United tog igår ännu en övertygande seger på Old Trafford, mot Leicester efter mål av Marcus Rashford och Marouane Fellaini. Efter tre matcher har laget ännu inte släppt in ett mål och producerat tio stycken framåt. Känslan är god inför nästa anhalt, borta mot Stoke, efter landslagsuppehållet.
Intensiv matchinledning
Högt tempo, stressade passningar och en uppeldad hemmapublik var ett faktum redan tidigt in i matchen. Leicester sökte firma Okazaki/Vardy med bollar in bakom Uniteds backlinje och i sekvenserna efter stångades Lukaku med Morgan och Maguire i andra straffområdet.
Daley Blind gick in hårt i duell med Mahrez redan i andra matchminuten. Detta fick undertecknad att minnas när bröderna Neville välkomnade Jose Antonio Reyes till Old Trafford och den engelska fotbollen med att helt och hållet radera ut spanjoren med hjälp av hårda dueller tidigt i matchen. Blinds hantering fick Mahrez att ofta hamna relativt djupt på mittfältet för att hämta boll och sen slå längre inlägg in till djupledslöpande anfallsduon. Det var också tydligt hur United på förhand var medvetna och förberedda för dessa djupledsbollar/kontringar. Kombinationen Mahrez till Vardy/Okazaki är välkänd men fortsatt potent.
Positiv period
Efter cirka kvarten spelad tog United på riktigt över matchen och kunde fylla på med mycket folk på Leicesters planhalva och anfallen följde varandra. Juan Mata gör mål efter retur från Lukakus bökande och skott men dömdes av för offside. Frustrerande nog, med tillgång till reprisbilderna, går det att se spanjoren icke-offside när Lukaku skjuter sitt skott. Minuterna senare hinner samme spanjor med ytterligare ett avslut som tvingar Schmeichel till bra räddning och ett par farliga distansskott från Pogba men utan att hamna innanför stolparna.
Känslan efter första halvleken var att chanserna borde ha resulterat i ett par mål. De stora ytorna bakom Leicesters högerkant med Mahrez och Simpson hade kunnat utnyttjas mycket mer av Martial och Blind. Luke Shaws snabbhet hade varit intressant och möjligen passat in bättre än stabile men långsamma Blind till vänster.
Ombytta roller
I de två tidigare matcherna har Anthony Martial kommit in från avbytarbänken med energi och vad engelsmännen skulle benämna som ”a point to prove”, och lyckats med just detta. Med bakgrund av det så gavs chansen att starta och han gjorde en fin insats, utan att bidra med några poäng. Istället var det Rashford som tre minuter efter sitt inhopp fick stå fri i straffområdet vid Blinds hörna och kunde raka in öppningsmålet.
Utöver målet gjorde Marcus ett starkt inhopp och en stor insats för laget. Han fortsatte att löpa och löpa, pressa och pressa ner Leicesters backlinje och måste ha gjort Mourinho nöjd. Spännande att se vem av dem som får chansen från start mot Stoke om två veckor.
Missad straff och lyckade byten
Jose Mourinho genomförde tre stycken byten som även denna gång fick omedelbar effekt på matchbild och resultat. Bytena innebar ett lägre tempo men med större kontroll och fortsatt offensiv istället för att sjunka djupt och riskera att tappa matchen som så ofta under förra säsongen. Rashford gjorde mål, spelade även fram Lingard som i sin tur serverade Fellaini som avslutade målskyttet för dagen och säkrade poängen. Att ha olika alternativ och rollspelare från bänken är verkligen ett viktigt och viktigt vapen framöver.
I övrigt att rapportera så missade Romelu Lukaku chansen att fortsätta sin imponerande start med ännu ett mål, från straffpunkten. Själva straffen var i samma hörn som hans tidigare fem straffar och heller inte i någon vidare höjd eller hårdhet. Bättring där, tack!
David De Gea tvingades visa upp sina kvaliteter i matchens sista minuter när Andy King kom fri och sköt men spanjorens reflexer levererande åter och ännu en match med hållen nolla till handlingarna.
Lugnet och självförtroendet tillbaka
Det är härligt att se när United bara fortsätter att pressa på, anfall efter anfall, som det ofta såg ut under Fergies ledning större delen av hemmamatcherna. Även känslan av att målen kommer att komma! När kände man så senast? Det upplevs från sidan, från TV-apparaten, att det numera finns ett lugn, en stabilitet och en tro i laget att de kommer att lösa det, att de kommer att göra mål. Det går inte nog att understryka hur skönt det är att se den tron, den känslan, i laget och som saknats de senaste fyra åren.
Mittbacksparet
Att Eric Bailly är något alldeles extra är vi nog många som är överens om! Hans kompanjon Phil Jones har i tre matcher (!) inte bara undvikit skador utan också verkligen bidragit till ett lugn och säkerhet i defensiven. Att Jones är en kvalitativ försvarare vet vi nog alla men pga. alla skador har han sällan kunnat visa upp sig i mer än 5-10 matcher innan nästa skada. Att en ny skada ”ligger runt hörnet” känns ofrånkomligt, men skulle han lyckas undvika sjukstugan finns en intressant och stark duo att tillgå och som tveklöst är första valet framöver.
Detta medför att svenska medier kommer att fortsätta oroa sig för Victor Nilsson Lindelöfs framtid och brist på speltid. Men lugn, sitt ner i båten, det kommer massor av matcher och chans till speltid. Varför inte mot Burton på hemmaplan i ligacupen? Eller som det tydligen numera heter: Carabao Cup!
Den fjärde värvningen
Då var det klart, Zlatan Ibrahimovic kör ännu en säsong för Manchester United. Hans målfacit förra säsongen talar för sig själv. Erfarenheten, vinnarmentaliteten, karaktären och personligheten kommer att vara viktiga aspekter även denna vända. Förhoppningsvis innebär de övriga förstärkningarna i sommar att han inte behöver eller ska vara given i samtliga matcher vilket var fallet föregående säsong. Möjligheten att kunna variera mellan Zlatan och Lukaku samt övriga offensiva spelare är en stor fördel och ger Mourinho många positiva möjligheter inför resterande delen av säsongen.
Res med oss till Manchester!