I går kväll orkade jag inte blogga. Det händer ytterst sällan att jag drabbas av den känslan. Men klockan blev 23.30, Manchester United hade förlorat ett dubbelmöte med Sunderland (!!!) och jag skulle upp 06 för att servera frukost till en 4-åring och en 1-åring.
I dag är jag inte lyckligare över gårdagens match. Jag har försökt, men det är fysiskt omöjligt att tvinga hjärnan att låta mindre än ett dygn läka såren. ”Stryk” för femte gången på sex försök under 2014 gör någonting med ens mentala tillstånd.
Men jag är lyckligare över att en Real Madrid-fostrad 25-årig spanjor numera är en Manchester United-spelare. Med tanke på hur det sett ut utan våra två en superstars finns det ingen som helst anledning att INTE köpa Mata när han nu blev tillgänglig (att han blev det gör fortfarande mig helt oförstående även om det finns anledningar som FFP och pengar till mera Mou-aktiga spelare). Det finns egentligen inga argument emot ett köp av Mata. Jag kan inte komma på ett enda vettigt i det här läget, vilket jag återkommer till längre ned i texten. Vi snackar om en världsstjärna, en kille som vunnit i princip ALLT de senaste fyra åren. Moyes/Ed/Glazyrerna tackade enligt rykten nej till Özil i somras, men det gick inte att undgå att slå till en gång till.
Jag älskar den här värvningen. Av hela mitt hjärta.
Att transferrekordet blåses all världens väg mitt under säsongen visar vilken position klubben försatt sig i. Men som sagt, ta en titt på vår nya kelgris meriter:
Så vem är då detta spelgeni som i och med sitt intåg i Manchester United blir A-truppens kortaste spelare med sina 170 centimeter?
Jo, lille Juan är uppväxt i Burgos, spelade i pappas klubb Oviedo innan han drog till Francos gamla gäng och finslipade sin tonårstalang där ända fram till 2007 då han tog sitt pick och pack och gav sig av till Valencia. Där lyckades han redan som tonåring ousta Miguel Angel Angulo och ta en plats som vänsterytter – ja, han är det i grund och botten – och etablera sig på allvar i La Liga. Det var inget dussingäng han spelade i då heller. Bland lagkamraterna hittar vi Canizares, David Silva, Raul Albiol David Villa och framförallt min gamla Valenciafavorit Ruben Baraja.
Sommaren 2011 slantade den ryske oljefifflaren upp runt £24 mille för Juan Manuels tjänster. Det var, skulle det visa sig, väl spenderade stålar.
Sin första tid i Chelsea höll han också mest till på vänsterkanten, men flyttades in i mitten av Roberto di Matteo och det har lett till den populära frågan som också är mycket märklig: ”På vilken position ska då Juan lira?”. De finns de som påstår att det här är ”fel” affär och inte löser de akuta problem som United faktiskt har. Men med tanke på hur det sett ut under säsongen lär det vara omöjligt att fixa alla blödande sår i januari – backlinje, mittfält – så det här får ses som ett efterlängtat statement och ett sådant som ni följer bloggen vet att jag efterlyst länge. Ibland kan det räcka att truppen får ett kvalitetstillskott, oavsett position.
Mycket kan man anklaga David Moyes för, men bäng i roten är han inte. Ingen som är lite sinnesslö och verklighetsfrånvänd tillåts träna Manchester United (hoppas jag) och då lägger man inte ut en halv miljard på en spelare som man inte har en aning vad man ska göra med. En tes är också att Mata in betyder Rooney ut. Det kan det mycket väl göra, men det sker inte automatiskt. I vilket fall som helst är transfern också ett bevis på att Moyes inte ligger i farozonen för att förlora sitt jobb än på ett bra tag. För det är samma argument här: Man låter inte en tränare som man eventuellt tänker sparka inom ett halvår köpa en spelare för en halv milard. Mycket kan vi anklaga Glazyrerna för, men dumma är de inte. Då blir man inte miljardärer (tror jag).
Bryter det här då mot några gamla efterkonstruerade princioper att United inte köper stjärnor utan skapar dom? Knappast. Vi fans har med all rätt i alla tider skrutit och varit stolta över det faktum att klubben dels plockar fram egna talanger och dels tar in unga killar och förvandlar dem till diamanter. Men parallellt har det alltid kryddats med dyra world beaters. Denis Law, Bryan Robson, Roy Keane, Andy Cole, Verón och Rio är alla brittiska transferrekord som United står som ansvariga för.
Det lär hursomhelst inte bli några problem att hitta rätt med en sådan här erfaren och skicklig lirare som Juan Manuel är. Många drar paralleller till Kagawa som inte alls fått till det (för att vara snäll) i United. Och de kan påminna om varandra i spelstil, givetvis, men bara för att Shinji misslyckats så ska också Mata göra det? Är det den logiken? Nej, det håller inte av flera skäl: 1) Mata är erfaren i PL. 2) Mata är en av PL:s bästa spelare. 3) Mata är vänsterytter. 4) Shinji är inte vänsterytter.
Jag sätter honom rätt in i den här elvan, som är det bästa vi på papperet kan sätta ihop om alla är tillgängliga:
DDG
Rafael – Jones – Evans – Evra
Carrick – Fellaini
Januzaj – Rooney – Mata
RvP
Det är offensivt så det förslår med tre knattar under 1,80 bakom RvP, men Carrick och Fellaini ska kunna städa upp rätt bra bakom den trion. Den stora nyckeln blir här ytterbacksspelet om Januzaj-Rooney-Mata nu härjar en del inne i mitten och öppnar upp kanterna. Men med tanke på Rooneys vilja och kapacitet att jobba hemåt ser jag inga problem att starta med den här elvan. Mata är ingen pressande defensiv yttergigant, men det är inte Mesut Özil heller och det har ju fungerat ganska bra. En annan stor fördel med att få en ytter till i laget är att Januzaj avlastas, vilket bör ske med tanke på att det är hans första riktiga säsong i världseliten.
Sen ska vi förstås inte glömma att Manchester United är en klubb som i dag är ledande på många områden, varav att se till att få sina arbetstagare skadade är ett. Mata kan nog få spela lite här och var. Vill Moyes vara mindre offensiv är det bara att slänga in Valencia till höger för att få bättre balans.
Det har formligen forsat in uppgifter med hur många mål, ass och chanser Mata skapat de senaste åren. Och de slipper ni inte undan här heller. Den här säsongen har den utfryste gjort två 90-minutare i ligan. Han har startat 11 matcher och hoppat in i två. På den tiden har han lyckats skapa näst flest chanser i laget (efter Hazard förstås) och fler än samtliga Unitedspelare exklusive Wayne Rooney.
Han har faktiskt varit produktiv hela sin karriär i PL.
Vi har inte heller glömt hans drömmål mot United.
Hoppas verkligen att han hann få med teleskopet vid flytten.
Vilket sympatiskt och intellektuellt intryck han gör, den lille! Det gjorde han redan i en av de första intervjuerna i England, då han sa så här:
“When I was growing up, I had many idols, like Dennis Bergkamp and Gianfranco Zola. But Ryan Giggs was an inspiration to me. I think he showed what he’s worth with that goal. He’s one of the best wingers ever. Perhaps I noticed Giggs because he plays in the same position as me. He was incredibly impressive, with his tackling, dribbling and general style.”
Nu får han spela med den walesiske svägerskedrömmen. Det kan inte göra ont. Det gör inte den påstådda dubbleringen av lönen heller; från £70 000 i veckan till 140 000. Det sjuka i det är att både Anderson och Ashley Young den senaste säsongen tjänat mer.
Fortfarande inte övertygad om Juan?
Nähä.
Tröjnummer #8 är mitt tips. Nu väntar vi in presentationen. Det var länge sedan helikoptern landade.
* Så till gårdagsmatchen som var en helt naturlig följd av det vi sett i princip hela säsongen.
Godkänt:
- Darren Fletcher. Kapten. Målskytt.
- Adnan Januzaj. Bär just nu det här laget på sina tunna axlar. Han sitter som ett smäck i ett lag med ett högre offensivt tempo. Just nu är han inte i rätt omgivning.
Himskt:
- Fasta situationer. När blev United så oerhört sårbart på defensiva hörnor?
- Michael Carricks skada. Fuck.
Så jävla uselt:
- Rafael. Helt ur balans. Varit det i princip sedan återkomsten från senaste skadan.
- Straffarna. Sinnessjukt usla. Från båda håll. Kan inte påminna mig att jag upplevt någonting liknande.
- Hernandez. Han har fått en sjuhelvetes infektion av dåligt självförtroende. Den usla förstatouchen från hans tidiga period i United var tillbaka. Med besked.
- Antonio Valencia. Kapten i Ecuador. Inhoppare i går. Tar inte en straff. Bedrövligt. Pinsamt. Time to go.
- DDG:s miss. Okej, grabben har varit enormt bra senaste 1,5 åren, men såna där skott släpper man inte in. Bedrövligt.
- Patrice Evra. Vice kapten – ibland kapten – tidigare i det franska landslaget. Inhoppare, fräsch. Slår ingen straff. Bedrövligt. Pinsamt. Time to go.
- Två hörnmål på 3,5 timmars spel mot Sunderland är …
- Att det här inte var så jävla uselt jämfört med tidigare. Det här var en standardinsats från United. Det svider som satan.
Annars:
- Straffläggningar på Old Trafford i tävlingsmatcher överhuvudtaget? Kan inte minnas någon på rak arm… *kollar upp* … Den senaste verkar ha varit mot Southampton 1992.
- Valde verkligen spelarna själva vilka som skulle lägga straffarna? What?
- Sunderland maskade i nionde minuten. Det var innan de förstod att United inte skulle vara bättre än de varit de senaste månaderna.
- Varför slår DDG en snabb utspark rakt till Chicharito när mexaren varit så helt ur slag att han inte skulle kunna ha dämpat en mjukisboll?
- Måhända att Kagawa inte sprudlade i spelet, men att ta av honom i stället för Chicha var ett katastrofbeslut.
- Wes Brown är 35 i höst!