Från enorm torka till en skyfall.
Uniteds fortsatta säsong blir minst sagt intensiv. Typ inga matcher senaste veckorna till att nu brassa av NIO på FYRA veckor är ingenting annat än sinnessjukt. Visst, det är inte Liverpool borta på söndagen och Arsenal borta på måndagen-klass, men det är orimligt.
Med ett normalt land som VM-arrangör hade det inte sett ut så här, men eftersom Fifa inte (heller) kan säga nej till oljepengar så ser det ut som det gör.
Och egentligen vill man ju se United spela (bra) så ofta som möjligt. Just nu känns det som att det varit pandemi- eller sommaruppehåll och att det inte ska spelas matcher på flera veckor till. Fast det ska det ju och först ut är våra noisy neighbours.
Efter resultatmässiga – och i viss mÃ¥n även spelmässiga – styrkebesked mot bÃ¥de Liverpool och Arsenal fÃ¥r United bekänna färg ytterligare en gÃ¥ng mot pÃ¥ papperet hyfsat motstÃ¥nd.
Förväntningarna då? Eftersom det spelas på den blåa sidan av stan är de inte lika höga som de hade varit annars. Eriks United har dock visat sig påminna en del om Solskjaers prime-kontrings-United, så det är inte uteslutet med en skräll.
Nu är ju både Rashford och Martial sannolikt borta från matchen (åtminstone från att starta), vilket innebär att truppens kanske svagaste offensiva spelare av de offensiva spelarna sannolikt får starta och då sjunker chanserna till vinst drastiskt. Med Snorungen på topp är United kanske 25 procent svagare än utan honom. Det är egentligen osannolikt att det kan vara så, men en snart 38-årig Cristiano Ronaldo är i dag en belastning i United. Det säger en del när man blir glad av att tänka sig Martial starta i stället.
Det kommer alltså att ha gått 31 dagar mellan Uniteds ligamatcher och frågan hur rostigt det kommer att vara. För antingen kommer spelarna att vara som främlingar för varandra eller så har dessa fyra träningsveckor gjort att de svetsats samman än mer. I positiv andra föreställer jag mig att det senare alternativet är det vi blir vittnen till på söndag.
Oavsett facit är det två spelare jag är extra nyfiken på: Anthony och Casemiro. Miljardmannen från Ajax har inte haft så mycket tid att glänsa efter sitt debutmål, och ja, jag vet att det kan ta tid att anpassa sig blabla osv, men det kan knappast komma ett bättre läge än i oktober. Nio matcher på fyra veckor lär han knappast få att spela, men gissningsvis majoriteten av dom, och vi ska – ny eller inte – ha mycket höga krav på honom.
Och sÃ¥ har vi den hittills till största delen bänkvärmande brassen, som alltsÃ¥ ”mÃ¥ste anpassa sig” bättre för att kunna ta Scott McTominays plats pÃ¥ innermittfältet. PÃ¥ avstÃ¥nd lÃ¥ter det givetvis som ett skämt, men det är sÃ¥ Erik (jag skriver inte ten Hag eftersom det bär emot att använda gemen begynnelsebokstav pÃ¥ en person) har uttryckt det. Nu har brassen haft en mÃ¥nad till pÃ¥ sig att ”anpassa sig” och klarar han inte av att vara ordinarie frÃ¥n och med söndag lär han aldrig göra det.
Okej, McTominay har hÃ¥llit en oväntat hyfsad nivÃ¥ so far, men det är Scott McTominay vi pratar om. Det är 2020-talets John O’Shea. Casemiro ska vara 20-talets motsvarighet till typ Michael Essien. Och hur mycket jag än diggade Jompa O sÃ¥ var trots allt Essien klasser bättre. Kan inte brassen ta en plats i det här defensiva mittfältet är det nÃ¥gonting som är galet pÃ¥ mÃ¥nga ställen.
Men den jag litar på mest för att briljera på Etihad är allas våra nya favoritdansk. Sällan har jag sett en spelare ta mer plats på ett positivt sätt så snabbt i United än Christian Eriksen.
Det trodde jag ärligt talat inte.
Det bästa med så många matcher på så kort tid? Mindre tid att sörja efter fiaskon. För oavsett hur lovande det sett ut stundtals kan vi fortsatt räkna med berg- och dalbana ett bra tag framöver.