Embed from Getty Images
Det var en sån där match. En sån som jag aldrig vill se igen.
Spurs kunde och borde ha vunnit med en handfull mål mer än de gjorde.
Det fanns liksom ingen glöd överhuvudtaget och ingen känsla av att Unitedspelarna tänkte att det ens var möjligt att vända på matchen.
Och det gjorde förstås ont att se.
Bra:
- Reaktionen på det sjukt tidiga ledningsmålet lovade gott (samtidigt som cynikern i mig var övertygad om ett 0-2 …) och United, med en rättvänd Lingard med fart, spelade faktiskt fin fotboll i offensiven. Det var inte så att det haglade chanser, men Spurs var tillbakapressat.
Chockerande dåligt:
- Allvarligt talat så tror jag inte att jag sett Paul Pogba så bedrövlig som i kväll. Fransmannen var åter längre tillbaka i banan och det var verkligen ingenting han verkade uppskatta. Samtidigt kan han knappast skylla på positionen när han inte kunde ta emot bollar, tappade dom när han väl fick dom och andades håglöshet. Det var allt annat än en överraskning när Mourinho valde att plocka av sin störste stjärna.
- Chris Smalling såg stundals ut som att han försökte göra någon karikatyr av både sig själv och Phil Jones.
- Reaktionen på 0-2-målet. Herrejösses! Det var som en kollektiv kollaps efter Jones briljanta och distinkta avslut bakom en än en gång chanslös De Gea. United glömde i princip bort hur man anfaller på en fotbollsplan. I andra halvlek skakade Lukaku fram en chans, men Spurs fortsatte visa bättre inställning, vinna närkamper, stå för en högre press och skapa lägen. Förstår ni hur trött jag var på att se långbollar upp mot Lukaku som nickskarvade dem till Spursbackarna? Nej, inte jag heller.
- Nemanja Matic verkar aldrig komma in i någon andra andning den här säsongen. Efter en förtroendeingivande inledning på sin Unitedkarriär har serben bleknat allt mer och i kväll var han åter alldeles för blek och långsam.
Frågor:
- Jag undrar det minst en gång per säsong: När gjorde United mål på hörna senast? Antingen har jag ibland väldigt selektivt minne eller så är det så att United satt i system att få mig att glömma det. Ett tredje alternativ är förstås att United väldigt sällan gör mål på hörna, trots en snittlängd på 3 meter på spelarna.
- Alexis Sanchez spelade sin andra match med United, men startade med tio helt andra spelare än mot Yeovil. Jag undrar vilken elva han skulle vilja vara med i sin tredje?
- Fick Fellaini någon ny skada, eller hur kan han gå sönder redan efter en passning, ett par löpningar och sju minuter på planen?
- Har vi någonsin sett märkligare inhopp av två innermittfältare i United?! Först går Fellaini in och ut, sen kommer Herrera in och spelar som han aldrig sett en lagkamrat förut.
Sist:
- Viasats svenske expertkommentator Glenn Strömber tyckte inte att det skulle vara straff när Alexis nickade på Sons hand. Varför inte? För att sydkoreanen blundade …
- White Hart Lane börjar bli en lika jobbig arena som Stamford Bridge för United. Vi är nu uppe i sex raka utan vinst där och får gå tillbaka sex år i tiden för den senaste trean.
- Med tanke på att Chelsea förödmjukades i större utsträckning än United så är resan mot lördag trots allt inte helt förstörd. Men tre poäng mot Spurs hade inneburit en hyfsad säkerställning till topp 4. Nu är det fyra lag som slåss om tre platser bakom city. Well, det ger lite spänning åt våren om inte annat.