Snackisar efter Aston Villa – Manchester United 1-3

I det (ännu mer) hektiska Premier League-schema Manchester United nu klivit in i började man med att resa till Birmingham för möte med Aston Villa. Det började som så många gånger förr med ett baklängesmål och uppförsbacke. Men samtidigt vet vi ju att United jobbar som bäst i just uppförsbacke. I andra halvlek klev man ut som ett nytt lag och vände underläge till vinst med 3-1. 

Som att trycka på en strömbrytare

Vi har sett det tidigare under säsongen, och det alldeles för många gånger. Nämligen att Manchester United har en någorlunda positiv start på första halvlek, för att sedan kollapsa fullständigt.

Idag såg det lovande ut i ungefär en kvart. Ja, det såg faktiskt nästan lite för lovande ut. Mycket hände längs United vänsterkant, där framför allt Luke Shaw var den som tog för sig.

De zebraliknande spelarna kombinerade sig läckert fram ett par gånger men när väl avslutslägena dök upp var det blött krut i bössan hos de allra flesta.

Men, viljan fanns där, löpningarna kom, intentionerna var allt som oftast bra. Bara att fortsätta på inslagen väg nu, eller?

Nej, för efter ungefär en kvart spelad valde United att trycka på strömbrytaren och allt det där som såg så lovande ut upphörde existera.

Det var egentligen inte ett Aston Villa som successivt jobbade sig in i matchen, utan snarare fick man en gratisbiljett in i matchen från ingenstans.

Det kanske mest påfallande var hur hemmalagets John McGinn, i princip ensam, åt upp Uniteds mittfält. Duon Scott McTominay och Fred hade inte många rätt i första halvlek och kulmen nåddes när bägge var inblandade i upprinnelsen till Villas ledningsmål.

”McFred” har länge hyllats för sitt fina samarbete och hur man kompletterar varandra. De har i viss mÃ¥n mÃ¥lat över varandras brister men i ärlighetens namn var det ganska länge sedan de spelade bra tillsammans.

Spelare i högform

Intet nytt under solen att United kan se bedrövliga ut alltså. Det har vi helt enkelt fått lära oss att leva med. Tur är väl då att det också finns en annan sida. En uppsida.

United började andra halvlek ungefär som man startade den första, det vill säga positivt. Och på tal om gratisbiljetter. Douglas Luiz ansåg att det var läge att för andra gången den här säsongen fälla Paul Pogba innanför straffområdet och orsaka straff. En trevlig vana hemmalagets brasse tycks ha börjat med.

Bruno Fernandes trippade som vanligt fram och slog in sitt 22:a straffmål i Unitedtröjan på 23 försök.

Kvitterat och därmed upplagt för vändning.

Att Mason Greenwood skulle se till att så blev fallet var givetvis ingen tillfällighet. 19-åringen har sedan månadsskiftet vid april fram till idag stått för sex fullträffar och genomgående varit en frisk fläkt i spelet. Med dagens mål skrev sig dessutom engelsmannen in sig i Uniteds historieböcker. Detta genom att nu ha gjort flest mål för klubben som tonåring (16 stycken), framför spelare som Wayne Rooney och Marcus Rashford.

Försvarsspelet av Villa-backen i samband med målet må inte ha gjort Paolo Maldini avundsjuk, men sättet Greenwood vänder bort sin bevakning på, för att i nästa ögonblick hitta främre hörnet, det är hög, hög klass.

Någon som också visade sin klass under eftermiddagen var Edinson Cavani. Uruguayanen vilades från start och fick istället hoppa in med halvtimmen kvar att spela. Ungtuppen Greenwood tackade för sig och lämnade plats åt matadoren. En spelare i högform mot en annan i samma slag gjorde att det var upplagt för fler mål.

Cavani höll sig framme på Rashfords inlägg och tryckte dit ännu ett mål med pannan.

Jag är ingen föresprÃ¥kare av ”tänk-om-tankar”. Men, tänk om United hade haft 33-Ã¥ringen i detta slag under större delar av säsongen. Tänk om…

Wan-Bissaka ska ha en rubrik

Vissa spelare förtjänar att nämnas mer än andra efter dagens insats. En som inte brukar få de större rubrikerna (och när de väl kommer är de oftast negativa) är Aaron Wan-Bissaka. Idag anser jag att ytterbacken absolut är värd uppmärksamma, och det i positiv dager.

Det må inte ha varit prickfritt i den defensiva kolumnen men i den andra riktningen ligger faktiskt 23-åringen bakom Uniteds första och andra mål. Först insticket till Pogba, där fransmannen söker straff och också får det. Mål nummer två ska vi givetvis tillskriva Greenwood i störst utsträckning men Wan-Bissaka är trots allt med i anfallet och ser till att spela fram tonåringen.

Efter dagens match står Uniteds högerback noterad för två mål och fem framspelningar, alla turneringar inkluderade, den här säsongen. Det är inget massivt facit och för en ytterback som spelar kontinuerligt i ett topplag inga häpnadsväckande siffror. Samtidigt är det inte något vi kan förvänta oss av Wan-Bissaka.

Personligen är jag inte säker på huruvida han är en bra långsiktig satsning, då de brister han har är tämligen genomskinliga. Hursomhelst tycks det ske framsteg, om än sakteliga.

Med fortsatt tålamod och ännu mer slipande kan det kanske bli rätt bra där ute på högerflanken, trots allt.