Premier League börjar inte förrän Manchester United spelar fotboll. Det är sedan gammalt. Och i år är det ett obestridligt faktum.
I lördags var det repris på fjolsäsongens sista match.
Manchester United mot Manchester City i en titelmatch på Wembley.
Somliga tycker att det är en upphaussade träningsmatch. En obetydlig repetition inför den riktiga säsongsstarten.
Inför matchen höll jag inte alls med. Efter slutsignalen ljudit hade jag ändrat mig.
Det var en meningslös låtsasmatch, vars utfall ingen kommer minnas. Silvertallriken är dessutom ful.
Matchen som sådan blandade och gav.
Manchester United var tämligen tafatta i den första halvleken. Under den andra såg det däremot, givet motståndet, ganska bra ut.
Man behöver inte vara Manchester United-supporter för att tycka att de röda var det bättre laget sett över 90 minuter.
Och om vi bara hade kunnat hålla tätt.
Om bara Facundo Pellistri hade varit lite lugnare, lite mer eftertänksam i den 89:e minuten.
Om bara Jadon Sancho – som missat viktiga straffar tidigare, som redan ligger på minus i fansens ögon, som har ett pannben av vispgrädde – inte tillåtits lägga en straff.
Om bara Johnny Evans kunnat segra över de inre demoner som sade åt honom att sikta på den där åskådaren i ljusblå tröja på rad 241 bakom målet.
DÃ¥ hade vi vunnit.
Då hade vi inlett säsongen på samma sätt som vi avslutade den förra – med en titel.
Allt är emellertid inte nattsvart. Självklart inte. Manchester United var som sagt det starkare laget.
Visst, City saknade flera av sina startspelare. Men inte heller ten Hag kunde ställa ut den elva han sannolikt helst velat se.
Det är enkelt att försöka betrakta matchen på Wembley som indikativ för hur den stundande säsongen ska se ut.
Att fästa sÃ¥dan vikt vid “upphaussade träningsmatcher” är varken klokt eller rättvisande.
Men när har en krönika någonsin varit klok eller rättvisande?
Utifrån vad vi i lördags fick bevittna kan vi vänta oss ytterligare en säsong av instabila starter.
Till skillnad från förra säsongen blir emellertid spelet bättre ju längre matcherna fortgår.
Vi är också mer stabila.
Epidemin av skador fortsätter dock, så räkna med åtminstone en handfull nya grå hårstrån lagom till första maj.
De unga spelarna: Garnacho, Amad, Mainoo och Collyer kommer ta ytterligare steg framåt och vara viktiga för lagbygget.
Såväl Rashford som Sancho kommer, om de bägge blir kvar i klubben, ha det fortsatt kämpigt med att träffa mål.
Slutligen, Casemiro kommer spela upp sig från det avgrundsdjupa hål han befann sig i mellan augusti 2023 och maj 2024.
Även om det kanske inte säger särskilt mycket.
Under matchen mot den ljusblå grannen fick vi inte se någon av våra nyförvärv i spel.
Yoro har fullbordat sin övergÃ¥ng genom att dra pÃ¥ sig en skada. Zirkzee fick stanna pÃ¥ bänken till förmÃ¥n för … Sancho.
Sedan dess har ytterligare två herrar skrivit upp sig på vår trupplista.
Och Aaron Wan-Bissaka har flyttat till London efter fem år i Manchester United.
Det betyder att blott Bruno Fernandes, Harry Maguire och Jadon Sancho är kvar av Solskjaers a-lagsgubbar.
Så här långt, åtminstone.
Det är två veckor kvar på transferfönstret.
Sannolikt blir det ytterligare några som tar farväl av Old Trafford; och ytterligare några som skapar sig en första bekantskap – åtminstone i röd tröja.
Det senare är emellertid beroende av det förstnämnda. Följaktligen är det mycket som talar för att det blir en händelserik sista vecka.
De vi har att tillgå än så länge, och som fortfarande inte dragit på sig någon skada, ska möta Fulham på fredag.
Och med det börjar säsongen 2024/2025.
På många sätt är det samma United som går den till mötes. Samma tränare, samma spelare.
Samtidigt är det kanske det nyaste United på ett årtionde.
En ny klubbledning, en ny tränarstab och tidigare nämnda nyförvärv.
Det återstår att se om förändringarna kommer att ge utslag också på planen – redan. Kanske finns där åtminstone tendenser.
Och så länge de är i rätt riktning, och verkar långsiktiga, får vi nog vara nöjda.
Res med oss till Manchester!