United var pÃ¥ väg att förstöra slutet pÃ¥ helgen genom att sätta sig själva i ett väldigt otacksamt läge inför hektiska december i bortamötet mot Southampton. Ett byte skulle dock ändra pÃ¥ allting. Edinson Cavani kom in och gjorde vad en rutinerad anfallare gör – nämligen mÃ¥l.Â
En rejäl uppryckning och ett avgörande byte skulle alltså vända helt på steken för Uniteds del. 0-2 blev till 3-2 och med detta tar man ett skutt upp i tabellen. Matchen då? Vi tar den från början och konstaterar att det inte var roliga första 45 minuter det bjöds på.
Ett naivt United
Det skulle ju egentligen varit tvärtom, det vill säga ett naivt Southampton. Hemmalaget har förvisso gått bra i ligan och är uppe och nosar på topplaceringarna. Vi har däremot sett ett Southampton som stundtals tappat den defensiva organisationen helt och hållet, till exempel mot Tottenham, Chelsea, och Aston Villa. Man skulle göra det även idag.
Ett tidigt mål från United hade hursomhelst kunnat öppnat upp för ett sådant scenario, och Mason Greenwood hade ett ypperligt läge där han kunde satt United i en 1-0-ledning, men missade öppet mål.
Istället fick hemmalaget in det där viktiga ledningsmålet samtidigt som United började spela alltmer naivt och tappa fokus i lagdelarna. Just vid baklängesmålet tappade man väldigt mycket fokus. Southampton-spelaren ska givetvis inte få komma in mellan Marcus Rashford och Alex Telles och nicka in hörnan.
Kort därpå skulle sedan Fred servera ligans bäste frisparksskytt i James Ward-Prowse ett läge på liggande boll precis utanför straffområdet. Någon hjärnfysiker krävdes givetvis inte för att lista ut att tvåan skulle komma.
Men låt oss lämna det tråkiga bakom oss och ta oss till det roliga.
El Matador!
Okej, till att börja med var det inte så roligt att David De Gea fick kliva ut skadad efter kollisionen med stolpen på frisparksmålet. Men glädjande nog gav det plats åt Dean Henderson och hans första Premier League-minuter i kycklingdräkten mellan stolparna.
Men, det blev inte Henderson som skulle komma att stå i centrum.
Ett byte som skulle visa sig få mer effekt, för att inte säga en monstruös sådan, var det mellan Greenwood och Edinson Cavani. Inför matchen sade Ole Gunnar Solskjaer att tonåringen behövde speltid och tyckte dagens match var ett passande tillfälle att ge honom det. Och visst, det är lätt att vara efterklok, men med facit i hand borde nog uruguayanen startat.
Champions League-mötet mot Istanbul Basaksehir gav en fingervisning, och det en positiv sådan, även om målen uteblev. 33-åringen tog uppoffrande löpningar, rev, och slet. Detta erbjöds även idag och anfallaren skulle också visa sig bli direkt avgörande i Uniteds vändning.
Till att börja med hittade han in till en omarkerad Bruno Fernandes som kunde bredsida in bollen i nät. En kvart senare var det ombytta roller när Fernandes misslyckade (?) skott hittade Cavanis panna och kvitteringen var ett faktum.
Om han var färdig? Ånej.
United tryckte på mer och mer för ett ledningsmål och när ordningen nu var återställd, det vill säga med ett naivt Southampton som vi sett tidigare under säsongen bara falla ihop, visste naturligtvis en rutinerad anfallare som Cavani hur det skulle utnyttjas. Löpningen bakom hemmalagets försvar och sättet han möter nicken på som innebär 3-2 är alldeles elegant. Så gör en världsklassanfallare. För det är han fortfarande, El Matador.
Hur löser du mittfältet, Ole?
Cavani är enskilt den störst avgörande faktorn till att United löser en trepoängare idag. Men låt oss även titta ett hack ner i banan och framför allt ta fasta på Donny van de Beek.
Holländaren gjorde idag sin första Premier League-start och med den insatsen han står för kan man undra hur Solskjaer har kunnat hålla en sådan klasspelare utanför elvan i tidigare matcher.
Det som gör 23-åringen så spektakulär är att han inte är spektakulär. Hur nu det går ihop, men jag hoppas ni förstår poängen. Det är ingen speedkula, ingen dribbler, och för den delen inget fysiskt monster heller. Han har bara så mycket fotboll i sig och tänker hela tiden ett steg längre och är ofta ett steg före sin omgivning i tanken. Det spektakulärt i sig.
På något sätt lyckas han ideligen ta sig ur trånga situationer och hitta en adress med sina passningar. Kan han bara tuffa till sig lite och bli lite mer beslutsam rent fysiskt, då är han ospelbar.
Personligen tyckte jag han sände klara signaler till tränarstaben idag att han har spelat in sig i elvan. Nu är det upp till Solskjaer att lösa pusslet att faktiskt bereda plats åt honom också. Något annat vore tjänstefel.
Res med oss till Manchester!