Sorry att jag går all tonåring-får-sin-första-riktiga-nikotin-kick-nuts på er i rubriken, men jag känner mig som just den tonåringen. Känslorna svallar, optimismmätaren slår i alla tak jag går in under och jag lever glatt instängd i en rödgul bubbla. Ända sedan det blev klart i min skalle i torsdags har det känts som om United säkrat en titel i och med Juan Mata. Vi svävade i alla fall inte på samma små rosa moln när afrotanken kom för fem månader sedan, det kan vi vara överens om.
Köpet av spanjoren var för övrigt bland det bästa som kunde hända för afrotanken, som kan göra comeback i morgon. De £27 mille som spenderades på honom känns sekundära nu. Han kommer givetvis att betygssättas med kritiska ögon även under våren, men inte alls med samma brillor som innan Matas ankomst. Det kan bara båda gott om han nu har en Unitedspelare inom sig.
Alldeles innan han i dag för första gången mötte obereonde journalister, inte jobbets internpress, som Unitedspelare fick vi också veta att Sky Sports hade fel (min känsla är att de har det allt oftare) om hans tröjnummer. Han tar alltså över sina 15 dagar äldre föregångares #8 och inte Antonios #7. Vad #Andow88 tycker om det kanske vi får veta en dag, men det känns bra för många att #7 fortfarande är ledig. Inte bara för att belgaren kan ha siktet inställt på den till hösten utan för att det kanske finns någon annan, ännu inte i klubben, som jagar den.
Presskonferensen som följde efter tröjnummersläppet var en enda lång uppvisning i vänlighet, charm, diplomati och proffsighet. De gamla engelska tidningsrävarna försökte på alla sätt hitta rubriker, med frågor som ”Hur kunde du gå från att vara Chelseas bäste till bänken?” och ”Är det här ett steg uppåt i karriären från Chelsea?”. El Hombre Perfecto duckade skickligt och talade så övertygande till oss att om han påstod sig vara Guds sändebud på jorden så skulle jag bli frälst. Samtidigt var han genuint passionerad när han kom in på Manchester United.
Fast vad annat kan man förvänta sig av en man som sköter sina sociala medier, Twitter, Facebook och Instagram, själv och i dagens blogginlägg (han bloggar!) avslutade med ”a big hug to all of you”?
* Men så ska ju grabben också inte bara komma undan så elegant med att talk the talk. Han är inte värvad enkom som en motvikt till dekadensen i omklädningsrummet, han ska ju faktiskt visa sina nya lagkamrater hur man sparkar boll och samtidigt vinner. I dag tränade RvP, Rooney och Fellaini som vanligt och i dessa dagar tar jag för givet att tombolan gör som fansen vill.
”Look, Büttner still thinks he’s a Manchester United player”
Cardiffelvan blir alltså denna:
DDG
Rafael – Evans – Jones – Evra
Fletcher/Fellaini – Cleverley
Januzaj – Rooney – Mata
RvP
Utanför denna elva finns då Welbeck, vilket är min egen stora invändning mot dragningen. Jag tror att han spelar från start och egentligen tror den rationelle mannen i mig att Mata också börjar på bänken.
Spelar Fellaini, RvP, Rooney och Mata i morgon innebär det förresten i runda slängar 1,3 miljarder i inköp som går in i laget. Sparkapital, fast omvänt på något sätt.
Ole Gunnar Solskjaers återkomst till Old Trafford hade varit förstasidesstoff för oss fans vilken annan måndag som helst, men den gamle superstrajkern har verkligen hamnat i skymundan. Men Kristiansundsonen är förstås inte bortglömt i uppsnacket och lär få ett hyfsat välkomstmottagande (till skillnad från Giggs i bortamötet). Han längtar förstås och apropå älskvärda människor:
“I’m more professional than emotional so I’ll go there and of course I’ll enjoy it, but I’m not thinking about all the surroundings, I’m thinking about my team. We need to go out there, enjoy it and play the best we can against the best club in the world.”
Jag är så uppe i varv att jag spelade United -5 till 22 gånger pengarna. 500 SEK på det.
* Leighton Baines sajnar ett nytt kontrakt med Everton och kommer automatiskt längre från en övergång till United. Det är förstås inte kört, det är det aldrig i dagens fotboll, men nu lär Patrice Evras ersättare heta någonting annat. Var länge sedan Ashley Cole ryktades – kanske drar det igång igen. Brrr.
* Särbehandlingen av Rooney når nya höjder om vi ska tro brittisk press i dag. Dels är han till skillnad från under Fergie underrättad om Uniteds transferaktiviteter och dels ska han erbjudas inte bara £300 000 i veckan utan även kaptensbindeln om han skriver på en förlängning. Okej att han är viktig för klubben, som spelare, men det måste finnas någon ända på hur långt upp mot väggen United kan låta sig tryckas. Kapten?! Usch.
Smart av Edward att hålla sig borta från förhandlingsbordet för att slippa Rooney på agendan. Men kan det verkligen fungera i längden? Låter helt otroligt att det kan gå till så på så hög nivå, men kom han undan med det och fortsätter att göra det ska han hyllas för det spelet.
* Fabio såld till Cardiff. Lämnar alltså plats för en spelare till i truppen tills transferfönstret stänger. Vi behöver inte oroa oss för någon homegrown-quota heller. I dagsläget har United DDG, Nani, Lindegaard, Chicharito, Evra, Vidic, RvP, Shinji, Büttner, Fellaini, Mata som utsocknes spelare – max är 17. Sex Matas till får alltså rum.
Fabio gjorde därmed ett alldeles magnifikt – och unikt? – uttåg ur klubben i och med sin slasher-cameo mot Swansea. Snacka med att go out with a bang.
HAR NI FÖRRESTEN SETT NÅGOT NYFÖRVÄRV PASSA SÅ BRA I EN TRÄNINGSJACKA TIDIGARE?! VA?!