Embed from Getty Images Manchester United tog nionde segern av tio möjliga under Ole Gunnar Solskjaer när man bortaslog Leicester med 1-0 pÃ¥ söndagseftermiddagen. Segern innebar även att man, om än kanske tillfälligt, klev upp pÃ¥ femte plats i tabellen. Ska vi vara ärliga fick United kanske mer än man förtjänade, samtidigt som man ocksÃ¥ kan säga att vi inte vunnit den här typen av match under José Mourinho. Puel – Solskjaer Jag diskuterade Claude Puel litegrann i införrapporten. Fransosen har kämpat i motvind den senaste tiden och det mesta i kritikväg handlar helt sonika om att Leicester inte är hans lag, att han inte har materialet att spela den fotboll han vill spela. Puel ärvde ett lag efter Claudio Ranieri och Craig Shakespeare och har förvaltat det, men kanske inte sÃ¥ mycket mer. PÃ¥ det sättet var det intressant att se Puel och Leicester ta sig an ett lag tränaren ärvt och som nödvändigtvis inte är byggt för att spela den typ av fotboll som han önskar. Uppställningsmässigt matchade Puel och Solskjaer varandra rätt väl. Varsin stabil mÃ¥lvakt, en betrodd mittbacksduo, tvÃ¥ städgummor defensivt och en engelsk landslagsanfallare pÃ¥ topp. Ska man se coachmatchen ur annat än resultatperspektivet fÃ¥r vi väl nästan säga att det slutade oavgjort. Puel lät Leicester sjunka rätt lÃ¥gt och brydde sig, Ã¥tminstone inte inledningsvis, om att hÃ¥lla boll sÃ¥ värst mycket. Däremot lÃ¥g de blÃ¥tröjade rätt i positionerna, och man var ocksÃ¥ beredda att ta över initiativet när United en bit in i första hade den dÃ¥liga smaken att släppa det. Leicester vann hörnstatistiken med 7-2 tog avslut pÃ¥ mÃ¥l lika mÃ¥nga gÃ¥nger som United. För att ha ärvt ett lag och för att inte kunna spela den fotboll han vill styde Puel sitt lag bra mot ett pÃ¥ pappret bättre motstÃ¥nd. Claude Puel mÃ¥ kanske inte vara den optimale coachen för ett Leicester anno säsongen 2018/19, men han visar trots allt att han är en coach som förmÃ¥r matcha ett lag som United i denna typ av matcher. Embed from Getty Images Vardy – Rashford TvÃ¥ engelska landslagsanfallare, ja. Jamie Vardy och Marcus Rashford fick, av sina respektive tränare, en snarlik utgÃ¥ngsposition pÃ¥ söndagen. Vem som förvaltade läget bäst? Rashford. Dels handlar det förstÃ¥s om det fantastiska mÃ¥l han ändÃ¥ gör i nionde minuten. Mottagningen Rashford gör är egentligen inte av denna världen. Den är bra nog att kvala in som etta när vi syr ihop de bästa mottagningarna i Ã¥r. Dels handlar det om jobbet Rashford gör fram till att han fÃ¥r lämna planen med tolv minuter kvar. Gustav är inne pÃ¥ att han inte glänser, men han gör trots allt bakgrundsjobbet och höjer kvaliteten i ett annars grÃ¥tt United. Vad gäller fallet Vardy är Rashfords landslagskollega ett bra exempel pÃ¥ hur beroende man kan vara av sin omgivning. DÃ¥ Rashford har Pogba har Vardy James Maddison. Allt sedan Leicester sÃ¥lde Vardys vapendragare Riyad Mahrez har Leicesteranfallaren sett ensam ut. Mahrez gjorde ett jobb ingen gör i dagens trupp och det syns ocksÃ¥ pÃ¥ Jamie Vardy. Embed from Getty Images Alexis Sánchez, vad näst? Jag hade gissat pÃ¥ Alexis Sánchez till vänster, framom Anthony Martial, pÃ¥ förhand. SÃ¥ bidde det ocksÃ¥. Chilenaren fÃ¥r idel beröm av Solskjaer när det vankas presskonferens, och ”lär vara bra pÃ¥ träning”. När det väl brinner till och vankas match är det sämre. Vad det beror pÃ¥ lÃ¥ter vi vara osagt nu, men Sánchez vara eller inte vara i United kommer att avgöras i vÃ¥r och det är den tiden vi har pÃ¥ oss att analysera läget. Kanske trivs inte Sánchez ute till vänster, trots allt. Det hade varit smÃ¥intressant att se honom byta plats med Rashford innan bytena kom. Kanske är Sánchez inte anpassningsbar nog till den fotboll United vill och ska spela under Solskjaer. Att han har kunnandet där innerst inne, det ska vi inte tvivla pÃ¥. En försäsong gör mÃ¥hända ingen säsong, men den förhoppning om succé han trots allt gav oss under de där miserabla veckorna i USA i somras skvallrar ändÃ¥ om vad han förmÃ¥r i sina bästa stunder. FrÃ¥gan är vad Solskjaer gör nu. Inom loppet av tvÃ¥ veckor ska vi möta sÃ¥väl PSG som Chelsea. Mot den typen av motstÃ¥nd vore en toppad Sánchez en tillgÃ¥ng för vem som helst. Personligen hade jag spelat honom mot Fulham nästa helg, om inte för nÃ¥got annat än att försöka boosta självförtroendet mot ett motstÃ¥nd vi ska bolla gris mot. Embed from Getty Images SmekmÃ¥naden över? United är fortsatt obesegrat under Solskjaer. United har vunnit 90 procent av matcherna sedan Solskjaer kom. United vinner matcherna man inte hade vunnit under José Mourinho (det är vi nog alla överens om). Med andra ord finns det ju inte jättemycket att klaga pÃ¥, eller? Nja. Det kanske inte finns en del, ändÃ¥. United har i de senaste matcherna varit klart sämre än man varit under de inledande matcherna med Solskjaer vid rodret. Visst, det är skillnad pÃ¥ motstÃ¥nd och visst, det kommer bakslag vem som än tituleras manager. Dock ska vi vara ärliga och säga att vi otvivelaktigt gett bort initiativet helt i onödan mot sÃ¥väl Burnley som Leicester. Dagens bortamatch hör absolut till en av de knepigare för säsongen, det kommer vi inte ifrÃ¥n. Dock öppnar United syndigt bra med ett mÃ¥l inom de första tio minuterna. Där och dÃ¥ kunde och borde man ha behÃ¥llit initiativet, öst pÃ¥ och gÃ¥tt för att tidigt döda matchen. Nu gjorde man inte det, och synonymt nog gör Paul Pogba en av sina sämsta insatser (bortsett frÃ¥n framspelningen) under de senaste mÃ¥naderna. Ska United fortsätta flÃ¥sa Arsenal och Chelsea i nacken krävs det mer än under de senaste 180 minuterna fotboll. Det krävs en större initiativrikedom och mer gnista. Embed from Getty Images