Manchester United Ã¥kte till norra London för möte med Watford och lyckades i vanlig ordning inte vinna mot ett, pÃ¥ pappret, sämre lag. TvÃ¥ bjudningar skulle se till att jumbon tog sin första trepoängare pÃ¥ hemmaplan den här säsongen.Â
Hawaii i första
Det var minst sagt böljande fotboll på Vicarage Road i första halvlek, där tempot var högt men kvaliteten saknades, på bägge håll. United kom till ett par halvlägen och ett jätteläge när Jesse Lingard sprang sig fri, men det kändes lång väg att det inte skulle sluta med någon boll i mål.
Kvaliteten var som sagt låg, det fanns många sekvenser där enkla bollar slogs bort eller att man inte satte tillräckligt mycket fart på bollen, vilket ledde till att Watford gavs en rad tillfällen att ställa om. Att hemmalaget inte lyckades utnyttja Uniteds slarv kan väl till viss del förklaras med att man ligger sist i Premier League och inte har vunnit på hemmaplan förrän idag.
I United vet vi såklart att det finns spelare av hög kaliber men det klaffade inte någonstans. Marcus Rashford kom ingenvart på vänsterkanten, inte heller Daniel James på motsatt sida, och längst fram gick Anthony Martial mest och surade och sprang offside.
Något vi också noterar från första halvlek, som kanske gav lite déjà vu-känsla var när David de Gea skulle upp och plocka ner en hörna. Den här gången fick han frispark med sig, och det kunde man väl köpa, men samtidigt såg det billigt ut.
Värre skulle det dock bli för spanjoren.
Parodisk andra halvlek
Det kändes som att domare Lee Mason inte ens hade hunnit blåsa igång andra halvlek innan United hade släppt in dubbla mål. De Gea passade på att bjuda de gulklädda på ledningsmålet genom en tavla som heter duga. Förmodligen den värsta han har stått för, tillsammans med den mot Barcelona i Champions League förra säsongen.
Så här i juletider tyckte också Wan-Bissaka att det var läge att vara givmild. Nog för att han tajmar i princip varenda glidtackling, men inne i straffområdet måste han ha bättre koll på vad han gör, idag slog det slint helt och hållet, och att straffen som Watford tilldelas ens VAR-granskas är egentligen oförståeligt.
Någon skillnad blev det inte heller efter att Ole Gunnar Solskjaer bytt in Mason Greenwood, Juan Mata och kanske framför allt Paul Pogba. Det spekulerades innan i huruvida han skulle få några minuter eller ej, men med tanke på hur det såg ut fanns det liksom inga alternativ. Fransmannen kommer in och gör vad han kan efter förutsättningarna, och blir sånär målskytt och spelar fram Greenwood med en passning innan annan spelare i laget kan slå.
Oavsett var Pogba har huvudet och tankarna, är det av högsta vikt att han trampar igång och visar sig från sin bästa sida, det skulle både han och United vinna på i längden.
Så mycket mer finns väl inte att säga om den här matchen. Nu glömmer vi Manchester United för ett par dagar och ägnar oss åt julfirande istället.
Res med oss till Manchester!