Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Käre Wazza

Av | @phillygust | 16 januari 2021, 13.56

Käre Wazza,

Fredagen den 15:e januari 2021 går till historien som dagen då du, Wayne Mark Rooney, Manchester Uniteds ledande målgörare genom alla tider, tillkännagav att du skulle lägga dina legendariska Nike T90 Laser på hyllan. Nu väntar istället rollen som huvudtränare hos Derby County där du sedan i höstas verkat som spelande tränare.

Du kommer aldrig att läsa detta brev, det är lika säkert som att nedanstående tweet aldrig kommer upphöra att förfölja dig.

Ändå står ditt namn som adressat.

Kalla det cyniskt, men jag tror att de flesta av oss når en ålder då vi lämnar det magiska i att betrakta förebilder genom ett barns ögon. Då vi slutar ha idoler.

Då vi inser att världen varken är svart eller vit, och att det inte finns någon som är perfekt. Då vi förstår att det är mer komplicerat än så.

För mig kom uppvaknandet som tioåring under säsongen som ledde fram till att Cristiano Ronaldo tog sitt pick och pack till den spanska huvudstaden för att aldrig – eller? – komma tillbaka.

Då blev det tydligt att också solen kunde ha sina fläckar.

Det var med den känslan jag – och många med mig, åtminstone sett till mitt algoritm-anpassade Twitterflöde – tog emot nyheten om att du spelat din sista fotbollsmatch i tävlingssammanhang.

”Once a Blue, Always a Blue”, basunerades ut med blå versaler på en vit undertröja i FA Youth Cup finalen 2001/2002. Aston Villa skulle gå segrande ur drabbningen som slutade 4-1. Men det var en yngling i Everton som gjorde det första målet och sedermera uppvisade sitt nedklottrade underställ. Vad han hette?

Wayne Rooney.

Den där texten skulle skanderas hånfullt i dina fotspår när du i augusti 2004 lämnade in en transferansökan till din barndomsklubb.

En knapp timme därifrån försökte den störste fotbollstränaren genom tiderna att övertyga sin klubbledning att sanktionera den då dyraste affären någonsin för en spelare under 20.

Han lyckades.

En dryg månad senare gjorde du din debut i en röd Manchester United-tröja mot Fenerbahçe i Champions League. När slutsignalen ljöd över Old Trafford hade du åstadkommit en assist – och ett hattrick.

Att göra din Manchester United-karriär rättvisa i en sammanfattning är ingen enkel uppgift. Detta blir särskilt tydligt då man ser till statistiken.

Sammanlagt 44 725 spelade minuter i 559 matcher. 253 mål och 127 assister renderar ett skapat poäng var 118:e minut.

Som bekant är du alltså Manchester Uniteds meste målskytt genom tiderna. 253 mål på tretton säsonger.

Legenden Sir Bobby Charlton, som höll samma rekord tills du seglade in ditt 250:e mål på frispark mot Stoke 2017, åstadkom 249 mål på sjutton säsonger.

Fem Premier League-titlar, en Champions League-titel, en Europa League-titel, en FA-cup-titel och fyra Ligacup-titlar.

Ja … vad ska man säga?

Siffrorna säger mycket, men de kan inte förmedla den nervositet, glädje och eufori som är knutet till varje mål, varje assist och varje titel.

För egen del sticker särskilt ett av alla de otaliga målen ut. Nämligen det enda nätandet i en 1-0 vinst mot Fulham på Old Trafford i mars 2012.

Inte för att matchen var obehagligt spännande. Inte heller därför att målet var särdeles snyggt.

Utan därför att det är det enda målet jag har sett på plats. Och det är alltså signerat av dig.

Du är ingen okontroversiell figur. Och även om siffrorna kanske kan tolkas så är ditt United-minne inte bara vitt.

Arvet som du lämnat efter dig i den röda tröjan kommer också med ett skav.

Minnen om ditt flörtande med City. En påminnelse om din transferansökan 2013.

Också de sista åren lämnade en bitter eftersmak. Samtidigt kan du kanske inte beskyllas helt för att du då bara vara en skugga av den målmaskin du en gång varit.

Världen är inte svart eller vit. Även om man kan betrakta somliga som sina förebilder finns det ingen som är perfekt.

Det är inte heller du, käre Wazza.

Liksom alla vi andra har du gjort misstag. Emellertid är grejen med misstag att så länge de är färre än fullträffarna har de en tendens att blekna med tiden.

Du var en gång en helt fantastisk spelare och dina otaliga bidrag till Manchester Uniteds framgångar under de tretton år du spenderade i klubben kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån dig.

Det är just därför du alltid kommer betraktas som en legend.

Ett stort tack för allt, käre Wazza, och ett lycka till med tränargärningen. Jag hoppas att vi ses snart igen.

Res med oss till Manchester!