Som själ och kropp gör vid traumatiska händelser så har den effektivt motarbetat traumat på Etihad och fått en att förtränga det som går att förträngas. Samtidigt behöver knappast jag eller ni bli smärtsamt påminda om det som har varit, istället föredrar jag och förhoppningsvis ni att fokusera på det som är nu.
ten Hags Manchester United fortsätter att göra gruskorn av betong och vinner på något vis de flesta matcherna de spelar. Trots att spelet stundtals ser ganska skit ut så lyckas man på de där skitiga dagarna karva fram en seger ur en rutten träbit, vilket i sig har varit ett överhängande problem sen Sir Alex stod och drog i spakarna för ett decennium sen. Glaset är inte heller alltid halvtomt, det är också halvfullt, beroende på vem du frågar och stundtals ser den fotbollen som vi spelar ut som något väldigt bra och potentiellt väldigt framtidsoptimistiskt.
David Moyes löste i princip ingenting, van Gaal spelade en possesion-fotboll som hade fÃ¥tt Sean Banan att bli uttrÃ¥kad, Mourinho löste defensiven och mobbningen men inget annat, Solskjaer var som Gattuso hade sagt ”sometimes maybe good, sometimes maybe shit”, ten Hag Ã¥ andra sidan har redan löst defensiven, nÃ¥tt 20 vinster med klubben snabbare än nÃ¥gon annan och vi har ungefär spelat en halv säsong. Offensiven har fortsatt sina brister och lämnar en del kvar att önska, men offensiven är ocksÃ¥ det svÃ¥ra att lösa, om man lyssnar pÃ¥ diverse experter och den här soffpotatisexperten som instämmer i skaran. Med det sagt sÃ¥ är det inte dÃ¥ligt heller, vilket fÃ¥r en nÃ¥ en viss höjd av optimism. Laget i sin helhet har höjt sig den här säsongen, bortsett frÃ¥n vissa som fortsatt är urusla, nämner inga namn. Vad passar dÃ¥ bättre än ett glödhett Manchesterderby mot ett racklande City.
”HÃ¥land hade en sÃ¥ kallad field day pÃ¥ Etihad”
Tabellplaceringen till trots, det har racklat rejält hos grannarna i blått och är det någon gång vi ska ha chans så måste det väl vara nu? Vår formkurva pekar rakt uppåt samtidigt som deras pekar snett nedåt och deras förlust mot Southampton har nog inte gjort saken bättre. Men då har de spelare som Håland och de Bruyne, och dessa två hade kunnat rädda Chelsea på egen hand och ten Hag måste hitta något sätt att hantera dom annars kommer min PTSD från förra mötet kicka igång på maxnivå. För det kändes som problemet sist, Martinez i all ära men Håland hade en så kallad field day på Etihad. Men Manchester United är ett helt annat lag nu och jag tror att vi kommer att få se en helt annan matchbild än det vi såg sist.
”Jag har inte sett storheten i just Joao Felix”
Nu blev det ju så att vi fick säga Ciao Felix och det blev Wout Weghorst istället, som enligt mig är en oerhört mycket smartare strategi, inte minst sportsligt men också ekonomiskt. Jag själv har inte sett storheten i just Joao Felix men då är jag också en självutnämnd soffpotatisexpert och Weghorst sejour i Burnley var väl något man helst vill glömma, särskilt om man är Wout själv. Men det ska nämnas att trots Weghorst misslyckande i Premier League så spelade han också i ligans mest defensiva lag och om bussar hade namn så hade dom hetat Burnley. Så förlåt mig om jag är något förhoppningsfull gällande Weghorst, jag tror inte att han kommer att ösa in mål men han kommer göra ett gäng mål och troligtvis några viktiga sådana också.
Jag tar hellre en Weghorst kortsiktigt och att vi går för den vi verkligen vill ha till sommaren istället för att kasta pengar på allt och alla som kan jonglera en boll och har gjort två mål i La Liga. Låt Chelsea och deras finans- och sportavdelning hantera den migränen.
Nej, nu är det derby och jag sätter Avram Glazers hÃ¥rfäste pÃ¥ att vi vinner, 2-1 Eriksen och Rashford – pÃ¥minn mig när bakfyllan har släppt.
Res med oss till Manchester!