Den 6 februari kommer för alltid vara det mest beaktansvärda datumet i Manchester Uniteds historia. Det är ett datum som förpliktigar oss att dels minnas, dels aldrig glömma. Idag är det 64 Ã¥r sedan Münchenolyckan ägde rum och krävde 23 människoliv.Â
Varje år den 6 februari uppmärksammar vi Münchenolyckan i Manchester United. Idag handlar det om att minnas, respektera, och aldrig glömma.
Vissa minns händelsen och kanske till och med kommer ihåg var de befann sig när det fasansfulla beskedet nådde ut. Många var emellertid inte ens födda och har i stället fått skapa sitt eget intryck av historien.
Och det är just det som är det fina.
Historien bryter generationsgränser och låter oss alla vara en del av den. Framför allt är det något som alltid respekterats och vårdats inom Manchester United. Det gör att Manchester United betyder något extra. Det gör Manchester United unikt.
Münchenolyckan är på många sätt den händelse som präglat och format den här klubben till vad den är idag. På så vis är det fascinerande att tänka på företeelsen historia och vad den gör med oss människor.
February 6, 1958.
Forever in our hearts.#FlowersOfManchester 🌹 pic.twitter.com/eKsocj2Ufk
— Manchester United (@ManUtd) February 6, 2022
Att förstå Manchester United med hjälp av historia
Som historieintresserad ligger min entusiasm i att försöka förstå snarare än att överskölja mig själv med fakta. Genom att anspela på det som hände för 64 år sedan idag vill jag här försöka förklara hur jag ser på Manchester United och varför historia är det viktigaste förklaringsverktyget.
Ur ett historiemedvetande perspektiv bildar människan uppfattningar genom att sätta sambanden mellan dåtid, nutid, och framtid i fokus. Denna kedja gör att vi kan förstå vilken inverkan historien haft fram till samtiden men också hur vi kan tänkas se på framtiden. Historiemedvetande är ett nödvändigt hjälpmedel för människan när vi orienterar oss i våra liv. Vi behöver alltid en riktning.
I människans natur finns en allmängiltig föreställning om att det förflutna påverkar och formar oss, om det så är på individ- eller samhällsnivå. Någonstans där mittemellan skulle man kunna klämma in kulturyttringar, som något som i hög utsträckning formar människors leverne. Sport är en form av kulturyttring. Fotboll kan i det fallet ses som en subkategori. Och om det är någonstans där den historiska dimensionen ofta är närvarande, så är det inom fotbollen.
En del sammanhang måste man vara mycket bekant med för att se hur historien lever och verkar. Med att vara bekant menas inte att nödvändigtvis kunna rabbla fakta, utan det handlar snarare om att ha en förståelse om det förflutna i relation till livet vi lever här och nu.
I den miljardindustri vi idag kallar fotboll riktar vissa in sig på att ligga i framkant vad gäller teknik och modernisering, vissa lever här och nu och tar dagarna som de kommer, och vissa tittar i backspegeln samtidigt som man oundvikligen sveps med i en snabbt framåtskridande (fotbolls) värld.
Dagens Manchester United gör måhända inte många rätt för tillfället. De fotbollsmässiga prestationerna och resultaten har det senaste decenniet varit bedrövliga. Ovanför det rent sportsliga är ledningen ett skämt. Och längst upp sitter en ägarfamilj var intresse för klubben endast grundar sig i ekonomiska incitament.
Så, vad har då egentligen Manchester United? En historia? Ja, absolut, men det har alla lag i någon mån. Är den unik, då? Tja, kanske inte per se. Vad är det då med Manchester Uniteds historia som gör klubben till vad den är?
Svaret skulle jag säga ligger i vårt sätt att bevara och förstå historien på ett sätt som få andra fotbollsklubbar på den absolut högsta nivån gör. Om Münchenolyckan för 64 år sedan har hjälpt till att stärka det intrycket? Ja. Det tragiska, hemska, och ibland onda, föder också positiva saker. När en grupp med människor råkar ut för det fruktansvärda leder det ofta till att identiteten stärks. Man knyter starkare band inom gruppen. Man värnar om det man har. Man står enade.
Det gäller inte minst i Manchester United. För Manchester United kommer aldrig dö.
In the cold snow of Munich, they laid down their lives
But they live on forever in our hearts and our minds
So come all supporters and hold your heads high
For Manchester United will never die.
Historien om Münchenolyckan
Ett utdrag av texten finns också att lyssna på i poddformat.
För några år sedan medverkade Mikael Österdahl i radiosporten i ett reportage om olyckan. Det reportaget kan ni lyssna på nedan.
Profiler
- Jimmy Murphy
- Geoff Bent
- Roger Byrne
- Eddie Colman
- Mark Jones
- David Pegg
- Tommy Taylor
- Billy Whelan
- Johnny Berry
- Jackie Blanchflower
- Bill Foulkes
- Kenny Morgans
- Albert Scanlon
- Dennis Viollet
- Ray Wood
Sir Matt Busby
Sir Matthew William Busby var Manchester Uniteds legendariske manager, som den 6 februari 1958 fanns ombord på det kraschande planet. Skotten överlevde efter att ha vårdats på sjukhus i månader efteråt. Tio år senare stod han som vinnare av Europacupen genom att ha byggt upp ett nytt lag och fått en hel klubb att resa sig. En av våra största någonsin.
Sir Bobby Charlton
Sir Robert Charlton är ansedd som en av de största i Manchester Uniteds historia. Han överlevde olyckan i München och kunde fortsätta spela fotboll på högsta nivån. Charlton blev Manchester Uniteds meste målskytt någonsin, Englands meste målskytt någonsin. Han gjorde flest matcher för United och flest matcher för England. Nu har han lämnat ifrån sig rekorden men hans legendarstatus i Manchester United är evig.
Harry Gregg
Henry Gregg var inte bara en av Manchester Uniteds främsta målvakter någonsin. Han var en personifierad hjälte. Gregg överlevde olyckan och hjälpte till med räddningsarbetet, där han bland annat räddade livet på en gravid kvinna och hennes tvååriga dotter.
Bravery is one thing but what Harry did was about more than bravery. It was about goodness.
George Best
Duncan Edwards
Duncan Edwards blev bara 21 år gammal. Trots det är engelsmannen ansedd som en av de främsta spelarna i Manchester Uniteds historia. I Edwards fall fanns det ingen gräns för hur bra han kunde ha blivit. Enligt Sir Bobby Charlton var det den bäste spelaren han har sett och den ende spelaren som fått honom att känna sig underlägsen. Edwards gjorde 177 matcher för Manchester United.
De som överlevde
Idag minns vi de som dog men vi minns också de som överlevde. Det var 44 personer på planet, varav 21 överlevde. Men olyckan handlar också om de som inte var med på planet. Barn förlorade sina föräldrar, Mark Jones och Roger Byrnes fruar var gravida, och föräldrar förlorade sina barn. Vänner förlorade vänner och supportrar förlorade idoler.
Av spelarna på planet är det nu bara Sir Bobby Charlton kvar i livet. Sir Matt Busby lämnade oss 1994, Johnny Berry senare samma år. Vi förlorade Jackie Blanchflower 1998, Dennis Viollet 1999, Ray Wood 2002, Albert Scanlon 2009, Kenny Morgans 2012, Bill Foulkes 2013 och Harry Gregg 2020.
De som dog
Geoff Bent
Roger Byrne
Eddie Colman
Duncan Edwards
Mark Jones
David Pegg
Tommy Taylor
Billy Whelan
Walter Crickmer (sekreterare)
Tom Curry (tränare)
Bert Whalley (tränare)
Willie Satinoff (supporter)
Alf Clarke (journalist)
Don Davies (journalist)
George Follows (journalist)
Tom Jackson (journalist)
Archie Ledbrooke (journalist)
Henry Rose (journalist)
Frank Swift (journalist)
Eric Thompson (journalist)
Kenneth Rayment (pilot)
Bela Miklos (reseledare)
Tom Cable (flygvärd)
Vila i fred.
I supporterkulturen
Historien om München har berättats i många sånger.
The Flowers of Manchester
One cold and bitter Thursday in Munich, Germany,
Eight great football stalwarts conceded victory,
Eight men will never play again who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.
Matt Busby’s boys were flying, returning from Belgrade,
This great United family, all masters of their trade,
The pilot of the aircraft, the skipper Captain Thain,
Three times they tried to take off and twice turned back again.
The third time down the runaway disaster followed close,
There was slush upon that runaway and the aircraft never rose,
It ploughed into the marshy ground, it broke, it overturned,
And eight of the team were killed as the blazing wreckage burned.
Roger Byrne and Tommy Taylor who were capped for England’s side,
And Ireland’s Billy Whelan and England’s Geoff Bent died,
Mark Jones and Eddie Colman, and David Pegg also,
They all lost their lives as it ploughed on through the snow.
Big Duncan he went too, with an injury to his frame,
Johnny Berry and Jack Blanchflower will never play again,
The great Matt Busby lay there, the father of his team,
Three long months passed by before he saw his team again.
The trainer, coach and secretary, and a member of the crew,
Also eight sporting journalists who with United flew,
And one of them Big Swifty, who we will ne’er forget,
The finest English ‘keeper that ever graced the net.
Oh, England’s finest football team its record truly great,
Its proud successes mocked by a cruel turn of fate,
Eight men will never play again, who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.
United Review
