Arkiv | United

The Big Blogg Season Preview

Embed from Getty Images

Timman är slagen. Manchester United inleder i kväll jakten på #21 och man gör det med förberedelser som varit allt annat än optimala. En ung och skadad backuphögerback, en medioker tredjemålvakt och en mittfältare som gör sin första säsong i England är det enda som räknats in på pluskontot, trots att både Mourinho och fansen velat ha mycket mer.

Men det går så klart att vinna titlar utan att göra allt för stora omskakningar av den befintliga truppen. United har också på papperet en förstaelva som borde kunna ta hem Premier League så det stora problemet är givetvis inte bristen på in- eller utaffärer. Nej, den enorma elefanten i rummet som egentligen är en mammut men som Mourinho inte låtsas om, är ju just Mourinhos spelfilosofi. Så länge han använder sig av den här typen av pragmatism medan andra lag satsar offensivt kan vi inte räkna med mer än 1-0 eller 0-0 ens i en hemmamatch mot Leicester.

Så ser det ut och så ser det ända till den dagen José lägger managerjumpern i byrålådan.

När bloggen gör det återstår att se, men gissningsvis är vi kvar aningen längre än José är kvar på ett jobb han inte vill ha. Så nu låter vi oss själva ställa både frågorna samt bjuda på svaren till en rad intressanta spörsmål inför säsongen 2018/2019.

 

Spontan känsla inför säsongsstarten av försäsongen att döma? Medvindseufori eller motvindsmelankoli?

Lisa: Motvindsmelankoli, desvärre. Men jag vill GÄRNA bli motbevisad. Tänk vad drömmigt att få samma ligastart som förra säsongen? Precis vad jag hade behövt nu känner jag.

Mats: Det vore att ljuga likt Ed Woodward och hans watch-this-space-uttalande att påstå att medvind och eufori är en sammansättning jag skulle använda för att beskriva mina känslor till United så här timmarna innan kickoff. Men vi har varit här förut, även under Den Gamles ledning, och United-mot-världen-inställningen har burit hela jävla äppelträdgårdar med frukt förut. Den stora skillnaden gentemot tidigare är förstås Fergie > Mourinho. Portugisen är ingen trollkarl längre – och har väl egentligen inte varit det någon gång heller.

 

Diogo, Grant och Fred in och Blind ut. Det är allt av värde i Uniteds transfersommar. Reaktion?

Mats: Om det är så att Mourinho efter de tidiga köpen bara varit ute efter en mittback är det i sig märkligt i kubik. Vi har fortfarande ytterbackar som fortfarande är yttermittfältare och dessutom är typ 35 år gamla båda två och det är ingenting annat än skandalöst. Vi har fortfarande spelare som Fellaini, Rojo och Darmian kvar. Det är skandalöst. Annars är jag inte så himla orolig över mittfältet eller anfallet, förutsatt att det sker en skjuts i utvecklingen på Rashford igen. Det är dags nu. Däremot är jag orolig för att det kan se lika ofarligt ut som det gjort länge nu. Och då spelar det egentligen ingen roll vilka vi köper eller inte köper. Ett misslyckat transferfönster är också ett transferfönster. Ju.

Lisa: Min reaktion är väl att vi värvat bra, men inte tillräckligt, och samma med försäljning av spelare. Jag vet för lite om Fred för att ha några ordentliga förväntningar, men han är definitivt en spelare värvad för en potentiell startplats, medan Dalot och Grant är värvningar för framtiden. Klokt, men som sagt inte tillräckligt. Är nöjd med försäljningen av Blind, men tycker samtidigt att det absolut finns fler spelare i truppen som inte håller måttet.

 

José Mourinho har gnällt hela sommaren, men plötsligt säger han att United är förberedda inför säsongen. Var står du i Mourinhofrågan?

Mats: Han vill inte vara kvar och jag vill inte att han är kvar. Det känns fortfarande inte som att det finns någon långsiktighet utan att det i stället fortsätter vara så som jag fruktade att det skulle bli i samband med Di Maria in och Welbeck ut, då Manchester United v. 2.0 bildades. Glazyrerna nöjer sig helt enkelt med stora sponsoraffärer och sponsorerna fortsätter komma så länge United tar sig till Champions League. That’s it. Allting annat är en bonus. Och Mourinho kan och bör trots allt leda United till en topp fyra även nästa säsong, de kukiga förutsättningarna till trots. Alles gut i företaget Adidas Manchester United. Det här förutsätter förstås att han blir kvar säsongen ut, vilket inte är hugget i sten på något sätt.

Lisa: Jag slits mellan mitt ogillande inför att sparka en tränare under en påbörjad säsong, och mitt ogillande av Mourinho och det mesta han sysslar med. Är sjukt less på honom redan och säsongen har inte ens börjat. Just nu är det hans keffa attityd och allmänt pissiga uttalanden som stör mig mest, men så fort de oavgjorda matcherna mot Burnley och Huddersfield börjar trilla in i takt med defensiva byten i minut 72 vid underläge kommer hans taktiska beslut vara föremål för mitt hat. Jag är ganska ordentligt trött på honom, och det skulle faktiskt inte förvåna mig ifall han inte håller säsongen ut, om det nu blir så att resultaten inte infinner sig.

 

Varför vinner United inte ligan i år heller? 

Mats: Inte för att grundtruppen är för dålig eller ens att grundfilosofin (den som handlar om att inte anfalla om det inte absolut är nödvändigt) är för blek, utan för att city är för bra. Jag är nöjd med topp fyra. Jag är en Glazyr.

Lisa: Tror tyvärr det beror på både Citys framfart och vår egen bristande förmåga. Ledsen att säga det, men tror faktiskt att detta är säsongen då City för första gången försvarar sin ligatitel från fjolåret, samtidigt som vi har 2-3 medelmåttor för mycket bland våra främsta 16 spelare för att på allvar ge oss in i något titelrace.

 

Förra säsongen var det Lingard, men vem blir den Unitedspelare som tar störst kliv framåt nu?

Mats: Jag både hoppas och tror att Vigge får en nyckelroll. Jones och Smalling är Jones och Smalling och Bailly, trots att han är så cool, klarar inte av att inte vara skadad. Vi såg i VM vad Lindelöf klarar av mot världsklassmotstånd och med en säsong i ryggen bör han komma med ett helt annat självförtroende till den här starten. Sen har vi så klart Alexis. Han lär inte ta så värst många kliv framåt jämfört med sin egen högstanivå. Däremot bör han nå högre toppar än han gjorde under våren och träningsmatcherna har lovat gott.

Lisa: Av de yngre tror jag Pereira är den som kommer ta det största klivet framåt, och jag hoppas att även McTominay kan fortsätta utvecklas (kanske som mittback?) Jag gillade det jag såg av honom förra säsongen och till denna har han ju vuxit ytterligare. Av de redan etablerade spelarna hoppas jag mycket på Bailly, bara han får vara hel, och som alltid, mannen jag aldrig kommer ge upp hoppet om: Luke Shaw. Nu är det dags, Lukie. Last chance to shine.

 

Och så var det ju det här med sexgungorna.. vem besitter den mest markanta sexgunge-auran av nyförvärven? Valencia är givetvis fortfarande ohotad etta på området, men kan någon av de nya tillskotten utmana?

Lisa: En bloggläsare som ville vara anonym (vi kan kalla honom Björn Appelgren) uppmärksammade undertecknad på att Mourinho har en gigantisk ring på fingret, mer lik något som kan tänkas finnas i E-Types Vikingsamling än det dekorativa smycke han försöker låta det passera som. Tror mitt fokus kommer ligga på Mourinhos ”ring” snarare än sexgungorna denna gång. Mats, vad tycker du? Vem dinglar högst?

Mats: Fred anlände som bekant till sitt nya hemland med inte mindre än tre resväskor, vilket någon skjutjärnsjournalist uppmärksammade i Englands mest respektabla nyhetsförmedlare, så möjligheten finns att han hört talas om Antonios källarstatus och medtog attiraljer för att utmana. Brassen känns också som en liten ulv med sitt breda leende och sin smyckesaura. Josés ring kan nog trots allt komma att blekna i sammanhanget.

0 | United | permalänk

The Best Time of the Year – eller?

Embed from Getty Images

Så är vi här igen. Vi har varit här några gånger tidigare. Hur många beror så klart på hur gammal du är och/eller hur länge din förälskelse för fotbollsklubben Manchester United har varit närvarande. Min har som bekant för många av er funnits sedan Jesper Olsens och Bryan Robsons tid i klubben i mitten av 1980-talet. Du kanske är precis lika långlivad som jag eller alldeles nykär.

Oavsett hur många timmar eller år du haft Manchester United som din officiella kärlekspartner är det början av augusti som är en av de allra mest spännande tiderna på året. Ingen vet egentligen hur det kommer att gå under säsongen, vem som kommer att bli säsongens överraskning, besvikelse, fiasko, mästare, and so on and so forth. ALLT är helt öppet för ALLA lag. Förhoppningar, förväntningar och förtvivlan slungas runt i kroppen i en enda salig röra för vi VET inte hur det ska gå. Ingen vet. Och det man inte vet mår man inte dåligt av.

Det vi vet är att vi har en manager som verkar avsky sitt jobb, åtminstone utåt sett. Hans diverse utspel i USA har inte ökat peppen inför augustis intåg utan snarare fått den motsatta effekten. Men i stället för att helt falla i pessimistfällan har jag valt att inte låtsas om hans kommentarer de senaste veckorna. Jag ignorerar dem och fokuserar i stället på att vi har en trupp – med eller utan fler nyförvärv – som åtminstone ska kunna pusha city lite hårdare än förra säsongen. Jag hyser inga som helst illusioner om att vi är tillräckligt bra för att ta hem titeln med Mourinho som manager, men jag har trots allt några små förhoppningar om att vi får se en lite roligare fotboll. Trots att det inte finns någonting som tyder på det, mer än att Alexis Sanchez sett oerhört rask ut på försäsongen och att Fred i teorin kan vara exakt vad som behövs för att lyfta mittfältet till nästa steg.

Så trots all negativitet, som uteblivna köp och fan vet allt, så väljer jag att försöka se positivt på de som komma skall.

Och Bayern i kväll blir alltså genrepet inför Leicester – och först nu kan man faktiskt ta på allvaret.

Over to you, José.

0 | United | permalänk

So it has begun

Embed from Getty Images

Det är inte bara Manchester Uniteds försäsong som kickat igång, utan även José Mourinhos tredje, ni vet den där då han brukar göra sig omöjlig och försvinna under eller efter.

Jag tröttnade redan efter första presskonferensen.

Egentligen skulle jag vilja skriva att jag inte tänker bry mig om hur uppgiven, försvarsinriktad (på plan och utanför) och sur och purken han är och kommer att vara, men det kan jag ju inte. Han är trots allt en hyfsat betydelsefull person för våra liv, så förbered er på lika mycket suckande över hans beteende härifrån som han suckar över världen i stort.

För just nu är det status quo i United, om inte snarare backwards än forwards. Okej, vi har två spelare in: En Fred som fick spela 0 minuter i VM och inte är helt fit och en tonårig högerback som är skadad. Tack och lov att Lee Grant, som jag så sent som i år tyckte var en av de sämre målvakter jag sett i Premier League, nu är inhandlad och redan in action. Darra månne Kane & co…

United inledde alltså mot America i Amerika och med typ (förhoppningsvis, men det är ju små förhoppningar) endast ett par startspelare som borde/ska inleda säsongen i elvan var 1-1 knappast någon katastrof. Ett enklare träningspass, som den här typen av matcher är 101 gånger av 100.

San José i kväll lär se ut ungefär likadant då ingen av spelarna som anslutit i efterhand, som Alexis och Matic, lär kunna vara i stånd att briljera.

Men för att återgå till transfers: Det snackas inte särskilt mycket om några spelare in och det är alltså då United vi snackar om. Visst, Bale och – framförallt – Sandro finns i lite spalter, men det är inte så att det dundrar på richterskalan. Samtidigt kan man ju fråga sig vad spelare in egentligen skulle betyda? Så länge Mourinho är Mourinho så tvingas spelarna anpassa sig till detta faktum och då kan inga trollgubbar i världen förändra att United använder sig av Mourinhos taktiker.

Med Martial, Sanchez, Rashford, Lukaku, Mata et al ska det bara gå att få ut mera offensivt. United behöver inga marquee signings offensivt utan behöver egentligen bara se till att få ut det bästa av nuvarande trupp. Med tanke på hur många av Uniteds spetsar som var medelmåttiga under 17/18 så vet vi att det finns mer att kräma ur. Alexis, till exempel, var horribelt underpresterande och slutar han med det omedelbums är det ju som en ny spelare.

Nej, det är ju så klart på kanterna i försvaret det måste förnyas, först och främst. Luke Shaw, tandblekning och botoxbehandling till trots, lär inte bli någon ny Evra eller Irwin i höst heller. Ashley Young och Antonio Valencia som ytterbackar ytterligare en säsong? Jösses, i så fall. Jösses.

Anyways: Nu spanar vi in ungdomarna i kväll igen. Ungdomarna är alltid framtiden och kan aldrig beskyllas för att vara fiaskoköp. Och dom är sällan sura redan i juli.

0 | United | permalänk

Det rullar igång

Även om årets lilla fotbollsbegivenhet i öst fortfarande saknar segrare är sommarens stora begivenhet redan avklarad.

Manchester Uniteds A-lag är tillbaka i träning och det signalerar förstås till bloggen att det är dags att slipa fingerspetsarna, rulla fram skrivbordsstolen och dunka igång den efterlängtade öljäsningen.

Och nästa vecka kickar till och med matcherna igång!

I Skåne och Sörmland sitter två bloggare redo att ta emot världsmästargrodätare Paul och hans undersåtar när världens roligaste och perenna graviditet startar igen i augusti.

Och ni är förstås alla välkomna på resan i alls vår gemensamma livmoder.

Keep the red flag flying high, så hörs vi!

0 | United | permalänk

Fred-o-Dalot

Vad låter det som? En fransk strandby i Bretagne? En portugisisk dessert? Eller Mourinhos två senaste värvningar? Alla svar är faktiskt rätt eftersom det enda vi vet med sanning är vår egen verklighet som vi upplever den. Så är det en strandby för dig så är det en strandby för dig.

Men för mig är det två fotbollsspelare som lägger ribban för vad som komma skall. Det här är inga supernamn som vi vant oss vid att Manchester United 2.0 (post-Fergie och post-Welbeck-till-Arsenal) stått för. Istället är det en talang från ”nowhere” – som jag verkligen älskar när United tar in – och en brasse som harvat i Ukraina i fem år och varit dopingavstängd och antagligen fått utstå en hel del vidrigheter från läktarna.

Om vi börjar med portugisen som har alldeles för många o:n i sitt namn för att det ska ligga lent i munnen, så är det här köpet ett tecken på att det äntligen är dags att pensionera ecuadorianen som spelat från start alldeles för länge. Det går liksom inte att ha Humle & Dumle på nyckelpositioner i all evinnerlighet. Visst, båda har sina fördelar, men de är för få i jämförelse med nackdelarna, varav den största är att de de facto inte är ytterbackar och aldrig blir. Oavsett var de placeras.

Fördelen med Diogo är, så klart, också att han, precis som en viss italienare, kan användas på båda kanterna och även som wingback om Mourinho vill köra 5-3-2. Jag är fortfarande så gammaldags att jag vill se specialister på speciella platser, men så länge dom är lika bra överallt köper jag det.

Det är dom sällan. Och Diogos fördelar ligger av allt att döma so far i offensiven. En uppgraderad Rafael modell 2018 kanske?

Diogo (det ligger fortfarande fel i munnen) har ungefär lika mycket rutin som jag av spel på absoluta toppnivå, men det är befriande att se att Luke Shaw-värvningen inte avskräcker United från att införskaffa noobs även fortsättningsvis. United har alltid köpt färdiga spelare och utbildat spelare till färdiga världsstjärnor. Och med tanke på att vår gaffer lär ha koll på talangerna i sitt hemland känns det här som det mest spännande av de två köpen. Ytterbackar är – i vanliga fall, inte när habila yttermittfältare förvandlas till dem – ofta en fröjd att skåda och Diggis har lite att leva upp till efter Paul och Gary och Rafael.

Embed from Getty Images

25-årige Fred är i alla fall någonting i dag så ovanligt som en tvåvägsspelare och sådan dräller det inte av i världsfotbollen i dag. Fördelen med detta är förstås inte bara att han är en brasse i United utan också att han inte bara behöver ställa sig bredvid Matic och låta Pogba sköta offensiven. Han kan med fördel hänga med framåt i banan om nu Mourinho kan tänka sig att använda honom på det sättet.

Downsidan är så klart att han kommer till en liga som inte liknar någon annan och får Mourinho som manager och rimligen ställs inför en anpassningsperiod. Om vi tycker att Alexis haft issues, och ändå är beredda att ge honom tid, kan tålamodsgummisnodden behöva töjas ut aningen längre med någon som ramlar in från Ukraina.

United borde förresten egentligen alltid ha minst en brasse. Brassar är liksom själva essensen av det glädjefyllda och finurliga med fotbollen och även om varken Kleberson, Anderson eller Possebon varit några gudabenådade centrala fältare så är gulblått en ingrediens som alltid ska finnas med i världens vackraste affärsverksamhet.

Summa summarum är det lika skönt varje gång United gör klart med spelare tidigt, framförallt innan stora mästerskap. Nu återstår bara nästa steg, förutom att hala in ytterligare spelare, vilket är att göra sig av med spelare som inte passar. Förslagsvis Fellaini, Darmian och Blind i första hand. Att Afrotanken lyckats bete sig som han gjort i snacket om kontrakt utan att ha blivit ombedd att fara åt helvete är obegripligt. Å andra sidan ska det alltid finnas någonting att uppröras över i United. Om det inte fanns det skulle jag bli orolig.


Elva so far:

DDG

Diogo – Bailly – ? – ?

Matic – Fred

Pogba – ? – Alexis

Lukaku


VM coming up, alltså. Och som vanligt är bloggens intresse för landslag ljummet – men det är ju VM! Och då håller vi inte bara tummarna för Unitedspelarna, utan även för Frankrike. Man håller alltid på grodätarna i mästerskap.

Allez Les Bleus! 

0 | Diogo, Fred, United, VM | permalänk