Så var den färdigspelad, Premier League-säsongen 2019/20, som kommer gå till historien som en av de märkligaste vi varit med om i och med coronapandemin. För Manchester Uniteds del avslutades den på King Power Stadium mot Leicester, och det blev till slut en skön trepoängare som innebär en plats i Champions League nästa säsong.
Kvalitet
United behövde få med sig minst ett kryss från dagens match och med tanke på hur det såg ut på planen kändes det som att man inte gick för något annat. Kvaliteten var nästintill genomusel under stora delar av matchen och utan att ha något statistiskt underlag måste det väl ändå slagits rekord i antal felpass? Från mittfältet och framåt hittade man inga vägar igenom hemmalagets försvarslinje, vilket ledde till ett väldigt chansartat spel.
Med det sagt var inte heller Leicester särskilt vassa. Harry Maguire och Victor Lindelöf hade tämligen god koll på Jamie Vardy, och från kanterna märktes det att man saknade sina ordinarie ytterbackar i Ben Chilwell och Ricardo Pereira.
Dagens batalj utvecklades så småningom till en fråga om vem som skulle utnyttja vems misstag. United drog framför allt på sig onödiga frisparkar och Leicester spelade stundom våghalsigt. Det skulle också kosta de blåklädda efter en miss i uppspelsfasen där bollen till slut hamnade hos en fri Anthony Martial som drogs ner och tilldelades straff. Detta utnyttjade givetvis Bruno Fernandes, när han så retfullt enkelt hopp-sköt in bollen i nät.
Troligtvis fanns det en hel del nerver bland spelarna idag, där vissa hanterar det bättre än andra. Men när saker och ting ställs på sin spets känns det som att det är tryggt att hålla portugisen i handen.
Champions League
Ja, det vi alla snackat om och hoppats på, det skulle alltså dröja till den sista omgången innan det stod klart att Manchester United kommer tillhöra Europas finrum nästa säsong. Sett över hela säsongen känns det ändå logiskt att det blev United, men även Chelsea. Leicester hade länge platsen men det luktade lång väg att de inte skulle hålla, särskilt inte efter uppehållet. Vad gäller utmanare i form av Arsenal och Tottenham har det varit för mycket berg-och-dalbana för att det ens skulle kännas rimligt.
Ska man kort summera tiden efter uppehållet är det ändå här United tar lite av ett nästa steg i utvecklingen. Fernandes impact är givetvis den enskilt största anledningen till att det sett ut som det gjort, men han har samtidigt fått hela laget med sig och framför allt fått alla att dra åt samma håll. Det ska såklart brasklappas för att United inte mött de tuffaste motståndarna den senaste tiden, det har för det mesta varit botten- och mittenlag. Men vad som är viktigt att påpeka i det fallet är att United de facto haft märkbara problem att bryta ned sådana motstånd, men att man nu gjort det under slutetappen av säsongen, när vissa fajtats med näbbar och klor för överlevnad, är det givetvis positivt att man enkelt städat av dessa lag.
Champions League väntar som sagt och nu känns det väl ändå som att det är dags för den här klubben att göra avtryck. Post Ferguson har man sladdat in ett par gånger i turneringen men där det aldrig känts som att man haft kapacitet att nå längre än till åttondelsfinal på sin höjd. Får däremot Ole Gunnar Solskjaer skruva lite till på detta bygge och addera ett par spelare till kan det faktiskt bli ett lag att räkna med.
Apropå spelarförvärv sitter man i och med dagens vinst dessutom i ett väldigt gynnsamt läge inför transferfönstret. Blir det Jadon Sancho nu, till exempel? Vi får väl se, det ligger nog i alla fall nära till hands, och med ett par till namn in blir givetvis en del nuvarande spelares framtid i klubben desto osäkrare.
Jesse Lingard fick ju göra Uniteds sista mål den här säsongen, och jag unnar honom verkligen det, framför allt då han sägs ha det jobbigt i privatlivet. Personligen tror jag dock att kvällens inhopp kan ha varit 27-åringens sista framträdande i den röda tröjan och att då få sätta punkt på det här sättet kändes fint trots allt.
Res med oss till Manchester!