United borde givetvis ha vunnit.

Men säsongen är som den är, så att Forest – trots allt – tog hem en 1-0-viktoria blir ändå inte särskilt förvånande.

Och Alejandro Garnacho måste lära sig att fatta bättre beslut. 

Otroligt:

• 24 avslut. 0 mål. Nu var det inga jättelägen som skapades, men det avlossades ändå från när och fjärran, och om inte annat så leds det i bevis ytterligare hur otroligt målskyggt detta lag varit under säsongen.

Unitedklass:

• Trycket sista fem. Det får man ge dom. Forest hade inte mycket att stå emot. 
• Maguires insats som striker sista tio. Kom in som en Fellaini-figur för att stöka omkring – och det höll på att resultera i slutsekunderna. 
• Yoros tackling på Elanga. Magisk. Trots att de förvirrade svenska kommentatorerna – med Unitedhatande Fredrik Ljungberg i spetsen – försökte kräva flera repriser för att se om det var straff och utvisning eller inte. Dearie me. 

För dåligt:

• Forest hade alltså 120 minuter i benen från helgen, valde att inte sätta hög press och ligga djupt, men ändå lyckades inte United skapa fler klara målchanser. 
• Domarinsatsen: Inte sen jag såg Atlético Madrid senast har jag sett ett lag maska, filma och agera spelförstörande (nej, Yates, du var ingen förebild för ungdomarna denna kväll) på samma sätt som Nottingham. Ändå ingen reaktion från domaren. Minns ni efter senaste VM, när man för en kort period la till 10-11 minuter för att stävja detta spel? Det dog ut rätt snabbt.

Fortsatta frågetecken:

• Okej, det finns inte många renodlade yttrar att tillgå, men Garnacho fick 90? Med den insatsen? Bara i andra halvlek avlossade han sex gånger – utan att en enda gång träffa mål. 
• Onana. Placeringen och aktionen i samband med målet? Inte högsta kvalitet. Och jag är – trots att det kommer superräddningar – fortfarande allt annat än övertygad om hans kvalitet. Känns mer som en mellanakt, likt Tim Howard var en gång i tiden. 

… and finally:

• Derby day på söndag. Nu när vi gav Forest poängen i jakten på CL-spel, så kan vi väl vara smarta nog att ta samma poäng från City i samma jakt? Tack på förhand, Rúben. 

Den obestridlige kungen av Old Trafford.

“Vi har ju åtminstone Bruno” är en tanke som slagit många av oss under den här bedrövliga säsongen.

Mot Real Sociedad visade han varför han är 2020-talets störste i United.

United of old-klass:

• Bruno. Jag skrev för ett tag sen att han är den ende spelare som skulle ta en plats i vilket topplag i världen som helst. Om någon tvivlade så kan dom se vem som gick hem med matchbollen från Old Trafford. Två Cantona-straffar och en Rooney-löpning var allt som krävdes för det. 

Unitedklass:

• Zirkzee. Mot spanjorerna visade han inte bara prov på sin enastående teknik, utan även på sin speluppfattning. Han har inte snabbheten för att spela som #9, men han har det som krävs för att vara en fast punkt långt upp i planen. Och teknik som ingen annan i laget.
• Ayden Heaven petade den svenske landslagskaptenen Lindelöf och vi kan bara tolka det som att Rubén anser att en av dom har en framtid i klubben efter sommaren. Och att Ayden är bättre än Vigge just nu. En debut att minnas för tonåringen, som trots lite trubbel i inledningen, spelade som en rutinerade Europaspelare. 
• Dorgu: Fixade straff, fixade utvisning, sa nej till en till straff och visade varför han är en spelartyp som passar alldeles strålande i Amorims United. Dansken har blivit en pigg injektion och är fortfarande hyfsat opåverkad av yttre elände. 

Godkänt:

• Rasmus. Med Rasmus-mått mätt var det här en riktigt bra insats. Visst, han missade sina lägen, men han var inblandad i spelet på ett helt annat sätt än tidigare. Och stod för en poäng! 
• Garnacho släppte bollen lite oftare än vanligt. Men fortfarande tar han alldeles för många felbeslut – framförallt när han viker in och skjuter. Skönt för Dorgu att argentinaren spelade på andra kanten. För honom passar aldrig Garnacho. 

… and finally: 

• Lyon är inget topplag i Ligue 1 och således borde United stå som favorit i kvartsfinalen också. Det oroar mig lite.
• Leicester borta på söndag. Ligan är ju liksom ingenting vi behöver bekymra oss för förrän i augusti, men det vore ju kul med en uppföljning på den här festen även då. 
• Och alltid: Fuck VAR. Oavsett om det går med eller mot oss. Fortsätter förstöra fotbollen. 

Inom några dagar kan säsongen – äntligen! – vara över.

Uttåg mot Sociedad och pinan är liksom slut

Strafförlusten mot Fulham var liksom självklar på något sätt, detta extremt långa och vedervärdiga 2024-25-lidande. 

Oh captain, my captain:

• Han får mycket skit och mycket beröm och allt däremellan, men vi kommer inte bort från detta faktum: Han är den ende som utvecklats till en superstar i United på hur länge som helst. Bruno Fernandes skulle ta plats i de flesta stjärnlag på jorden och är den ende som faktiskt levererar år ut och år in i detta mediokra lag och katastrofalt misskötta klubb. Synd bara att hans lagkamrater är på en nivå under och att han allt för ofta spelas för djupt ner i banan. 

Unitedklass:

• Brunos avslut till 1-1. Helt magnifikt. Har man spelat fotboll på en nivå ovanför pojkfotboll vet man hur svårt det där är. 
• Första 10-15 hade United kontroll, mycket tack vare Christian Eriksen. som distribuerade bollar till höger och vänster. 
• Zirkzees teknik och bollbehandling är top notch. Verkligen. Att det sällan blir någon end product är en annan femma. Man kan i alla fall njuta för stunden när han leker tunnlar med motståndarna. 

Lite upplyftande i alla fall:

• Onana släppte inte returerna rakt ut den här gången (även om han aldrig var nära att ens kunna fixa en retur på straffarna senare). 
• Chido Obis inhopp. Utan en alldeles strålande Leno-räddning hade han haft sitt Macheda moment. Men inte bara det: Han kom till lägen och tog för sig. En oprövad 17-åring. 

Lika bedrövligt som vanligt:

• Större delen av ordinarie speltid: Ingen struktur, ingen fantasi, ingenting man förknippar med the United of old. Och Fulham var inte mycket roligare dom, vilket som så ofta gjorde det till en fruktansvärd match att beskåda. 
• Rasmus längst fram. Diego Forlán framstår som en målmaskin i United i jämförelse. Och det vill man inte höra om man är Uniteds main man. Han är väl uppe i ett 20-tal matcher nu utan att göra mål. 
• Fulham är bedrövliga på att göra mål på hörnor. Vad händer då? Det är bara att resa till Old Trafford och slå en hörna. 
• Okej, det var ett svårt läge, men pulsen går inte ens upp längre när Garnacho kommer igenom. 

… and finally:

• Jag var hundra procent säker på att Vigge skulle missa. Spelat alldeles för lite under 2025 för att han skulle kunna vara distinkt och säker i det läget. Gissningsvis bland det sista vi såg av svensken i United. Åtta (!) år blev det och det lär dröja länge innan en svensk tillhör United så länge. 
• Våren är här och snart är säsongen över! 2024-25 kommer att gå till historien som en av de allra värsta United stått för sedan vi ramlade ur högstaligan 1974.

Om United inlett som man avslutade sista 20 hade det blivit tre poäng.

Men en poäng i sista mötet med Everton på Goodison Park – ever! – får räknas som helt okej.

Speciellt med tanke på den horribla insatsen första 70. 

Fantastiskt:

• Som sagt, sista 20 minuterna var det i princip bara ett lag på planen: United spelade med en frenesi och intensitet som inte syntes ett spår av innan dess. 
• Brunos frispark var efterlängtad. Det var inte i går som vi satte en frispark direkt i mål. Att Pickford tog ett felsteg bortser vi från och konstaterar att kaptenen klev fram när det som mest behövdes. Innan målet var Bruno lika blek som lagkamraterna, men han har en högstanivå som ingen annan i laget. 
• Ugartes aktion i samband med hans första Unitedmål i karriären. Högklassigt – för det är inget lätt avslut.

Unitedklass:

• Forceringen i slutet. Så “ska” det alltid se ut i underläge: Man kan åtminstone förvänta sig att spelarna är aktiva i stället för reaktiva (vilket dom ju var i 0-2-underläge, men alltid något).
• Nu är det ju märkligt att United värvar en ganska oprövad 20-åring från ett bottenlag i Serie A – och han är lagets bäste spelare! Men det tar inte från Dorgu det faktum att han var det på Goodison. Dansken erbjuder något ingen annan United-wingback gjort under säsongen. 
• Zirkzees sista 20. Då såg vi igen hur mycket fotboll han har i sig. När hittar Amorim det bästa sättet att utnyttja honom på?

Svagt:

• Varför envisas Onana med att släppa returer rakt ut? Det är ingen slump att det fortsätter. Han som är så reaktionssnabb borde rimligen kunna styra skotten annorlunda.

Bedrövligt:

• Harry Maguire och Matthijs de Ligt. Frågan är vem som var svagast. Holländaren ser mest klumpig ut medan Maguire tävlade med sin backkollega om vem som var mest förvirrad. Vid 0-2-målet var han som fastfrusen i backen. 
• Diogo Dalots 2024/25-säsong är en orgie i “den gamle Dalot”. Kan bero på att han spelat konstant i ett par år, men faktum kvarstår: Han håller verkligen inte måttet. Vare sig offensivt eller defensivt.
• Och så den osynlige mannen på topp. Det är så att man mer tycker synd om Højlund än blir frustrerad över hur lite han får ut under matcherna. Men det här håller ju förstås inte: 3 månader utan mål är inte okej någonstans. 
• Försvarsspelet vid 0-1 var tragikomiskt. Att man inte lyckas svina iväg bollen 50 meter trots upprepade tillfällen är sanslöst. Och de Ligt upphävde så klart offsiden … 
• Första halvlek och första delen av andra: Jösses. Som ett lag som aldrig spelat ihop. Trots att vi sett just dessa spelare bjuda på dessa insatser i månader nu, så vi har bevis på att dom faktiskt beträtt planer tillsammans.

… and finally:

• Garnacho ser ofta ut som en helt annan spelare när han kommer in än när han startar. Och det är ju inte helt orimligt med tanke på mycket ansvar han axlat de senaste 18 månaderna. 
• Ipswich på onsdag och United kan … säkra kontraktet! Vilken mening att skriva! 

Det svåraste som finns i fotboll, heter det, är att göra mål.

Manchester United är inte särskilt bra på svåra saker.

Däremot är man väldigt skickligt på att förlora – så 0-1 mot Spurs var både väntat och i linje med vad vi vet om vårt lag.

Unitedklass:

• Joshua Zirkzees touch. Nederländaren påminner en del om Berbatov med sin bollbehandling och mot Spurs var han den ende i United som åstadkom någonting konstruktivt. Stundtals lekstuga för Zirkzee och hans tunnlar. 
• Oavsett anledning och utfall var det ändå härligt att se åtta tonåringar på bänken. Det kan ju aldrig ha hänt i Uniteds historia förut? (speciellt inte med tanke på att det är så sjukt många avbytare nuförtiden). 

Inte helt värdelöst:

• Bara ett insläppt mål!

Otroligt:

• Att en så talangfull och tekniskt skicklig, och offensiv, spelare som Garnacho är så föredömligt bra på att missa toppchanser. Nuförtiden vet man att han kommer att missa, men läget i första halvlek var fasansfullt verkställt till och med med Garnacho-mått mätt. 
• Försvarsspelssekvensen i inledningen av andra halvlek, där de Ligt till slut i panik skickar ut till hörna, var en orgie i katastrofala beslut. 
• United har gjort ett (1!) mål i första halvlek på de senaste tio ligamatcherna. Och det var Brunos straff mot Brighton. Louis “Dödgrävaren” van Gaal skrockar stolt när han kollar resultatbörsen i dag.

För jäkla dåligt:

• Alla dessa offsider! Man trodde i sin enfald att det inte skulle bli lika många flaggviftningar i och med Rashfords uttåg, men det här var sanslöst.
• Att Onana inte kan skicka iväg Bergvalls skott bättre. Och det var ingen tillfällighet: Han har den tendensen.
• Åtta förluster på senaste tolv i ligan är nedflyttningsform. Tack och lov är bottentrion och Wolves till och med ännu sämre så det lär knappast bli någon strid där nere. 
• Ingen anfallare har gjort ligamål i United sedan början av december. Och med den iskalle dansken längst fram lär det dröja ett tag till. 
• Casemiro var lika pigg som man förväntade sig av en 32-åring som knappt startar matcher längre. Och han har definitivt inte en spelare som kan dominera ett mittfält på egen hand. 

… and finally:

• Everton borta på lördag. Ytterligare ett bottenmöte, och det kommer garanterat att synas på planen. 
• Tre månader till. Sen kan vi andas ut för den här säsongen. Håll ut!

Nere på jorden igen.

Det kunde man ju räkna ut i samma ögonblick som United hade tre raka vinster – det var liksom för bra.

0-2 hemma mot Palace visade precis varför stormen fortfarande inte mojnat, när det handlar om Amorims United.

Nu handlar det bara om att gå lite längre i cuperna – och att få den här förbannade ligasäsongen att vara över så snabbt som möjligt. 

Fantastiskt:

• I alla fall om vi räknar på underhållningsnivån: När Onana plockade ner en Palacerensing vid mittlinjen, i slutet av matchen, och Stretford End ekade “shoooot!”. 

Unitedklass:

• Man kan säga mycket om tillståndet för dagens United, men man kan i alla fall konsten att minnas sin historia. En finfin memorial för The Busby Babes hölls ett par timmar innan avspark och det gick att höra en knappnål falla i de mest känslosamma ögonblicken. Och extra fint att ungdomsspelarna får hålla tal om spelarna som format klubben värmer extra.

Okej:

• Harry Maguires nickrensningar första halvtimmen. Måste varit ett 20-tal. Och han fick längd på de flesta. Att det sen påminde mer om 80-talets Division One är en annan historia. 
• United hade mer bollinnehav, fler hörnor (som ju visserligen alltid är ofarliga) och fler avslut på mål. Jippie. 

Inte okej:

• Nu är det givetvis inte Mainoos fel att han sattes som striker och såg vilsen ut, men om det är en “signal” till SJR & co att han saknar en striker så var det verkligen en som fick effekt. Kobbie, som var strålande som tia mot rumänerna, var inte alls tongivande på något sätt i sin nya roll. Okej, han var närmast att göra mål när han träffade stolpen tidigt i matchen, men efter det var han osynlig.
• Andre Onana blir allt mer DDG när det handlar om att inte dominera sitt eget straffområde. Han är fastfrusen nära sin linje och mot Palace släppte han ytterligare en fast situation. Och visst borde han ha tagit nicken som gick i ribban innan 0-1? 
• Yoro-Maguire-Martinez hade en så kallad mare denna stundtals soliga Manchestereftermiddag. Yoro förlorade nickduellen vid 0-1, Maguire upphävde offsiden, vid 0-2 var båda chanslösa och Martinez bars gråtande ut med en befarad svår knäskada. Nu presenterades två nya försvarare innan avspark, så argentinarens frånvaro kanske inte blir lika kännbar som tidigare, men det är likväl sorgligt att se. 

Uselt:

• Spelet sista timmen. Långsamt, försiktigt, fegt, planlöst … ja, det går att hitta en mängd adjektiv för att beskriva hur förskräckligt United uppträdde – igen – på Old Trafford. Amorim talade tidigt om att spelarna “ser nervösa ut”, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört en Unitedmanager prata om nervös spelare förut. Herregud, det här är ju rutinerade landslagsfigurer! 
• Målgörandet. Det är ju sanslöst hur mycket det här laget skriker efter en målgörare. I Amorims Sporting gjorde Gyökeres alla mål, men i Amorims United får anfallaren knappt en målchans per match. Förutom Kobbies stolpskott hade vi även Bruno och Ugarte som missade fina lägen tidigt i andra. 
• När de uttalade anfallarna Zirkzee och Höjlund kom in blev det inte direkt vassare heller. Herregud, vilka bleka insatser de båda – som kostade 1,5 miljarder tillsammans – bjöd på. Svårt att säga vilken som hade den tyngsta eftermiddagen. 

… and finally:

• Leicester på fredag i cupen. Det kan väl inte ens United undvika att vinna? 
• Jag var över för drygt en månad sen och såg Bournemouth. Då förlorade vi med 3-0, så det här var ett framsteg. Nästa match jag är på plats kanske vi bara förlorar med 1-0!