Matchrapport: Liverpool FC – Manchester United 3-1 (2-0)

Dalglish vs. Sir Alex, Suarez vs. Smalling, Reina vs. Rooney, Phil Dowd vs. resten av världen; tävlingarna i tävlingen var på förhand många, men väl på plan handlade allt om Liverpool och Kuyt. United inkasserade säsongens tyngsta förlust efter en sällan skådad tam och usel insats. Bra för ligan, men Fergusons huvudvärk lär noteras på richterskalan.

Solen strålade inbjudande på Liverpoolhimmelen, det visade sig dock inte vara ett lyckligt omen för Manchester United-lägret. Det var år och dagar sedan Premier Leagues mesta mästare blev så totalt utspelade och förnedrade som i eftermiddags. Kort sagt fungerade ingenting på plan, samtidigt som ett ursinnigt anfallande Liverpool hade boll och rörelse på sin sida. Men för den objektive som var skeptisk inför avspark blev utgången positiv. Matchen levde upp till samtliga derbykriterier; galna mål, massor av kort och 20-mannabråk.

United då. Mittfältet fortsatte att halta, försvaret var av förklarliga skäl knappast samspelat och Berbatov – Rooney fick inte mycket boll att jobba med. Samtidigt kunde Liverpool slugga sig igenom matchen, oftast obevakade och opressade av United. Det var ett sargat bortalag som inte verkade ha tagit förlusten senast mot Chelsea särskilt bra och man brukar ju säga att en gång är ingen gång, två gånger är en förlust för mycket.

Arsenal bjöds härmed in i titelracet igen och matcherna United har framför sig handlar tyvärr om överlevnad – och det i samtliga pågående cuper. Sir Alex har alltså ett högst bekymmersamt arbete framför sig för att skaka liv, dels i truppen, dels i sina laguppställningar. Scholes i all ära, men det här är inte hans säsong. Rooney, vad gör han på kanten? Nani bars ut på bår, visar det sig att han blir borta ett längre tag står man inför en högst becksvart mars månad.

Första halvlek:

Förhandsprognoserna om skadesituationen i Pool fick hälften rätt, ingen Agger på plan, däremot Aurelio från start och Carroll på bänken. Annars bjöd Dalglish knappast på några överraskningar gällande sin startelva, vilket inte Sir Alex heller gjorde; Berba-Rooney på topp, Rafael in som högerback och sedan tidigare visste vi att Smalling och Brown fick den så ytterst viktiga uppgiften att bilda mittbackspar.

Det är inte riktigt en furiös men tämligen oorganiserad öppning, i alla fall från Liverpool. Hemmalaget spelar superaggressivt, med sylvassa väggpassningar och redan efter två minuter rinner Suarez alldeles för enkelt igenom försvaret, efter en passning av Meireles på högerkanten. Uruguayanen misslyckas dock med utförandet. United spelar mer metodiskt och tar tid på sig i uppbyggandet av anfallen – man ser till och med något avslappnade ut.

Fergusons metodik och Uniteds förmåga att hålla i bollen innebär att matchen snabbt vaggas in i ett betydligt lugnare tempo. Det oprövade mittbacksparet Brown – Smalling ser ut att ha läget under kontroll, inte minst Smalling som varvar säkra inbrytanden med att gasta instruktioner till medspelarna. Efter 16 minuter får då United sin första farliga chans, när Berbatov klipper till strax utanför straffområdet. Skottet ser ganska lamt ut, men skruvar sig runt Reina och tar i stolpens utsida och ut. Bulgaren är alltså en slags alkemist, som skapar skarpa lägen ur till synes ingenting. Strax därefter kontrar Liverpool i form av Meireles och Kuyt, men holländaren som är sist på bollen misslyckas också att förvalta skottet. Matchen går med andra ord på halvfart men med småfarliga situationer åt båda håll.

I den 23:e minuten sitter Aurelio, ganska uttryckslöst, ner på plan ­– det verkar som att den lårskada som sades hindra honom från att spela idag, har presenterat sig åter. Han linkar hur som av, Kyrgiakos ersätter. Därefter följer en United-hörna som Brown är sist på, Reina är chanslös på den men Johnson rensar på mållinjen.

Efter ett par småmärkliga minuter i Uniteds straffområde, där Liverpool på löpande band belönats med hörnor och frisparkar lyckas Suarez lura skjortan av två Manchester-försvarare genom att i princip springa rakt längs kortlinjen. Han skjuter ett skott förbi en utrusande Van der Sar, bollen ser ut att missa mål men Kuyt kan helt omarkerad trycka in 1-0 till hemmalaget, matchuret står på 34’. Det är tyvärr en makalös prestation, men samtliga United-försvarare bör få en sko kastat i ansiktet efter det bedrövliga ingripandet.

Målet tänder minst sagt Anfield och Liverpool anfaller ursinnigt de efterföljande minuterna. Kuyt springer oavbrutet som en komplett idiot efter bollen och blir till sist belönad för det när United stressar ut till inkast. I 39:e minuten slås en höjdboll i Uniteds straffområde, Nani springer fram och nickar bollen in istället för ur boxen. Bollen går i en perfekt båge och når den outtröttlige holländaren som än en gång helt fri lägger in för 2-0.

I slutskedet av halvleken får så Phil Dowd äntligen presentera sig. Carragher köttar sönder Nanis ben, när han med full kraft går in med dobbarna före. Tumult följer där samtliga spelare från båda lagen vill säga sitt. Under tiden bärs Nani ut på bår och trots att det är just den kortgalne Dowd som dömer klarar sig Carragher undan med gult. Det är en katastrof att detta Liverpoolska rötägg gång efter annan klarar sig undan rött efter sina eländiga övergrepp på plan. Dessutom belönas VDS med gult för gud vet vad.

Matchen hinner gå någon minut till innan det är dags för skolgårdsfight igen, Rafael blir sparkad i baken av Rodriguez, men fullföljer sin löpning och tacklar tveksamt Lucas. Skrtel rusar snabbt fram till brassen och tar till handgemäng, Dowd ser på en stund innan slovaken och Rafael får varsitt gult. Därefter blåses halvleken av och det är väl minst sagt kaos och bedrövelse som råder.

Andra halvlek:

United har en hel del att fundera på inför avspark. Det centrala mittfältet (läs Scholes) är bedrövligt, straffområdet verkar vara en slags frizon för Suarez och Kuyt som tillåts röra sig som de vill och det är väl egentligen ingen i laget som har kommit igång. Halvleken startar dock utan någon märkbar taktisk skillnad. Liverpool rör sig initialt fortfarande som de vill på offensiv planhalva, men United börjar sakta men säkert komma till allt farligare skott.

Galenskapen som tog tillfälligt uppehåll under pausvilan fortsätter på plan. Berba lyckas nicka bollen på Meireles som än en gång lyckas rensa på mållinjen. Det luktar hands lång väg, men Dowd friar och reprisbilderna visar att domarteamet gjort en korrekt bedömning.

I den 65:e minuten fäller Brown Kuyt som skickligt faller strax utanför Uniteds straffområde. Suarez skruvar frisparken som Van der Sar tar, men bollen glider ur holländarens grepp och vem är där på returen? Kuyt, hattrick, ridå ner?

Tio minuter senare byts han till slut in, supervärvningen Carroll ges omkring en kvart att fullfölja sin debut på. Samtidigt tar Sir Alex ut Rafael till förmån för O’Shea, knappast ett offensivt inriktat byte. Matchbilden annars förändras knappast, Liverpool drar av naturliga skäl ner på tempot, medan United fortsätter att ha förtvivlat svårt att skapa tryck mot offensivt straffområde.

På övertid bryter åtminstone United nollan, Berbatov spelar ut till Giggs som snyggt crossar in i straffområdet, där Hernandez väntar och säkert kan trycka in en klädsam reducering.

Målet kommer dock för sent och Dowd kan blåsa av ännu en Liverpoolseger på Anfield.

// Samir Yusufi