Snackisar efter Manchester United - Tottenham Hotspur 3-2

Det är kul när portugisen vaknar på rätt sida

Manchester United välkomnade ett på senare tid målglatt Tottenham Hotspur till Old Trafford under lördagskvällen men den här gången var det inte tal om en handfull mål för gästerna. Hemmalaget hade relativt god koll på Antonio Contes gäng och när en viss portugis i hemmalaget bevisligen vaknat på rätt sida är det ju ofta så att oddsen talar till ens fördel. Ikväll tog Cristiano Ronaldo oss på lite av en tidsresa tillbaka till den gamla goda Unitedtiden. 

Enmansshowen

Vi måste så klart ta avstamp i änden som är Cristiano Ronaldo.

Ingen verkar riktigt haft någon kännedom kring vad frånvaron förra helgen egentligen handlade om. Var han skadad eller bara less? Bägge alternativen är ju ganska rimliga.

Det vi i alla fall kan konstatera är att 37-åringen var tillbaka i kvällens matchtrupp och startelva. Ja, det var ju till och med så att Edinson Cavani kände för att dyka upp, så den här gången stod vi inte utan renodlade anfallare, vilket på förhand kändes skönt.

Innan vi går in på det roliga ska det dock sägas att jag trodde det skulle bli en sån där frustrerande kväll, med tanke på att portugisen inte fick domare Jon Moss sympatier efter att en boll tagit på Eric Diers arm. I min mening var det inte straff, men enligt Ronaldo skulle det ju givetvis varit det.

Hursomhelst skakade han av sig det och levererade i stället en smällkaramell som heter duga. Avslutet till 1-0 påminde mer om ett mål han kunde göra under sin första sejour i United. Förslagsvis det mot Porto i Champions League-semifinal, för er som minns. Någonstans visade han att distansskytten fortfarande bor i honom (med undantag för frisparkarna, förstås)

Tottenham skulle sedan sticka upp och tilldelas en desto givnare straff. Harry Kane gjorde som bekant inget misstag, trots att David De Gea gick åt rätt håll.

Efter ett fint ihopsnickrat anfall av Nemanja Matic och Jadon Sancho kunde Ronaldo kort därpå raka in 2-1 för hemmalaget. En aning förvånade att man faktiskt studsade tillbaka så pass snabbt.

Kvällens huvudperson gjorde därmed sitt andra i matchen och sitt 806:e tävlingsmål i karriären. Tydligen var det något rekord som slogs (eller tangerades?) och uppriktigt sagt bryr jag mig inte jättemycket om det. Han har gjort så mycket mål att det bara börjar bli uttjatat och snudd på löjligt att dividera om rekord hit och dit.

Men, han var ju inte färdig…

Körig andra halvlek

När matchen gick in i andra halvlek började det relativt lugnt och det kändes faktiskt som att United, fortsatt, hade ganska bra koll på Spurs. Dock var det inte heller så att United hotade alltför mycket.

Kanske behövde bägge lagen samla ytterligare lite energi för att sätta fart på saker och ting. Det var nämligen under den andra halvan som det skulle börja hända grejer.

Om en någon skulle göra ännu ett mål för Spurs var det kanske inte otänkbart att en spelare vid förnamn Harry skulle göra det.

Men problemet var ju naturligtvis att det var fel Harry.

Att Unitedkaptenen Harry Maguire har haft det tufft den här säsongen har inte undgått någon. Speciellt inte honom själv. Ett mål i egen bur var det sista mittbacken behövde nu.

Till hans försvar gjorde han enligt mig en helt klart godkänd insats. Men ärligt talat, borde det inte vara dags att ta ett par matcher vid sidan om? Det lÃ¥ter sÃ¥ klart lättare sagt än gjort, men till syvende och sist är det ändÃ¥ människor som springer omkring därute. Inte robotar, hur mycket vi än vill tro det. Dock, eftersom det nästan ideligen är frÃ¥nvaro pÃ¥ nÃ¥gon av de andra tvÃ¥ (Victor Lindelöf och Raphaël Varane), sÃ¥ känns en liten ”minisemester” för Maguires del lÃ¥ngt ifrÃ¥n aktuell.

För att säga något om något annat stod Paul Pogba för en rejäl plattmatch. Måste varit den nya (icke-)frisyren, eller? Känslan utifrån är att fransmannen har huvudet någon annanstans just nu. Slö, otajmad, och allmänt nonchalant. Och vad har hänt med fysiken? Tidigare kunde han rentav mobba motståndarna med sin styrka och storlek. Inte längre.

Sista ordet och nu redo för favoritturneringen

Ja, det ordet fick som bekant Ronaldo. Bara en sån sak som att United dessutom lyckades göra ett hörnmål, för andra gången den här säsongen. Det är väl något att ta med sig, antar jag.

Och nicken? Ja, den sitter där den ska. Måhända var det lämpligt att 37-åringen fick lite vila mot City (för det hade nog inte gjort någon större skillnad med honom). Tre mål idag och förmodligen ganska sugen på lite mer nätkänning i veckan som kommer.

Det vankas nämligen Champions League på tisdag, när Atlético Madrid gästar Old Trafford. Inte nog med att det Ronaldos favoritturnering, det är ju därtill ett motstånd han inte har så värst mycket till övers för, med tanke på Real Madrid-historiken.

Uniteds enda rimliga chans att nå Champions League, som det ser ut nu, är nog trots allt att vinna skiten. Seger idag var så klart jätteviktigt, men Tottenham och Arsenal har fortfarande fjärdeplatsen i egna händer, och det återstår ju faktiskt inte jättemycket av ligan.

Kan Ronaldo fortsätta vakna på rätt sida framöver och fortsatt vara målglad så finns ju alltid möjligheten till något sensationellt.

Uppvärmd och klar inför tisdag i alla fall. Det är en bra början.