Pust och stön och en blandning av lättnad och enorm frustration. Så känns det när vi stänger Premier League-dörren 2013-14 med ett kryss på Englands södra kust. En match som på så många sätt symboliserade säsongen för Manchester United. Det såg till stora delar bedrövligt ut med bara några få ingredienser vackert anfallsspel – och så Adnan Januzaj.
Föreställ er exakt hur mycket mer vi hade lidit om inte den unge belgaren rört om våra hjärtan. Eller förresten – gör inte det.
Nu väntar vi bara på att United presenterar Louis van Gaal och att fokus hamnar på världens största klubb igen. Så som det ska vara.
Epilog-watch:
- Ingen höjdare första 60. United ställde upp med en av de mest offensiva elvor jag sett laget göra på bortaplan i PL. Men har man inte bollen spelar det ingen roll om det är 11 Messis eller 11 Bébés som finns i ens lag. Först halvlek var en enda lång pina där United mest försvarade och visserligen lyckades ganska bra med – men det var inget för den som sökte underhållning. United hade inte ett enda avslut på mål.
- Öppet sista 30. Med en halvtimme kvar av säsongen började båda lagen släppa på taktiken lite mer och med aningen större ansträngning och fokus kunde och borde United avgjort.
- 1-1-målet! Det är vackert att äntligen få en frisparksskytt i laget som har en air av David Beckham kring sig när han lägger upp bollen och ställer in siktet. När Becks härjade som bäst var det ju 50-50 om den skulle sitta. Känslan att det är så när Mata laddar börjar infinna sig.
Adnan vs Luke:
- Wow. Det var matchens höjdpunkt att se de två 19-åringarna (Shaw fyller i juli tror jag) ge och ta av varandra under nästan 90 minuter. Påminde lite om en light-variant av Ronaldo vs Cole. Förhoppningsvis var det sista gången vi fick se dem ställas emot varandra. En vänsterkant med de pojkarna skulle kunna dominera Premier League de närmaste tio åren.
Mike Dean:
- Sweet Jesus. Jack Cork satte dobbarna i bröstet på Evra i början av matchen. Mike Dean valde att ge frispark. No more. Rickie Lambert satte armbågen i fejset på Nemanja Vidic så att blodet sprutade. Mike Dean valde att låta Lambert göra mål. För andra matchen i rad hade United en domare som i Fergies frånvaro passade på att vara så usel som det bara gick.
Finally, för sista gången den här säsongen:
- EL ingen prioritet? Giggs talade under sin korta tid som manager om vikten av att få med United i Europa nästa säsong. Men ville han verkligen det? Det hade kanske gått vägen med lite mer kontinuitet i startelvorna. Han bytte först 7 man jämfört med Moyes sista insats, därefter följde 5, 8 och 8 ändringar i de tre avslutande matcherna. Han använde bland annat Carrick-Cleverley, Carrick-Fletcher, Carrick-Kagawa och Fletcher-Kagawa som centralt mittfältspar. Det sistnämnda var ingen höjdare i dag och det borde kanske den gamle walesaren ha anat på förhand. Det blev lite Moyesfeeling över det hela när Carrick kom in direkt i paus för att rätta till ett fel som inte borde ha varit ett fel från början.
- Utan EL – långresor. United slipper nu stöket och böket med att försöka kvala in till B-turneringen mitt under USA-turné och VM-spelarnas semester. Men lita på att det lär bli några avstickare till typ Malaysia eller Sydafrika i början av augusti i stället. Sviten bröts.
- Inget mål av Ryan Giggs. För första säsongen sedan tiden innan Internet. Sorgligt.
- Samma snitt. För 11 år sedan avslutade en portugisisk yngling sin första säsong i United. Då gjorde United 1,68 mål i snitt per match – precis samma snitt som när den belgiske supertalangen nu avslutade sin första säsong i klubben. Det finns också många andra likheter individuellt mellan de båda som bådar gott.
- Vanligaste back four. I och med dagens uppställning blev Smalling-Rio-Vida-Evra den mest använda backlinjen under säsongen. De startade i sex matcher tillsammans … Det skulle inte göra ont att spela in en stabil uppställning direkt i sommar/höst. Som när vi vann dubbeln 2007/2008 och körde Brown-Rio-Vida-Evra 29 gånger.
- Duo kvar. Två spelare, Kagawa och RvP, som startade i Fergies sista elva fick chansen i dag. Det säger också en del som snurrandet och tombolahjulet som gått vidare från altmeistern via Moyes till Giggs.
- Lallana-watch. Inget snack om saken, Southamptonkaptenen skulle inte göra bort sig i United. Härlig spelare som borde vara given i Hodgsons bruttotrupp som presenteras i morgon.
- Saknaden efter serben. Nemanja kommer att fattas oss i höst även om han kanske bara är tillbaka i 90-procentig kapacitet efter sin svåra knäskada. Har Evans det som krävs för att ta över och styra? Eller snarare: Har han en kropp som klarar av att spela 50+ matcher per säsong? Eller kommer det en ny härförare in tillsammans med LvG?