Manchester United är Ã¥ter pÃ¥ vinnarspÃ¥ret i Premier League efter säsongens hittills tyngsta seger. Tottenham Hotspur besegrades i den tidiga lördagsmatchen med 1-0 efter ett sent mÃ¥l av Anthony Martial. Segern distanserar just Tottenham och ger oss visst häng pÃ¥ Manchester city.Â
Son är inte Kane
Den på förhand sett största snackisen hos motståndarna Tottenham handlade om skytteligaledaren Harry Kanes frånvaro. Kane utgick skadad mot Liverpool och den mer konspiratoriskt lagda hade säkert kunnat anta att Pochettino mörkade för att förbrylla José Mourinho. Argentinaren talade sanning, och ingen Kane fanns bland de elva som startade matchen på Old Trafford. Huruvida det blev Uniteds smala lycka låter vi kanske vara osagt, men faktum är ändå att Tottenhams offensiv led mer än lovligt i Kanes frånvaro. Son, sydkoreanen, fick gå centralt i tremannaanfallet och det fina spelet han visade mot Liverpool lyste med sin frånvaro direkt från start. Istället för för ett spelande anfall fick Tottenham ett mer statiskt och stillastående anfall där varken Son, Eriksen eller Dele Alli oroade Uniteds centrallinje på ett sätt som skulle ha gett laget chansen att vinna matchen.
En inbytt Fernando Llorente fick inte heller han fart på offensiven i en andra halvlek där United tog över spelet direkt efter paus. Dele Alli fick chansen i andra halvlek men avslutet smet förbi De Geas högra stolpe, men den generella känslan var ändå att detta Tottenham inte var moget nog för att hota om de tre poängen.
Är fem bättre än fyra?
Om Kane var den största snackisen på förhand hos Tottenham så var kan hända Eric Baillys vara eller inte vara den största snackisen i hemmalaget. I samma andetag frågade vi oss huruvida Baillys eventuella närvaro skulle ge oss en fembackslinje eller inte. När laget släpptes timmen före avspark stod det klart att José Mourinho klassade ett försvagat Tottenham som ett av lagen som kräver fem man i försvaret. Det stod också klart att vare sig Victor Lindelöf eller Axel Tuanzebe fick plats på bänken när Bailly rusade in i startelvan. Frågan vi får ställa oss är om Mourinho överdrev Tottenhams slagkraft utan Kane och om det verkligen behövdes fem försvarsspelare på planen. I efterhand är det svårt att klandra honom. Det blev tre poäng och både Ashley Young (när han inte får sina hjärnsläpp) och Antonio Valencia stod för mycket stabila insatser som wingbacks. Ja, det märktes en del ringrost hos Bailly, men likväl visade han att hans närvaro är viktigt i den här typen av matcher. Tre poäng gav dessutom en hel del vatten på Mourinhos 5-2-3-kvarn. Vi lär få se mer av den här formationen framöver.
Anthony ler igen
Marcus Rashford fick ge plats för Anthony Martial. Har vi hört den förut? Det är väl det byte vi vant oss med i offensiven den här hösten, och det var ett byte José Mourinho genomförde nu också. Rashford var i min mening mer användbar än Romelu Lukaku offensivt fram till bytet, men med facit på hand så är det återigen svårt att klandra managern denna eftermiddag. Martial stack på i rätt ögonblick, undvek på något mirakulöst sätt att bli bortscreenad och satte 1-0 på det där överjävliga sättet för en målvakt. Lloris var chanslös på avslutet i det våta oktobergräset. Martial? Han var ungefär lika anspråkslös som han brukar i sitt firande, men han log. Det leendet vill vi se igen.
Jon Moss
Alltsedan Mark Clattenburg fick för sig att dra till arabvärlden i jakt pÃ¥ oljemiljoner har domarstandarden i Premier League sladdat betänkligt. Clattenburg bar pÃ¥ nÃ¥got sätt den engelska domarkÃ¥ren och arvet efter Howard Webb. Nu är vi i den situationen att domare som Jon Moss dömer toppmatcher som Manchester United – Tottenham. Moss, som fick beröm för sitt agerande i mötet city – Liverpool (där han visade ut Mané), lunkade omkring pÃ¥ Old Trafford utan egentlig linje och utan att egentligen veta varför han slog ut med armarna mellan varven. Flera klara fällningar gick förbi obemärkta (den pÃ¥ Mkhitaryan i första var absurd) medan matchens enda gula kort gick till Valencia för en filmning. Matchen var säkert en höjdpunkt för Moss, men att vi Ã¥r 2017 ser denne man i en match av denna dignitet fÃ¥r mig att ifrÃ¥gasätta ett redan tvivelaktigt omdöme hos de som sätter matcherna.
Res med oss till Manchester!