Embed from Getty Images
Efter förra sommarens transferfönster skrev jag ett rätt så indignerat inlägg om hur det nya United tagit form. Jag anklagade inte klubben per se för det som hänt utan konstaterade bara, aningen uppgivet och vemodigt och lite, att det egentligen inte fanns någon annan väg att gå än att följa strömmen av miljarder som strömmar in och ut ur diverse storklubbars bankkonton. Med Fergies magiska stav försvann också möjligheten att göra guldlag av ett gäng individer som var och en inte såg ut som titelspelare men som tillsammans, under rätt manager, blev Englands bästa lag. Nästa steg var lika naturligt som sorgligt och oundvikligt. Det blev nödvändigt för Glazyrerna att öppna kassakistorna för att det skulle bli motiverat att köpa ännu större modeller av dem och då göra sig av med de som – likt Welbeck – hade klubben i sitt hjärta men inte riktigt var av den allra högsta klassen. United hackade igång lite ynkligt med ett överpris för en medioker spelare i det första fönstret, fortsatte med att slå transferrekordet i januari och förra sommaren var förvandlingen i full gång.
Därför var det inte så märkligt att en mängd spelare som fanns i facket kulturbärare visades dörren igen under 2015. Killar som Evans, Rafael och Hernandez passar inte in i Van Gaals bygge och då spelar det ingen roll hur mycket United dom har i sina vener. Det ska vinnas och då ska det vinnas enligt Louis regler. Han har haft ett år på sig att analysera spelartruppen och har fått precis vilka försäljningar och utlåningar han vill.
Samtidigt är det ett högt spel att spela från Van Gaal. Inte för att Evans & co. skulle vara nyckelspelare på planen i en eventuell titeljakt, men som Moyes fick erfara när han plockade in ett helt eget team – vilket jag tyckte var helt rätt – och i efterhand fick höra var helt galet, så blir det allt svårare med ”köpelag” att hitta rätt tillsammans under kort tid i dagens konkurrens. Nu har Van Gaal i princip bara De Gea, Smalling och Rooney kvar i sin startelva och det är bara att hoppas att det räcker för att kittet ska hålla samman ett omklädningsrum.
Samtidigt undrar jag om det inte är lite historieförvanskning på gång från pressens håll. Det skriks om panikköp hit och tappade själar dit och att klubbens ”dignity left with Sir Alex”. Då kan man fråga sig om det verkligen är bättre att köpa Owen, Obertan och Bebe och ge fullkomligt fan i att ta i en central mittfältare på sju år för att det inte finns något ”värde på marknaden” – var det ett resultat av ”dignity”? Var det bättre att behålla ”dökött” som Gibson, Anderson och Nani under en längre period för att det handlade om ”dignity”? Vari bestod ”värdigheten” i att köpa Kagawa, Büttner och Zaha istället för spelare för en högre kostnad men med kanske större potential att lyckas? Och 400 miljoner under transferfönstrets sista dag för Dimitar och något liknande för Verón – två spelare som inte funkade alls under någon längre tid i United – vad sägs om det?
Det krävdes inte heller någon samma enorma blåselampejakt runt Europa för att hitta superstjärnor under Fergusons era. För under honom lyckades spelare som Jonathan Greening och David May bli Champions League-mästare. Det är ytterst få som fixar det i dag – och framförallt ytterst få som får den tiden på sig. Därför blir det svårt att jämföra dagens Manchester United med gårdagens.
Dessutom låter det som att klubben under sommaren varit helt panikslagen i sin jakt på förstärkningar, vilket den givetvis inte har. Müller, Neymar, Ramos och Bale har säkert funnits på Van Gaals önskelista och det är inte heller omöjligt att bud har lagts. Men vad ska man göra när motparten inte vill sälja – alternativt spelaren inte vill komma – oavsett hur mycket deg man lägger fram till dom? Titta bara på det klassiska exemplet med Internazionale och deras jakt på Scholes och Giggs under 1990-talet. Det talades om blanka checkar, men lik förbannat fick italienarna ge upp.
Samtidigt som det fnittras åt Woodwards försök att få Neymar kan man ju undra varför det ska fnittras åt någonting sådant. Ska inte United försöka med spelare i den allra högsta kategorin? Varför ska vi nöja oss med ”andrahandssorteringen”? Det verkar ju befängt att kalla sig världens största klubb och inte försöka få spelare som finns i den lilla skaran av absoluta toppspelare.
Jag tror helt ärligt inte att vare sig Müller eller Neymar hade kommit om så Fergie varit manager, även om just Van Gaals personlighet kan få spelare att tänka efter en extra gång innan man kommer till Manchester. Om Bayern, Barca och Real tackar nej till bud på över 1 000 000 000 kronor – vad kan United göra som är anständigare? Bjuda en tiondel av de summorna? Spela dom ändå? Lägga ned verksamheten? Nej, man får köpa andra spelare som också tänks passa in, kosta vad det kosta vill (läs: Martial).
Och precis som Carlos Queiroz mycket riktigt konstaterade häromdagen, så står United i dag med en trupp helt utan superstjärnor. Skulle Four Four Two göra sin lista över de 100 bästa spelarna i världen i dag skulle bara David De Gea vara helt garanterad en plats (och han vill som bekant inte spela i United). En tragisk situation, men knappast en självvald. Och det är så klart tämligen osannolikt att Louis van Gaal skulle kunna lyckas vinna vare sig ligan eller Champions League med den här truppen i vår, men det beror inte på någon förlorad värdighet på transfermarknaden.
För Fergies gamla devis gäller ändå, om än i reviderad form:
”We are not like other clubs who can spend fortunes on proven goods. We invest in players who will be with the club for a long time, who will create the character of the club and the excitement for our fans. We are good at that and we are going to continue that way.”
Skillnaden är att vi nu lägger en förmögenhet på spelare som ska bli något. För vem vet, kanske Louis misslyckas med att ta hem titeln under sin tid i Manchester, men kanske lägger han också grunden för nästa manager att lyckas med det tack vare inköp som Schneiderlin, Darmian, Shaw, Martial och Herrera.
För kanske är det först då som vi börjar spela en spännande fotboll igen. Fast det kan vi ta i ett annat inlägg.
