DÃ¥ var bokslutet för ligasäsongen 2017-18 skrivet. Manchester United städade av Watford hemma pÃ¥ Old Trafford i en avslagen tillställning pÃ¥ söndagseftermiddagen. Bokslutet ger vid handen att vi tog 81 poäng över 38 matcher, att vi kan stoltsera med 40 plusmÃ¥l och att vi är serietvÃ¥a, vÃ¥r bästa placering i ligan sedan Sir Alex Ferguson lade av. ÄndÃ¥ känns det smÃ¥tt moloket och surt att sy ihop en ligasäsong som den här.Â
Elvan
Börjar vi med startelvan så stämde spekulationerna om vem eller vilka som skulle starta rätt långt. Rojo och Bailly fick ta plats i mittlåset framför Romero och Ashley Young spelade mittfältare tillsammans med Michael Carrick och Scott McTominay. Låter det sexigt? Det var det inte. Alexis Sanczhez, Marcus Rashford och Juan Mata skulle agera vapen framåt. Det gav totalt fem skott, varav ett gick på mål och i mål. Luke Shaw, Ander Herrera och Paul Pogba fick alla minuter i andra halvlek, men det gav inte särdeles mycket det heller. Pogba bytte av Carrick med fem minuter kvar i vad som egentligen kunde ha varit ett kaptensbyte för framtiden. Fransmannens säsong gör dock att hans kaptenspotential inte är i närheten av vad den borde vara och glorian hänger inför årets sista match på sned. Phil Jones, Jesse Lingard och Antonio Valencia satt alla kvar på bänken tillsammans med Joel Pereira. Martial gick sönder på träning i veckan och Nemanja Matic såg vi inte röken av. Vill det sig illa är söndagens startelva inte några sjumilakliv från den som startar mot Chelsea i FA-cupfinalen. Visst ska David De Gea, Phil Jones, Chris Smalling och Paul Pogba in, men annars? Logiken i att Mourinho vilar vissa spelare, spelar vissa spelare och låter ungdomarna se på (mer om det senare) haltar då vi ser tillbaka på hur United avslutade fjolåret. Då var den sista elvan ungdoms- och reservbetonad även om en stor final väntade.
Ungdomarna
Ungdomarna, eller egentligen avsaknaden av dem, förtjänar en egen rubrik idag. När vi avslutade säsongen sist fick Josh Harrop, Demetri Mitchell, Axel Tuanzebe, Timothy Fosu-Mensah, Joel Pereira och Scott McTominay spela från start. Angel Gomes fick ett inhopp och på bänken fanns det också ungdomsspelare att tillgå. I år? Not so much. Visst, McTominay var med som den a-lagsspelare han ändå är, men sen? I rimlighetens namn kunde det ha funnits rum ens på bänken för spelare som Tahith Chong, Zach Dearnley (han var ju med redan ifjol) och en frisk Angel Gomes. Romantikerna bland oss hade gärna sett Mason Greenwood där också. Nu blev det inte så, och varför vet ju bara José Mourinho. Sista ligamatchen ifjol spelades tre dagar före EL-finalen mot Ajax. Visst, det fanns säkert skäl att vila vissa ben där, men bevisligen led ju inte samspelet av att man matchade så olika elvor som man gjorde med så kort matchintervall. Nu är FA-cupfinalen dryga veckan bort, det finns tid för vila och återhämtning och det finns spelare som redan fått sin beskärda del vila. Varför då inte ge yngre spelare chansen? Mourinho har fått kritik för att inte ge yngre spelare chansen och viftat bort frågorna. Nu gör han ingenting för att motbevisa kritikerna. Än en gång.
Kaptenens farväl
Vi har egentligen avhandlat Michael Carricks sorti, men slutar en modern kultspelare (vi ger honom det idag) och lagkapten ska det förstås nämnas. Carrick fick 85 minuter på det centrala mittfältet och fick ihop en passningsprocent på 86 i en match där större delen av lagkamraterna gjorde sitt bästa för att slå bollar med fel adress. Annars förde Carrick en rätt anonym tillvaro på planen, denna sista dag som spelare. Egentligen går det inte att kräva så mycket annat i en match utan betydelse för ligan (då får man fråga om han startat) av en spelare som egentligen redan är avtackad. Hyllningarna av Carrick och familjen var väl så vackra och de bär vi förstås med oss en maj eftermiddag som den här. Carrick själv fick avslut med seger och en hållen nolla. Det var värdigt, men inte så mycket mer.
Var står vi?
Ja, var står vi nu? Med veckan kvar till säsongens viktigaste match finns det betydligt fler frågetecken än utropstecken hos United. Ville Mourinho ha några svar av spelarna i dagens match lär han inte ha fått några. Ville han ha konkreta formbesked lär han heller inte ha fått några. Visst, det var sista matchen i ligan för säsongen, en match som bara skulle städas bort och läggas till historien. Ändå har United sett ut just så här stora delar av våren men också tidigare under säsongen. Man har blixtrat till några enstaka gånger och fått till det mot de så kallade topplagen i ligan, bara för att sedan snubbla ur Champions League och Ligacupen på miserabla sätt. Nu finns det egentligen ingen formkurva att peka på inför den match som avgör om Mourinho går ur en säsong utan titel för första gången, och som egentligen gör skillnad på någorlunda godkänd och icke godkänd för klubben Manchester United. Vi får hoppas att Mourinho vet var United står. Vi är rätt många som inte vet det.
Res med oss till Manchester!