Det var ett till synes nyvaket Manchester United som tog emot Watford pÃ¥ Old Trafford. När laget väl spelat sig in i matchen igen kom ocksÃ¥ utdelningen. Luke Shaw spelade föredömligt fram Marcus Rashford som kyligt placerade in ledningsmÃ¥let.Â
I den andra halvleken var Watford det bättre laget allt som allt. Men United kunde reda ut situationen och vinna med 2-1 efter mål av Anthony Martial och en sen reducering av Abdoulaye Doucouré.
Första halvlek
Efter att Watford dominerat bollinnehavet de första tio minuterna valde Uniteds nyblivna permanenta manager, Ole Gunnar Solskjaer, att göra en justering i laget. Juan Mata klev in centralt som en offensiv mittfältare istället för högerytter och det började genast se bättre ut för de rödklädda.
United hittade gång på gång in till den lilla spanjoren som fördelade bollar åt alla möjliga håll med hjälp av sin fina teknik och blick för spelet. Rashford hotade med flertalet djupledslöpningar och Martial sökte gärna mycket boll. Watford var dock inte ofarliga och ställde till problem för Jones och Smalling i backlinjens mittlås.
Men 1-0 kom till slut efter en väl genomförd kontring signerad Luke Shaw och Marcus Rashford. United kunde sedan gjort både 2-0 och 3-0, men allt för ofta brast det i kvalitén i antingen sista passen eller avslutningsläget. Det är i sådana lägen vi måste bli bättre, så att vi kan punktera matcherna tidigt istället för att sitta med hjärtat i halsgropen matchen ut – och i slutändan riskera att tappa poäng enbart för att vi inte är tillräckligt skärpta.
Andra halvlek
United inledde den andra halvleken minst lika svagt och sömnigt som den första. Watford tryckte tillbaka de rödklädda under längre perioder och United hade enormt svårt att ens etablera spel på motståndarens planhalva.
Solskjaer och Co. valde att agera tidigt och bytte ut både Mata och Herrera, till förmån för Lingard och Pereira. Allt för att få in lite ny energi och bryta onda mönster.
Tiden gick och United lyckades i ärlighetens namn inte etablera något spel nu heller. Det dröjde faktiskt ända fram till den 70:e minuten innan hemmalaget kunde börja skapa något som ens var i närheten av en målchans. Då dröjde det inte länge innan United också kunde göra 2-0. Rakt emot matchbilden – om vi ska vara helt ärliga.
Pereira spelade loss Lingard som i sin tur hittade in till Martial precis framför Ben Foster i Watford-kassen. Ur en misstänkt offside-position kunde fransmannen till sist gräva in matchens andra mål. Grymt, grymt viktigt.
I den 76:e minuten fick vi sedan erfara något mycket unikt. Tro det eller ej, men Marcos Rojo entrade planen för blott den andra gången den här säsongen (i ligaspelet) när han bytte av Martial. Varför Solskjaer valde att göra ett defensivt byte där förstår jag mig faktiskt inte på. United hade precis börjat etablera lite spel igen och trycka tillbaka motståndet till följd av det så monumentala 2-0-målet.
Varför inte slänga in en spelare som Fred istället? Eller Dalot? Att Lukaku, som varit fotskadad i ett par veckor, fick sitta kvar på bänken har jag förståelse för. Men att Rojo, som inte på något vis bör ha en framtid i United, fick chansen här ställer jag mig frågande till. Men men, det viktigaste är ju trots allt de tre poängen – och de poängen fick vi.
Watford slutade egentligen helt att skapa målchanser, fram till den 90:e minuten. Abdoulaye Doucouré tråcklade sig fram efter lite flipperspel och kunde raka in reduceringen. Tungt och onödigt. United lyckades dock reda ut det hela och plockade med sig tre otroligt tunga och viktiga poäng i kampen om Champions Laegue-platserna.
Ytterbackar – ett ständigt problem
Att vi behöver en ny mittback i sommar för att ackompanjera Victor Lindelöf är vi nog alla rörande överens om. Likaså att vi behöver spetsa till våra alternativ på det centrala mittfältet och högerytter-postionen. Men vi får absolut inte glömma det faktum att vi i nuläget inte har en ytterbacksuppsättning som är värdig en titelvinnare – vilket våra aspirationer så klart måste vara.
Luke Shaw har tagit stora kliv i år. Hans otaliga felbeslut i den sista tredjedelen gör mig gråhårig, men hans spel allt som allt är på en jämn nivå numera. Vilket är mycket bra och viktigt för oss.
På andra kanten har Ashley Young och Antonio Valencia huserat mestadels de senaste säsongerna. Den sistnämnda lämnar klubben efter säsongen och den förstnämnda har endast kontrakt över nästa säsong, och fyller dessutom 34 år i juli. Diogo Dalot har troligen en stor framtid, men han är ännu inte redo att axla huvudansvaret på den positionen.
I sommar hoppas jag verkligen att vi lägger fokus på en ny högerback. Om vi kan hitta en offensivt riktad spelare (för att balansera upp Shaws styrkor och svagheter) i en ålder kring 25-29 år så har vi en rejäl förstärkning av laget bara där. Dalot och Young kan spela på båda kanterna och kommer utan tvekan att få sina matcher ändå. Efter ett par, tre år bör sedan den unga portugisen vara redo för huvudansvaret.
Jag slänger in två förslag. Ricardo Pereira i Leicester är den ena. Fyller 26 år i oktober och har varit en av ligans bästa spelare på positionen i år. Är vass offensivt och har samtidigt rutin efter Champions League-spel med Porto under flera år.
Mitt andra förslag är Rafael – den tidigare United-spelaren som märkligt nog såldes av Louis Van Gaal efter hans första säsong som manager i United. Brassen fyller 29 år i sommar och står dessutom snart utan kontrakt efter sejouren i Lyon. En spelare med hjärta för klubben och egenskaper vi suktar efter här och nu.
Res med oss till Manchester!