Liverpool hemma kunde ju inte ha slutat på ett bättre sätt än det gjorde. Tre poäng mot värsta fienderna i det här läget var så välkommet det bara kunde bli för uppgivna supportrar och dessutom för hårt pressade ägare.
2-1 var dessutom inte helt oförtjänt.
Mot Liverpool förväntade sig ”ingen” att vi skulle vinna. Mot Southampton, efter att ha spöat Liverpool, förväntar sig ”alla” att vi ska vinna igen och med tanke pÃ¥ att vi antagligen kommer att överstrykningspennorna till dräkter sÃ¥ ringer varningens klockor redan. Vi vet att det kommer att bli ytterligare en berg- och dalbanesäsong och att United sannolikt kommer att hamna pÃ¥ en Europa League-plats (blä) igen, men frÃ¥gan är som alltid i vilka lägen dessa dalarna kommer?
Ett Shane Long-löst Southampton – men med James Ward-Prowse som är en av ett gäng som alltid är bra mot United och sen bara medelmÃ¥ttiga – borde vara ett lag United skulle kunna avfärda utan jätteproblem. Men vi är inte där än. Vi är inte i en position där vi kan se en motstÃ¥ndare pÃ¥ papper och tänka ”Ã¥h, det är bara x, vi kan bara spela av detta”.
Det märkliga är dock att känslan efter måndagen är just denna. Att vi med samma beslutsamhet, samma energi och samma sisu som mot Liverpool borde kunna spöa Southampton. Gör vi inte det är kanske inte trean mot Liverpool betydelselös, men poängen slarvas bort.
Hur som helst borde vi få se en hel del mål på St Marys. 10 mål på 3 matcher för United och 12 för Saints på tre matcher borgar för allt annat än 0-0.
Anthony Martial är inte med på grund av skada, men annars ska samtliga lirare från senast vara tillgängliga. Och till detta lägger vi Casemiro, som vi dels kan bedöma för hans första insats och dels för hans första halva av säsongen (vilket är mer rimligt). Det viktigaste är dock att McFred endast finns kvar när brasse #2 blir skadad, och inte innan.
Har Casemiro en 7 av 10-match är jag mer än belåten.
Detta känns som en given elva i nuläget:
DDG
Dalot – Varane – Martinez – Malacia
Fred – Casemiro
Fernandes – Eriksen – Sancho
Rashford
- Och så lottades Europa League under fredagen. Som bekant gör inte bloggen EL, men vi kan notera att motståndet kommer från tre olika ställen: Dels nye arabavlönade Isaks förra klubb Real Sociedad, Real Madrid-slaktande moldaverna från Sheriff och så ett gäng cyprioter. Jag är så opeppad man kan bli, men matcherna ska ju spelas och det är inte fy skam sett ur ett Erik ten Hag-perspektiv, när det handlar om att få så många chanser som möjligt att sätta ihop ett lag med en tydlig spelidé. Någonting United inte haft på många år (bortsett från Solskjaers uppenbara kontringsfotboll).