Om jag efter förra veckans sena segermål mot Norwich började tissla och tassla om att det kan ha varit ett direkt avgörande ögonblick för titelstridens fortsatta överlevnad så är Tottenham-vinsten denna helg så mycket viktigare. Vi spelade inte bra överlag och i synnerhet inte i första halvlek. Det borde givetvis ha straffats sig men Spurs envisades med att inte göra mål. Tack och godnatt sade vi tillslut och gasade på. Det är just de här prestationerna där man spelar uruselt och ändå vinner som skiljer agnarna från vetet.
Två ynka poäng bakom City i ligan med 11 återstående matcher att spela innan vi summerar årets säsong. 33 potentiella poäng att kriga för. Givetvis kommer vare sig vi eller City att knipa alla de. Frågan är inte om vi/de kommer att tappa poäng utan när. Jag tror det kan få en viktig betydelse. Första lag som får ordentlig guldvittring kommer att accelerera något kollosallt. Till helgen möter vi West Bromwich Albion hemma samtidigt som lillebror-City åker till södra Wales för att ta sig an Swansea. Fördel United.
Med risk för att spä på den hype som media och fotbollsfolk redan börjat spinna på så kommer derbyt den 30 april bli enormt spännande, i synnerhet om båda laget hållit jämna steg fram till dess. Här är lite onödig statistik att gotta sig i:
Man City
Matcher utan insläppt mål 13
Matcher utan gjorda mål 3
Matcher med fler än 2 mål gjorda framåt 18
Vinstprocent, hemma 100%
Vinstprocent, borta 53,8%
Mål/match 2,55
Insläppta mål/match 0,7
Man Utd
Matcher utan insläppt mål 12
Matcher utan gjorda mål 1
Matcher med fler än 2 mål gjorda framåt 17
Vinstprocent, hemma 76,9%
Vinstprocent, borta 71,4%
Mål/match 2,44
Insläppta mål/match 1
Ikväll gästar basiska Athletic Bilbao oss på Old Trafford i Europa League, detta hemska fenomen. Nåväl, match blir det oavsett vad jag tycker. Jag kan för lite om kvällens motståndare för att uttala mig. Men blir kul att se hur Ferguson ställer upp sitt manskap. Vi möter som sagt W.B.A. på söndag som jag hoppas blir en munsbit. Vilket skulle kunna öppna för ett relativt starkt lag ikväll.
Avslutningsvis så tänker jag inte hoppa på tåget och skriva spaltmeter av hyllningar om Lionel Messis målkavalkad igår. Inte på något sätt för att decimera hans prestation mot ett tafatt Leverkusen utan främst för att jag ogillar honom något ofattbart. Mitt förakt gentemot den argentinska dvärgen är svårdefinierbart. Det har, faktiskt, inte något att göra med att han spelar i Barcelona (som i sin tur spelar i en klåparliga) och det stör mig inte nämnvärt att han har en omänsklig talang och har en förmåga att alltid göra mål. Jag vet inte med säkerhet men jag tror att det bottnar i alla andras enorma missunnsamhet och ständiga ”lyfta-mot-skyarna”-tänk som stör mig. Det kan låta som ett bortkommet sätt att dölja min egen avundsjuka men faktum är att jag inte skulle vilja se honom i United. Eller om man leker med tanken att man fick bli en fotbollsspelare så skulle han inte kvala in på topp 10 på min lista. Men mål kan han göra…
En man som jag däremot skulle vilja kasta en röd tröja åt är brasilianaren Neymar. Youtuba fram hans hattrick, även från igår mot Internacional, och njut. Killen måste ha ett större självförtroende än Gud själv. Dock skulle han antagligen passa bättre in i Arsenal om man tittar på frisyren.
Res med oss till Manchester!