortamatcherna. Det är fascinerande illa.
  • Marcus Rashfords senaste matcher bådar inte gott för hans formkurva. Det svänger dock snabbt, så jag skulle fortsätta med honom ett tag till innan Greenwood får en välförtjänt chans från start.
0 | United | permalänk

Straffbart uselt, United

Trenden går åt fel håll. Från tre till en till noll poäng.

United har gått från en härlig säsongspremiär till en bedrövlig fortsättning.

Noll poäng hemma mot Crystal Palace är precis lika gräsligt som det låter.

Det är för tidigt att tala om en kris, men den ligger precis runt hörnet och lurar. Mycket talar för att det blir ännu en lång säsong av mörker och irritation.

Den lilla ljusglimten:

  • Förarbetet till James ljuvliga kvittering. Från Pogbas uppoffrande brytning till att bollen gick som på ett pärlband till den lille walesaren.

Rimligt:

  • Under Moyes och van Gaals tid bröts många sviter på ett negativt sätt för Uniteds del. Otroligt nog fanns det några kvar och Palaces trepoängare var en sådan. Det var Londonlagets första vinst på Old Trafford på 30 år. 30 år.

Förskräckligt:

  • Ofarligheten på fasta situationer innefattar nu även straffsparkar. Under lång tid har United varit rejält blekt när det kommer till mål på hörnor och frisparkar, och nu har alltså trenden kommit till straffar. Pogba fick stå åt sidan till Rashfords fördel denna gång, men resultatet blev lika illa som i måndags. Det är väl lika bra att låta hela laget prova?
  • Speltempot från hemmalaget, som långa stunder var i testimonal-fart. Alltså, hur har laget jobbat under sommaren för att knäcka lag som försvarar med tio man på egen planhalva? För just nu är det i omställningarna som United har sitt vapen, men när man inte får några kontringar är det faktiskt läge att hitta några andra planer att ta till. Och det kan ju knappast vara en överraskning att Palace kommer till OT och backar hemåt. Men investerar man inte i kreativitet på mittfältet (”no value in the market 2.0”?) får man också räkna med att det kan se ut så här.
  • Solskjaers manskap har alltså 3 vinster på de 15 senaste tävlingsmatcherna. Det är ju så klart helt orimligt på alla möjliga sätt.
  • Paul Tierney hade, precis som United, en shocker i princip från början till slut. Men det gör ju inte Uniteds insats bättre. Inte ens VAR skulle ha gjort den vassare.
  • Försvarsspelet vid 0-1. Lindelöf ska så klart vinna en nickduell mot decimetern kortare Schlupp, och Maguire ska givetvis finnas närmare sin mittbackskollega utifall denne skulle förlora en duell.
  • Jesse Lingard har nu haft tre matcher på sig att visa att han ska starta i United. Han har visat exakt noll som motiverat varför han ska starta mot Southampton nästa vecka. En spelare som har en #10-roll ska väl inte konstant spela med ryggen mot motståndarmålet utan med ryggen mot sitt eget mål.
  • Rashfords insats generellt.
  • Pogbas insats generellt.
  • Uniteds insats generellt.

Typiskt:

  • Det tog i alla fall några matcher innan skadorna började komma. Men vi kan väl lita på att det bara var början här, när både Shaw och sen även Martial haltade omkring. Och Palace passade på båda gångerna.

Sist:

  • Fyra poäng på tre matcher är midtable-form. Och med tanke på hur mittfältet ser ut, hur skadorna redan nu börjar hitta in i den smala truppen, så kan det bli där någonstans vi får börja titta efter United framöver.
  • Daniel James får nog lära sig ganska snabbt att man inte springer bort och jublar på det sättet efter en kvittering i 89:e hemma mot Crystal Palace.
0 | United | permalänk

Irriterande, United

En poäng borta mot Wolves är en poäng bättre än förra säsongen och således ingen katastrof. Men det känns så onödigt.

Det borde så klart ha varit tre.

Den stora snackisen blir – med all rätta – så klart Pogbas val att ta straffen.

Redan innan fransmannen lagt upp bollen på straffpunkten var jag irriterad över att han hade missat.

Ögongodis:        

  • 1-0-målet var ett briljant bevis på vad fart bakifrån, i kombination med one-touch-spel faktiskt kan ställa till med mot uppställda handbollsförsvar. Och avslutningen var Zlatan-esque.
  • (faktiskt 1-1-målet också, vilket var sagolikt vackert, tyvärr).
  • Martials första halvlek. Med lite mer tåga (vid 0-0 på Rashfords inspel) och flyt (bollen som stannade upp i slutet av första) hade han kunnat dubbla målskörden i första halvlek. Överlag en av hans bästa matcher på länge också.
  • Aron Wan-Bissaka som högerback är alltså en av de mer enorme uppgraderingarna jag upplevt på en position på många år. Då snackar jag framförallt i defensiven, där han i princip är omöjlig att passera, även om han ramlar och ligger bakom motståndaren. Och hans lugn i täta situationer, där han ofta löser med en enkel klack till en medspelare, är skönt att se.
  • Tempoväxlingen från Pogba som ledde fram till straffen. Där är han överlägsen i United när det handlar om teknik, tanke och utförande. 

Habilt:

  • Första halvlek såg United oväntat stabila och kontrollerande ut. Det skapades inte mängder med chanser framåt, men å andra sidan kom inte hemmalaget fram till någonting.

Lite oroligt/irriterande:

  • Maguire och Lindelöf såg inte skakade ut, men de såg inte heller solklara ut, vare sig i samarbetet eller individuellt. Maguire kom fel in i ett gäng situationer, medan Lindelöfs passningsspel lämnade lite i övrigt att önska. Och nu har vi höga krav, för det är helt klart betydligt lugnare att se dessa spelare i mittförsvaret i stället för de som inte ens fick plats på bänken nu heller.
  • Fasta situationer. Vi såg Wolves (med Moutinho i spetsen) stå för två varianter i samband med målet. Först vid frisparken med Jimenez nick i stolpen och sen vid kvitteringen. Hur ofta ser vi United göra något liknande? I dag fick vi se lyftningar mot Maguire och Rashford dra från höften från typ 35 meter.
  • Pogba bör rimligen aldrig slå en straff i United igen. Nu har han missat fyra det senaste året.
  • Bytena? Eller snarare vad det handlade om? James var trött, Lingard var länge i princip helt osynlig i ett vakuum (eller chansmissare), men det dröjde 80 minuter innan Solskjaer gjorde någon förändring i spelarmaterialet. Och då sätter han in Mata? Ytterst märkligt.

Sist:

  • Med tanke på i princip samma matchtrupp – och nästan samma elva – fortsätter Solskjaer att visa gamla gardet var skåpet ska stå. Tänker Rojo, Smalling & co. sitta och räkna in miljonerna, eller flytta för att få spela?
  • Och med tanke på Neves förkärlek för att drämma in bollar från just den positionen verkar det märkligt att United inte var uppmärksamma nog på honom.
  • Palace hemma till helgen bör rimligen inbringa minst tre poäng. Ingenting annat.  
0 | United | permalänk

Den perfekta premiären

Ja, jäklar, ja! Visst hade jag en känsla av att det skulle bli tre poäng i dag, det hade jag. Men 4-0!? Aldrig föresvävade mig den tanken inför Chelsea.

Solskjaer behövde detta så innerligt mycket. Vi fans behövde det minst lika mycket. Och spelarna också.

En ligapremiär är alltid speciell. En ligapremiär med 4-0 mot Chelsea på Old Trafford är extra speciell.

Magiskt:

  • 3-0-målet. Wow. Den passningen från Pogba, den nedtagningen och det avslutet från Rashford. Wow, wow, wow. Klasspelare gör så och det var ett tag sedan man kände den där euforiska känslan i Uniteds omställningar.
  • Glädjen från framförallt Daniel James (är han längre än hörnflaggan?) när han satte spiken i kistan var så genuin som den kan bli. Och medglädjen från lagkamraterna var lika skön den. Gåshud över hela kroppen.

Unitedklass:

  • David De Gea darrade betänkligt under våren, men mot Chelsea var han precis sådär stabil vi vant oss vid att han är.
  • Rashford-Martial är nyckeln till offensiven och att båda fick näta direkt i premiären var helt underbart. Rashford på kanten och Martial centralt ser numera helt naturligt ut.
  • Partnerskapet Maguire-Lindelöf har höga förväntningar på sig och för att vara första matchen tillsammans går det inte att påstå annat än att det lovade gott. Maguire övertygade stort, medan Lindelöf hade några mindre fel. Men det här kan nog bli något. Lägg till att Maguire direkt visade sin ledaregenskaper och det … mmm.
  • Nollan. Det var inte i går det hände senast, och även om det bara var centimeter ifrån några gånger, så är det alltid glädjande att se De Gea lämna planen med rena lakan.
  • Aron Wan-Bissaka har imponerat stort under försäsongen och fortsatte även att göra det mot Chelsea. Jag är mest fascinerad av hans bläckfiskben som slingrar sig runt motståndarna från alla möjliga håll. Han är också typ raka motsatsen till Matteo Darmian i en-mot-en-situationer. Vilket är en komplimang till AWB, alltså. Inte till Darmian.

Något oroande:

  • Mittfältet i första halvlek öppnade sig likt Röda havet och Chelsea kom alltför lätt till avslut. Det är lite oroande överlag med tanke på att det inte finns så många alternativ när det inte fungerar. Matic är liksom ingen trollkarl längre. Tack och lov såg det mycket mer habilt ut i andra halvlek, där Chelsea fick jobba hårdare för att komma till avslut.
  • Paul Pogbas magiska assist till trots (och en passning med vänsterfoten till Shaw som var så osannolikt läcker att man skulle kunna veva den om och om igen) – fransmannen var ganska beskedlig sett över hela matchen. Tänker han fortfarande på Spanien? När United nu valde att inte ta in en mittfältare till är han nyckeln till en säsong som ska gå i positivismens tecken. Då har vi inte råd att se Pogba försvinna så ofta som han gjorde mot Chelsea (framförallt i första halvlek). Han var inte usel i dag, inte alls på något sätt, men hans spelmotor behövs oftare mot motstånd som håller en annan kaliber än det orutinerade Chelsea gjorde. Han får sluta vara gåtfull, helt enkelt.

Sist:

  • Mycket handlade om vilka som spelade från start och vilka som satt på bänken. Men samtidigt visade också Solskjaer med frånvaron av en mängd spelare vad han anser om dem. Killar som Smalling, Jones och Fred fick inte ens plats på bänken där i stället Tuanzebe och Greenwood tog plats. En signal om ganska mycket, får vi hoppas.
  • United hade alltså ligans yngsta startelva (någonstans kring 24 år). Det ger i alla fall lite eko till de gamla goda dagarna.
  • Det här var första gången under 2019 som vi gjorde fyra mål. Med rörligheten i anfallet och både Martial och Rashford med ännu mer rutin i bakfickan är jag ganska säker på att det händer igen innan vi ringer in 2020.
0 | United | permalänk