Manchester Uniteds ordinarie färger är röd tröja, vita shorts och svarta strumpor. Våra reservställ har emellertid ingen bestämd färg, även om vissa färger är betydligt vanligare än andra.
Förutom reservställ kommer vi kommer vi i den här artikeln diskutera målvaktströjor. Vidare en genomgång av Uniteds sponsorer genom åren, där vi noterar hur pengarna i fotbollen har ökat. Dessutom blir det en hel del kuriosa.
Den här artikeln är en fortsättning på Grönt och guld till rött, vitt och svart: Historien om Manchester Uniteds dräkt, där Uniteds hemmadräkt diskuterades.
Till artiklarna finns sidan Manchester Uniteds dräkt, där vi har sammanställt hur Uniteds dräkt har sett ut säsong för säsong.
Reservställ och tredjeställ
Ingen vet säkert när Manchester United, eller Newton Heath som klubben hette då, spelade i reservställ för första gången. Det första bekräftade fallet är hemmamatchen mot Walsall i mars 1892. Detta då motståndarna hade rödvita tröjor. Så Newton Heath bytte till helvitt och hade bara till hälften samma färger som motståndarna.
Ja, i början var det faktiskt hemmalaget som skulle byta tröjor. Om nu inte motståndarna var en lite bättre klubb. För den klubb som hade varit medlem Football League längst tid hade rätt att spela i sin ordinarie tröja.
Matchen mot Walsall vann Newton Heath hur som helst enkelt. Alf Farman och John Sneddon gjorde två mål var och Bob McFarlane bidrog med ett för en 5-0-seger.
Om Newton Heath hade spelat i reservställ dessförinnan, vilket får anses vara högst troligt, var det sannolikt även då en vit tröja. Detta då vitt var billigast och vanligast. Ja, 1892 blev det faktiskt regel att klubbarna skulle ha en uppsättning vita tröjor vid behov. Men ganska snart blev klubbarnas valfrihet där större.
Några år senare, säsongen 1896/97, vet vi att Newton Heaths reservställ var randigt. Om den blåbruna tröjan, som vi diskuterade i artikeln om hemmadräkten, faktiskt existerade skulle det kunna vara den. Troligare är ändå att hemmatröjan, grön och guld, från säsongen 1893/94 nu fungerade som reservställ.
Ytterligare ett par år senare spelade Newton Heath fortfarande i randigt när hemmadräkten inte kunde användas. Åtminstone i bortamatchen mot Walsall var det en rödsvart variant. Det är möjligt att det var en engångsföreteelse och att tröjan var ett lån. Rapporterna från den här tiden är inte så frekventa och heller inte helt pålitliga.
Färgerna förblir okända men randigt reservställ gällde tills klubben bytte namn till Manchester United år 1902. Ja, faktiskt även efter namnbytet förblev reservtröjan randig. De fyra första säsongerna som United hade klubben ett grönvitt reservställ. Den färgkombinationen har sedan aldrig återkommit. Inte ens på en målvaktströja.
De tidiga åren som United vet vi att klubben, åtminstone vissa säsonger, även hade ett tredjeställ. Här byttes det friskt, från blåvitt, till ljusblått, till vitt, till blåsvart säsongen 1909/10. Sedan skulle vi inte ha något tredjeställ förrän säsongen 1937/38 (då blå) och därefter 1956/57 (vit).
Nästa reservtröja var helvit och användes i fyra säsonger (1906/07 till 1909/10). Sedan bytte klubben återigen till randigt, nu blått och vitt. Den hängde med tills hemmatröjan blev vit på 1920-talet, även om bredden på ränderna förändrades.
Om en tycker att det var fel att United bytte till vit hemmatröja så kan viss tröst hämtas i det faktum att vi de här säsongerna hade en röd bortatröja. Först återanvändes den gamla hemmatröjan men efter några säsonger ersattes den av en tröja med knappar.
När ordningen återställdes och United blev röda igen så valde vi i några år en blå bortatröja.
Nästa reservställ pratade vi om senast. Det var den vinröda och vita med horisontella ränder, som kom att fungera som hemmatröja några månader 1934 (den tidigare hemmatröjan blev då reservställ). Några år senare var de horisontella ränderna kvar men det vinröda hade bytts mot svart.
Sista säsongen före andra världskriget bytte United till blå reservtröja. Den hängde sedan med en bra bit in på 1950-talet. Säsongen 1957/58 bytte vi till vit reservtröja och så förblev det i mer än 30 år.
Shortsen då? Ja, i några enstaka matcher var de svarta eller blå. Men annars var det bara tröjorna som byttes. Först säsongen 1969/70 blev det regel att lagen inte fick ha shorts i samma färg. Men shortsen är mestadels ointressanta, de är vanligen i samma färg som tröjan, alternativt svarta.
Samma säsong förbjöds marinblå tröjor. Detta då färgen ansågs vara för enkel att förväxla med svart, som var domarnas färg. Först 1992 skulle FA tillåta klubbarna att ha svarta tröjor. Då gick Manchester United, ledande på och utanför planen, i bräschen.
Först i mitten av 1960-talet blev det standard med tredjetröja. United valde en blå och körde på det till 1990-talet. Ett undantag finns. Under tre säsonger i början på 1970-talet hade vi en gul tredjetröja och den kombinerades med blå shorts.
Som regel såg reservstället ut som hemmastället, bara i andra färger. Först i slutet av 1970-talet ändrades det för att sedan återgå. Sedan kom 1990-talet och då blev tröjtillverkarna kreativa. Reservstället säsongen 1990/91 markerar den nya eran.
Detta följdes av ett tredjeställ i grönt och guld, i en flört med Newton Heath-eran. Sedan dess har det bytts friskt, även om det ofta blev så att reservstället blev tredjeställ säsongen efter.
En säsong att nämna är 2001/02, då reservtröjan var vitsvart med en tredjetröja i guld. Den som köpte fick faktiskt båda, då tröjan var vändbar. Det gällde emellertid inte tröjorna som spelarna använde. Förmodligen för att den vändbara tröjan vägde lite mer och det hade ju gett motståndarna fördel.
Även om tröjorna har bytts frekvent och vi ibland har haft kreativa mönster så har färgvalen varit tämligen konservativa. Vitt i första hand, blått i andra hand, svart i tredje hand och annars bara en annan nyans av de färgerna. Säsongen 2018/19 fick vi vår första rosa tröja och den följdes av vår första beigea tröja.
MÃ¥lvakterna
I begynnelsen var det ingen skillnad på målvakternas kläder och utespelarnas. Först säsongen 1904/05 gjordes en viss skillnad, då målvakterna fick en tröja i tyngre material än utespelarna. Färgen emellertid fortfarande samma.
På den här tiden var Harry Moger ordinarie målvakt och han valde ofta att använda samma tröja som utespelarna, om än ofta med en undertröja med krage.
Målvaktströja i egen färg introducerades först säsongen 1909/10. Då dikterade reglerna att målvakten skulle spela i vitt, blått (royal blue) eller scharlakansrött (scarlet). Det rimliga är att Uniteds målvakt spelade i vitt i första hand och blått i andra hand. Scharlakansrött funkade ju inte så bra med Uniteds röda spelartröjor.
Reglerna uppdaterades till säsongen 1912/13, då grön målvaktströja tilläts. Det blev ny reservfärg för Uniteds målvakter, medan vitt fortsatt var den ordinarie färgen.
Efter första världskriget bytte United till grön målvaktströja och det skulle sedan inte förändras förrän på 1990-talet. Lika givet var att målvaktens reservtröja var blå, även om nyansen skiftade i slutet av 1980-talet.
Det var inte bara United som hade grön målvaktströja. Nästan alla engelska klubbar gav målvakten en grön tröja och så fick det vara bra med det. Lika givet var att målvaktströjan gjordes i ylletyg och att modellen var en polotröja. Det enda som egentligen skilde var kvaliteten på materialet, beroende på klubbarnas ekonomiska ställning, och hur stort halspartiet var.
Sedermera förändrades tyget men färgerna förblev desamma.
Säsongen 1970/71 trycktes tröjtillverkarens logo på Uniteds målvaktströjor. Detta långt innan så skedde på utespelarnas tröjor. Målvakterna fick dock vänta en säsong längre än utespelarna med att få Uniteds klubbmärke på tröjan. Uniteds målvakt Alex Stepney blev alldeles till sig över att få spela med klubbmärke på bröstet och blev hösten 1973 klubbens ledande målskytt. (Ja, åtminstone delade han ledningen i den interna skytteligan vid jul.)
Nu visar det sig inte vara någon lyckad taktik att ha målvakten som ledande målskytt och United rasade ner i andradivisionen.
Det var för övrigt först den här säsongen som målvakten fick nummer på ryggen. Då bara på bortatröjan. När United sedan studsade tillbaka till förstadivisionen hade även den gröna målvaktströjan förärats med nummer.
Tredjeställ hade målvakterna bara i undantagsfall. Det var, av någon anledning, ofta gult. Först på i mitten av 1990-talet blev det standard med tre olika målvaktströjor. Några säsonger efter millennieskiftet nöjde vi oss återigen med två målvaktströjor. Men sedan säsongen 2006/07 har även målvakterna haft tre olika ställ.
Shorts och strumpor då? Här tyckte inte den omoderna fotbollen att målvakterna behövde särbehandlas. Till och med den första Premier League-säsongen (1992/93) använde målvakterna samma shorts som utespelarna.
Så kommer vi till 1990-talet och nu började det experimenteras med målvaktströjorna. Säsongen 1990/91 blev vi alldeles till oss och gav målvakten en grönsvart tröja med ett slags randigt mönster.
Nästa målvaktströja var återigen grön men nu med ett färggrant mönster. Sedan fick Peter Schmeichel spela i en tröja med gröna ärmar och mestadels marinblått på mage och rygg.
Därefter gav vi upp grönt för en kombination av svart, lila och rosa. Nu bytte målvakten tröja nästan varje säsong. Under 1990-talet hade vi målvaktströjor med diverse… eh… kreativa… mönster.
Inför säsongen 1998/99 blev målvaktströjan ganska tråkig igen. Kanske var det därför vi vann trippeln, men som tröjor betraktat blev det ganska ointressant.
Därefter har färgen på målvaktströjan varierat men designen har varit ganska intetsägande. Inför säsongen 2019/20 fick vi en målvaktströja som skulle vara inspirerad av tröjan som Peter Schmeichel bar säsongen 1998/99. Nu tyckte emellertid designern att den tröjan var tråkig och valde istället att inspireras av målvaktströjan 1996/97, i hopp om att ingen skulle märka något. (Ja alltså, jag vet inte att det gick till så. Men jag hoppas. Kolla inte en bra historia.)
En episod vi måste nämna är hemmamatchen mot Arsenal i januari 2000. Arsenal dök då upp på Old Trafford i gult reservställ. Inga konstigheter, Arsenal brukar ha gult reservställ. Det var bara det att Mark Bosnich också hade tänkt sig spela i gult (ja, förmodligen var det inte Bosnichs val, men låt oss skylla på honom ändå).
Domaren lät sig inte imponeras och tog ett snack med Bosnich i spelartunneln. Detta hjälpte föga och Bosnich klev in på planen i gult. Den lätta gick inte domaren på och före avspark fick Bosnich byta om på planen. Inte alltid förberedda lyckades United ändå leta upp en ljusgrå tröja utan tryck. Inför andra halvlek dök Bosnich upp i målvaktströjan från några säsonger tillbaka, sedan någon gjort ett besök på klubbshopen. Så kan det gå.
Spelartunneln vid 04.00, tröjbytet från 07.00.
Just for One Day
Några enstaka gånger har Manchester United spelat i en, åtminstone för den aktuella säsongen, unik tröja.
I en träningsmatch mot Ashton Town i november 1903 spelade United i en svartvit tröja (troligen randig). Anledning var att klubben ville visa respekt för halvbacken Alex Bell, vars far nyligen hade avlidit.
Ser vi till tävlingsmatcher måste FA-cupfinalen 1909 nämnas. United kom då till spel i en vit tröja med ett rött V över bröstet. Den varianten hade möjligen burits i någon ligamatch dessförinnan. Unikt för finalen var emellertid att tröjan hade en röd ros broderad över bröstet.
Tröjan var en gåva från underhållaren George Robey, som var vän med flera av spelarna. United mötte Bristol City i finalen och för att inget av lagen skulle få en orättvis fördel av att spela i rött bytte båda klubbarna till reservställ.
Nästa unika tröja hittar vi i nästa FA-cupfinal, som spelades 1948. Det unika då var att Manchesters vapensköld broderades på bröstet. Dessutom använde vi för första gången blå strumpor.
Blått var också färgen i Europacupfinalen 1968, då vi för allra första gången spelade i helblått.
I februari 2008 markerades 50-årsdagen av Münchenkatastrofen med en tröja som, utseendemässigt, var nära nog identisk med tröjorna vi hade säsongen 1957/58, utan tryck.
Ser vi enbart till tryck har vi genom åren haft ett stort antal unika tröjor. Till exempel brukar det faktum att det är final alltid uppmärksammas på tröjorna.
Reservställ på hemmaplan
När fotbollen var ung var det, som noteras ovan, hemmalaget som bytte tröjor. Även i modern tid har vi emellertid spelat i reservställ på hemmaplan vid ett par tillfällen.
När vi mötte Barcelona i Champions League 1998 spelade vi i helvitt. Det är aningen oklart varför. En teori är att Barcelona tog med sig fel tröjor till Old Trafford, men det verkar vara mindre sannolikt. Nästa förslag är att Barcelonas reservställ var oranget, vilket inte fungerade mot Uniteds röda. Det förefaller emellertid vara så att Barcelona också hade ett tredjeställ den säsongen, så även den teorin är ihålig.
Det som kan konstateras är att Barcelona spelade i hemmadräkt även i bortamatchen mot Bayern München, som bytte till vitt. I matcherna mellan United och Bayern var det emellertid bortalaget som bytte dräkt. Hemmadräkt på bortaplan innebar en tredjeplats i dödens grupp och inget slutspel. Klubbarna som skötte sig gick till final (Brøndby representerades i finalen av Peter Schmeichel).
Stannar vi i Champions League och hoppar till säsongen 2002/03 så spelade vi i helblått hemma mot Olympiacos. Grekerna var förvisso duktiga och tog med sig reservställ till Manchester men domaren menade att svart och rött var samma färg (eller så störde sig domaren på att det fanns lite rött på den grekiska tröjan), så United tvingades byta.
Osynligt grå
Tröjbyte gjorde United i Southampton 1996 ocksÃ¥. DÃ¥ inte inför matchen utan inför andra halvlek. Den säsongen hade Manchester United för första – men märkligt nog inte sista – gÃ¥ngen ett grÃ¥tt reservställ.
United hade inför matchen i Southampton spelat i grått vid fyra tillfällen. I augusti förlorade vi mot Aston Villa i Birmingham. Detta följde av förlust mot Arsenal i november och bara oavgjort mot Nottingham Forest senare samma månad. I december blev det förlust i Liverpool.
När vi så låg under med 3-0 i paus i Southampton hade Alex Ferguson fått nog. Så efter paus spelade United i säsongens blåvita tredjeställ. Vi vann andra halvlek, även om det inte räckte till poäng i matchen. FA belönade United med böter på 10 000 pund.
”De bästa 10 000 punden jag nÃ¥gonsin har spenderat,” förkunnade Ferguson. I säsongens sista ligamatch spelade United i blÃ¥vitt och säkrade ligatiteln med en seger i Middlesbrough.
Nu var det emellertid inte bara vidskeplighet som låg bakom tröjbytet. Professor Gail Stephenson var en världsledande visionsexpert och var rådgivare åt United. Hon förklarade för Ferguson det var svårt för spelarna att se varandra i grått.
Tröjtillverkare
De första fotbollströjorna var ofta lokalt tillverkade och här låg Manchester med sin bomullsindustri förstås i framkant. Bukta från Stockport, med en fabrik i Manchester, var den första masstillverkaren av fotbollströjor. En uppsjö engelska klubbar har haft tröjor gjorda av Bukta och märket spred sig även internationellt, till klubbar som Ajax, Feyenoord och Sevilla. Givetvis har de även försett Manchester United med tröjor.
Ja, i början fanns ingen direkt väg från tillverkarna till klubbarna. Istället köpte klubbarna sina tröjor i lokala sportbutiker. Tröjorna var inte enbart lokalt tillverkade. I Nottingham fanns H. W. Hill som 1887 påstod sig ha försett mer än 400 klubbar med tröjor, däribland Newton Heath.
Vi vet även att Alec Watson sports outfitters och Billy Merediths sportbutiker har försett United med tröjor. Watson var en cricketspelare för Lancashire på 1800-talet medan Meredith var Manchester Uniteds första stjärna.
Annars handlar det mycket om Umbro, från Manchester (ursprungligen från Wilmslow i Cheshire). Vi vet att United spelade i tröjor från Umbro säsongen 1937/38 och sedan hade United primärt (kanske enbart) tröjor från Umbro till 1975.
På 1930-talet producerade Umbro modellen Tangeru, som United använde. På 1950-talet blev fotbollströjorna mer innovativa och Umbro hade en nära relation till Uniteds manager Matt Busby. Fotbollströjorna blev lättare och Umbro tog även fram en reflekterande tröja för matcher under elljus.
Senare, i slutet av 1960-talet, gjorde Umbro tröjor av textilen aertex framtaget av Manchesterföretaget med samma namn.
Först på 1970-talet dök Umbros märke upp på Uniteds tröjor och då bara på målvaktströjorna.
Därför är Admiral den första tröjtillverkare som syns på Uniteds röda tröjor. Admiral var det första företaget som insåg att det fanns pengar att tjäna på fotbollströjor. Säsongen 1975/76 började United spela i tröjor från Admiral och för detta fick United 15 000 pund om året plus royalty och med möjlighet till diverse bonusar. Replikatröjor såldes för 15 pund styck.
Tanken var att Uniteds då vita reservställ skulle ha tre ränder över vänstra bröstet. Men tre ränder är ju Adidas, så det fick bli fyra ränder. Till säsongen 1976/77 skulle emellertid Admiral och Adidas komma överens, så nu blev det tre ränder på tröjan.
United förlängde sedan med Admiral men företaget gick i konkurs (de återuppstod senare), så inför säsongen 1980/81 tvingades United hastigt teckna ett avtal med Adidas. Att det blev bråttom illustreras av att Adidas inte hann ta fram någon tredjetröja till United. Så när United mot Southampton behövde en tröja som varken var röd eller vit grävdes den blå dräkten från 1974/75 fram.
Hummel ville sedan göra Uniteds tröjor men trots att de erbjöd mer pengar än Adidas valde United av någon anledning att inte byta. Utvecklingen illustreras av att ett fyraårsavtal tecknat 1983 var värt 1,6 miljoner pund.
På 1990-talet skulle United byta tillbaka till Umbro och sexårsavtalet som tecknades 1996 var enligt rapporter värt 60 miljoner pund. Inte bara frid och fröjd emellertid, då United tillsammans med Umbro och ett antal sportbutiker bötfälldes för kartellverksamhet. Detta resulterade i stora böter för United (1,6 miljoner pund) och ännu större för Umbro (6,4 miljoner).
Umbro gillade också att använda sin logo som mönster på tröjorna. Det gillade inte Uefa, varför Umbro tvingades göra alternativa varianter.
Men Adidas tre ränder räknas tydligen inte som reklam… Vilket alldeles säkert inte har något att göra med att Adidas har varit långtida sponsor till Uefa.
Nåväl efter Umbro tog Nike över 2002. Nu var Uniteds tröja värd 24 miljoner pund per år. Efter Nike fick vi Adidas igen och tioårsavtalet som tecknades 2015 var värt 75 miljoner pund per år, eller 5000 gånger värdet 40 år tidigare.
Tröjsponsorer
Tröjsponsorer är att betrakta som en nymodighet. Först på 1970-talet började engelska klubbar flörta med idéen. Kettering Town försökte men tvingades ge med sig. De lyckades ändå få FA att ändra sina regler. Tyvärr för Kettering lyckades de inte hitta någon villig sponsor då. Det gjorde Derby County, som skrev avtal med Saab. En försäsongströja fick de till men tevebolagen pressade FA till att sätta stopp för det hela. Istället blev den överkommersiella klubben Liverpool förstås första engelska klubb att spela med tröjsponsor.
United avvaktade och först säsongen 1982/83 fick klubben sin första tröjsponsor. Japanska Sharp betalade 500 000 pund för att få pryda Uniteds tröjor i två år. Den första säsongen var tröjsponsorerna emellertid inte tillåtna under tevesända matcher. Första året trycktes texten Sharp Electronics på tröjorna. Till säsongen 1983/84 begränsades måtten, varför det fick räcka med Sharp.
Classic squad photo: Anybody want to buy some electronics? Sharp were #mufc's first shirt sponsor, back in 1982. pic.twitter.com/vLSvAUakl0
— Manchester United (@ManUtd) September 26, 2013
De första åren fick supportrar faktiskt betala extra för tröjor med sponsorn på. Idag skulle nog många supportrar vara villiga att betala extra för en tröja utan sponsor.
Sharp, ibland med tillägget Viewcam, skulle bli kvar på Uniteds tröjor till år 2000. Utvecklingen gick relativt långsamt i början och Sharp betalade faktiskt bara en miljon pund per år under det sista avtalet med United.
Efter Sharp kom Vodafone, 2000 till 2006. Två fyraårsavtal tecknades men samarbetet bröts mitt i den andra avtalsperioden. Den första perioden var värd 7,5 miljoner pund per år och den andra 9 miljoner per år.
Åren 2006 till 2010 hade United AIG som sponsor, för 100 miljoner dollar totalt (vilket då motsvarade 14,1 miljoner pund per år men idag skulle bli 20,4 miljoner pund per år). Sedan tyckte Aon att Unitedtröjan var värd 20 till 25 miljoner pund per år under åren 2010 till 2014. Småpotatis förstås. Bara tre år senare betalade de ungefär samma pengar bara för att få namnge träningsanläggningen och synas på träningsstället.
Nästa huvudsponsor blev General Motors, som placerade varumärket Chevrolet på Uniteds tröja från 2014 till 2021. Avtalet var värt 559 miljoner dollar, eller 53 miljoner pund per år.
Inför säsongen 2017/18 blev det tillåtet med ytterligare en sponsor på tröjorna, med en logo på ena tröjärmen. United förhandlade länge och fick därför sin första armsponsor först till säsongen 2018/19. Rapporter menar att Kohler betalar 20 miljoner pund per år.
Tröjfärger genom åren
Avslutningsvis en sammanställning av de tröjfärger som Manchester United (och Newton Heath) har använt genom åren.
Hemmatröja
- Röd: 102 säsonger
- Vit: 12 säsonger
- Grön och guld: 8 säsonger
- Röd och vit: 6 säsonger
- Grön: 2 säsonger
- Vinröd och vit: mindre än 1 säsong
Reservtröja
- Vit: 53 säsonger
- Blå: 22 säsonger
- Blå och vit: 10 säsonger
- Svart: 7 säsonger
- Röd: 5 säsonger
- Grön och vit: 4 säsonger
- Vinröd och vit: 4 säsonger
- Svart och vit: 3 säsonger
- Beige: 1 säsong
- Grå: 1 säsong
- Rosa: 1 säsong
- Svart och röd: 1 säsong
Tredjetröja
- Blå: 32 säsonger
- Vit: 13 säsonger
- Svart: 4 säsonger
- Blå och vit: 3 säsonger
- Gul: 3 säsonger
- Grön och guld: 2 säsonger
- Blå och svart: 1 säsong
- Grå: 1 säsong
- Guld: 1 säsong
Shorts och strumpor
Vita shorts och svarta strumpor är den överlägset vanligaste kombinationen.
Referenser
Den här artikeln har hämtat massor av information från de två briljanta webbsidorna Unitedkits.com och Historical Football Kits. Som framgår av namnet fokuserar Unitedkits.com enbart på Manchester Uniteds dräkt medan Historical Football Kits har ett bredare perspektiv.
Manchester Uniteds dräkt
shirts