Genrepet och därmed försäsongen är förbi. Manchester United föll med 1-0 mot Bayern München på Allianz Arena på söndagskvällen i vad som var en succé för den av José Mourinho högt aktade ultradefensiva fotbollen. Den allmänna känslan är att United tog riskminimeringen till en ny nivå och att spelarna i det närmaste hade order om att inte gå framåt i någon större utsträckning. På annat sätt kan man nästan inte tolka 1-0-förlusten i München. Så mycket måste bli så mycket bättre för att den här hösten inte ska bli så tung som man nu befarar.
Den tilltänkta premiärelvan?
Huruvida den elva som startade i München är den som startar hemma mot Leicester på fredag är förstås oklart. Dock ska väl en hel del till om det blir några enorma förändringar. Det skulle isåfall betyda ett så pass oortodoxt mittbackspar som Eric Bailly och Victor Lindelöf. Det skulle också betyda spel för en transferryktad Matteo Darmian. Att mittfältet består av Fred, Ander Herrera och Andreas Pereira (eller bara Andreas, som United kallar honom) får vi se som i det närmaste givet. Matic går skadad medan såväl Marouane Fellaini och Paul Pogba hör till de spelare som Mourinho räknat bort på grund av VM. Framåt är alternativen nu lite fler, då Marcus Rashford (i tröja nummer 10) klev in centralt mot tyskarna. Juan Mata och Alexis Sanchez, två av Uniteds mest givna spelare under försäsongen, var också med från start under söndagskvällen. Med tanke på de i princip obefintliga alternativen torde den duon finnas med även på fredag.
Det tilltäppta försvaret
På ett sätt kunde vi känna igen José Mourinhos Manchester United på söndagskvällen. Det tilltäppta försvaret hade, med Eric Bailly och Victor Lindelöf i mittlåset, återuppstått. United riskminimerade och låg, när Bayern München anföll på bred front, med närapå hela laget bakom bollen på den egna tredjedelen. Visst, det blev smånervöst och hafsigt ett par gånger i boxen, men United klippte rätt effektivt av anfallen och speciellt Bailly såg ut att vilja göra sitt absolut yttersta för att visa Mourinho att han förtjänar en tröja inför säsongspremiären. På minussidan har vi förstås det faktum att Mourinhos tråkfotboll fortsätter, men att hoppas på att den synen skulle ha ändrat på drygt två månader är att hoppas på för mycket. Det är, trots avsaknad av flera nyckelspelare idag, så här han vill att United ska spela. När motståndet dessutom är boll- och spelförande som Kovacs Bayern blir det förstås än mer tydligt.
Det skulle en till en hörna för att United skulle kapitulera. Det skulle också till en obefintlig försvarsinsats av Herrera för att Martinez skulle kunna nicka in 1-0 efter dryga timmen. Ett ickemål, men också ett mål United absolut inte ska släppa in.
Den uddlösa offensiven
Om det fanns något guldkorn att hitta i sanddynen i försvaret fanns det desto mindre att ropa hej över offensivt. Från att ha varit Uniteds bäste spelare (tillsammans med Pereira) så var Alexis Sanchez i det närmaste osynlig mot Bayern München. Exakt hur mycket vi ska lasta på chilenarens privata konto, och hur mycket vi ska tillskriva det Uniteds taktik låter vi kanske vara osagt, men Sanchez påminde skrämmande mycket om den spelare vi såg under våren. Marcus Rashford har knappt tränat med laget men bjöd på något som vi kan försöka kalla positiva intentioner när han ryckte loss på kanten (trots att det inte var där han spelade egentligen) och sökte instick i boxen. Han gjorde det då Juan Mata dels sjönk för lågt i banan och dels inte klarade det tempo som hade krävts för att utmana tyskarnas defensiv. Det är pinsamt tydligt hur stort behovet av en högerytter är i dagens United. I andra halvlek var United om möjligt än mer anonymt offensivt, och en inbytt Tahith Chong gavs inte möjligheterna att visa upp sig.
De där bytena
Niko Kovac gjorde två byten i paus. José Mourinho inga alls. Att en tillfrisknad Chris Smalling skulle få speltid var förstås väntat. Att han skulle få dryga 40 minuter och inte en hel halvlek kanske var mindre väntat. Smalling äntrade gräset efter att Bailly fått en smäll mot höften eller låret i en närkamp och sett till ivorianens insatser så hoppas vi verkligen att det handlade om en säkerhetsåtgärd.
Med dryga 25 minuter kvar ersatte Scott McTominay Juan Mata, Phil Jones Matteo Darmian och Tim Fosu-Mensah Marcus Rashford. Tre genomgående defensiva byten, vilket förstås inte gav United någon tyngd framåt i jakten på en kvittering. Det gav istället tre mittbackar (Jones, Smalling och Lindelöf) och två tilltänkta wingbacks i form av Fosu-Mensah och Shaw. Att José Mourinho fortsätter att göra märkliga byten när offensiven är i det närmaste obefintlig dagarna före ligapremiären är snudd på makalöst märkligt.
Med 13 minuter kvar fick Lee Grant känna av hetluften när han ersatte De Gea. Vi som satt och väntade på något offensivt fick vårt byte då Tahith Chong klev på samtidigt. Att vi fick se Demetri Mitchell och Axel Tuanzebe i samma veva lägger vi på samma konto som bytena i 65:e. James Garner blev sedan siste bytesspelare i 82:a minuten. Det lämnade Mason Greenwood ensam kvar på bänken.
Summa summarum? En massa byten som förstås förstör rytm, tempo och kvalitet. Samtidigt var det väntat att det såg ut som det gjorde sett till antalet byten med tanke på premiären på fredag. Det naturliga hade dock kanske varit att satsa och bredda offensiven framom defensiven då den senare bevisligen funkade och då man kan förvänta sig att United ens vill och ska gå för ett mål. Nu blev det en ultradefensiv från start till mål, något vi får anse Mourinho ville ha.
Res med oss till Manchester!