Manchester United ställde tämligen oväntat upp med en starkare elva än vad man hade kunnat vänta sig i andra mötet mot Nottingham Forrest. I en match som dominerades av tristess lyckades man gröpa fram ytterligare en vinst och har nu bara ett Newcastle kvar att vinna över för att bärga säsongens första titel.
Jag själv har alltid varit den som har struntat i ligacupen och satt bucklan i samma skåp som titlar från klubblags-VM och andra typer av Kalle Anka-titlar, kanske just för att jag har växt upp med eran från Sir Alex och blivit bortskämd med Premier League- och Champions League-titlar. Å andra sidan så bör jag kanske se mig själv i spegeln och finna mig i att det här kanske är den enda titeln vi får den här säsongen och att Manchester United, som vi alla vet, inte är något titelvinnande lag. Tre titlar de senaste tio åren talar sitt tydliga språk, en FA-cup, en ligacup och en Europa League-titel, det kanske är dags att rannsaka sig själv, krypa till korset och inse att ten Hag har tagit oss till en final på sin första säsong med klubben, och då har vi bara kommit halvvägs. Det är något med det, det finns något där och nu vill jag naturligtvis ha den där jävla trofén, grönsilvrig och fylld med uppmaningar om att dricka energidryck och oavsett hur lågt de flesta rangordnar just titeln i sig och oavsett hur ful trofén är så ska den hem till Manchester.
Kanske i Al-Nassr med Cristiano Ronaldo
Sen har vi ju hela det här jävla debaclet med Mason Greenwood, som är fel på alla nivåer, moraliskt, etiskt och sportsligt. Samtidigt som man ska och bör ställa sig frågan om man är oskyldig eller skyldig bara för att en Engelsk rättsprocess säger att man är oskyldig. Mason säger nog det, rättssystemet säger det bevisligen, frågan är hur Manchester United ställer sig till det? De flesta har hört inspelningarna och sett bilderna som Greenwoods ex-flickvän delat med sig av och det sätter ju inte 21-åringen i något smickrande ljus. Nu ska ju klubben Macnhester United göra en egen intern utredning.. Prosit? Man får ju anta att det brittiska rättssystemet har gjort den grundliga utredningen som krävs, det känns mer som att klubben försöker köpa sig tid för att ställa sig frågan om han ens ska få tillhöra klubben något mer. I en fotbollsvärld som inte allt för längesen fick spelare att måla röda streck på sina kinder för att enas mot kvinnligt våld. Var skulle då Mason Greenwood få plats? Kanske på the wall of shame eller i Al-Nassr med Cristiano Ronaldo. Jag har ställt mig frågan själv och hamnat i ett svar som jag är tillfreds med. Nu är det upp till var och en att göra detsamma.
Helt plötsligt står vi där med McFred
Samtidigt som Manchester United går in i sitt mest hektiska schema den här säsongen med match typ var tredje dag fram till början av mars, kanske hade man då behövt en Mason Greenwood, för senast gick Eriksen sönder och man väntar bara på att att fler skador följer, dock dröjer det kanske tills vi möter en ursinnig och vansinnig Andy Carroll, men ändå. Helt plötsligt står vi där med McFred och då blir det genast genuin ångest att möta Barcelona och egentligen typ alla andra lag.
Dock fick Jadon Sancho tvåkvart senast mot Forrest och det värmer en gammal mans hjärta att se honom springa ut på Old Traffords gräsmatta med ett stort leende på läpparna. Och vi kan bara hoppas att hans hitta-sig-själv-resa har gett något och att ten Hag kan få ut det bästa ur honom. Hans potential är enorm men det där med psykisk ohälsa är inte att leka med. Inte ens året 2023.
Res med oss till Manchester!