FA-cupfakta

Finalderby, för allra första gången

Finalen i The Football Association Challenge Cup står för dörren. För första gången väntar för Manchester United ett derby i en final. Fotbollsklubben Manchester United ställs mot sportswashingprojektet Manchester city på Wembley. Inför finalen ska vi förstås gå igenom diverse fakta för de båda lagen.

Okej, låt oss klargöra ett par saker här: Manchester United mot Bolton Wanderers är inget derby. Hur mycket Bolton än må ligga i Greater Manchester. Ja, i teknisk mening kanske det är ett derby. Men det räknas inte. För Bolton är meningslösa. Okej? Bra. Ännu mindre derby är United mot Liverpool. The North West Derby? Tillåt mig spy. För det andra så ska vi förstås kvalificera att Charity Shield och Community Shield inte är någon final.

Uniteds väg till finalen

• Uniteds FA-cupäventyr började på Old Trafford, där Everton besegrades med 3-1. Vi tog en tidig ledning genom Marcus Rashford men Everton fick kvittera innan kvarten var spelad. De gjorde sedan även nästa mål i matchen, men då i egen bur. Slutresultatet fastställdes av Rashford på straff långt in på tilläggstiden.
• I omgång 4 vann United med 3-1 på Old Trafford, den här gången mot Reading. Det var mållöst i paus men matchen var död innan timmen var spelad, efter en dubbel av Casemiro. Dubbelt blev det för Andy Carroll också, nämligen dubbla gula kort. Det var en fullständig skandal. För Carroll hade dessförinnan sparkat sönder Christian Eriksen utan åtgärd och borde ha varit utvisad innan han fick något av de gula korten. Fred assisterade till Casemiros andra mål och såg sedan till att fullborda det brasilianska hattricket med sitt 3-0-mål. Reading fick fastställa slutresultatet eftersom vi tydligen var på givmilt humör.
• Vi följde upp detta med att vinna med 3-1 på Old Trafford i omgång 5. Nu var det West Ham som besegrades. Den här gången fick vi jobba betydligt hårdare. Bortalaget tog ledningen i andra halvlek men självmål höll sig framme och tryckte in kvitteringen. Förlängning, tänkte vi. Icke, tänkte Alejandro Garnacho och avgjorde matchen. Sedan fastställdes slutresultatet av Fred, assisterad av självaste Wout Weghorst.
• Old Trafford var skådeplats för kvartsfinalen. Slutresultatet? 3-1 till Manchester United. Förstås. Motståndet från London, vid namn Fulham, var överlägsna i 70 minuter men spelövertaget resulterade bara i ett ynka mål. Sedan gjorde Fulham självmål. Ja, inte i bokstavlig mening. Men på en egen hörna tryckte de upp hela laget och lämnade hela planen åt Manchester United att kontra på. Det gjorde vi och vi rullade upp tills bollen landade hos den snabbtänkte Jadon Sancho. Han kunde välja att spela in bollen i öppet mål. Men se Sancho, han är smartare än så. Så han inväntade Willian och placerade bollen så att Willian kunde rädda med handen. Problemet för Fulham? Willian är inte målvakt och får inte ta med händerna. Rött kort, förstås (även om domaren först valde att blunda, men handbollen var så solklar att VAR tvingades ingripa). Rött såg även Aleksandar Mitrovic, som protesterade med anledning av brist på hjärnceller. Det var det tredje röda kortet för Fulham. Det första fick nämligen Fulhams manager Marco Silva, som också ville uppvisa brist på hjärnceller. Bruno Fernandes satte straffen i nät och nio Fulhamspelare var chanslösa. Marcel Sabitzer satte segermålet ett par minuter efter kvitteringen och på tilläggstid gjorde Fernandes sitt andra för dagen.

• Semifinalen fick vi inte spela på Old Trafford, varför slutresultatet icke blev 3-1. Nej, det blev faktiskt ingenting mot Brighton & Hove Albion. Så efter 120 minuters mållös fotboll blev det straffläggning och då kan Manchester United inte vinna för Manchester United har David de Gea i mål. Brighton fick skjuta sju straffar och De Gea räddade förstås inte en enda. Men…? Ja…? Just ja! Brightons spanska målvakt Robert Sánchez har uppenbarligen De Gea som idol och gjorde De Gea stolt genom att även han rädda noll av sju straffar. Förmodligen skulle straffläggningen aldrig ha tagit slut. Men Brighton gjorde misstaget att inte kolla i kalendern. För där stod det april och då kan du givetvis inte skicka fram Mars. Solly Mars (eller March, som han heter på sitt hemspråk) skickade bollen högt över ribban och skickade Manchester United till Wembley. Där Manchester United redan befann sig, eftersom semifinalen spelades på Wembley (vilket är horribelt), men ni förstår. Ja, rent konkret var det Victor Lindelöf som skickade United till Wembley. Han blev sjunde Unitedspelare att göra mål på straff, då han gav United ledningen med 7-6. Det innebar seger för United då Brighton inte hade någon straff kvar.

citys väg till finalen

• Den före detta fotbollsklubben Manchester city började sin vandring till finalen med att städa av Chelsea med 4-0 i omgång 3. Graham Potters usla lag försökte inte ens göra match av det hela – city ledde med 3-0 efter 38 minuter – men skulle senare lyckas med konststycket att bli ännu sämre när den hopplösa managern Frank Lampard tog över.
• I nästa omgång blev det tuffare för city, då Arsenal kom på besök. Det blev mestadels en icke-händelse. Men Arsenal var fast beslutna att lämna alla cuper så tidigt som möjligt, för att fokusera på ligaspelet där de gick mot en överlägsen ligaseger (minns inte hur det gick med det, men de kan väl inte ha offrat tre cuper för annat än en ligatitel, tänker jag), och lät city göra matchens enda mål efter en timme. För att verkligen understryka att de vaskade cupen valde Arsenal att inte ta enda avslut under matchavslutningen.
• Nu räcker det, röt Pep Guardiola. Med så mycket blodspengar i omlopp ska väl inte city behöva spela mot lag från Premier League? Nej, höll FA med, och bjöd avancemang genom låta city städa av Bristol City (3-0 på bortaplan) i omgång 5.
• I kvartsfinalen fick city besök av sin gamla lagkapten Vincent Kompany, nu manager för Burnley, och han gjorde förstås inte ens en antydan för att försöka vinna mot sin gamla klubb. Burnley lämnade Manchester med 0-6 i bagaget och ingen var gladare än Kompany. Ja, att city inte var glada förstår ni förstås, maskiner har ju inga känslor.
• I semifinalen ställdes city mot Sheffield United. Ni hör hur det låter? De gjorde en liten antydan till någonting, Sheffield United. Så kan vi förstås inte ha det och efter 43 minuter bjöds city på en straff. Den gjorde de mål på och sedan gjorde de två mål till, inför de mestadels tomma stolarna på Wembley.

FA-cupfinaler

• Finalen på lördag blir Manchester Uniteds 21:a final i FA-cupen. Med det tangerar vi Arsenals rekord i antal spelade finaler.
• United har vunnit 12 av 20 finaler i FA-cupen. Det är näst bäst, bakom Arsenal, som har 14 vinster. Vi har fyra vinster ner till lagen som delar tredjeplatsen.
• Senaste gången United vann FA-cupen var 2016, då Jesse Lingard avgjorde mot Crystal Palace.
• Fotbollsklubben Manchester city spelade sin åttonde och sista FA-cupfinal 1981. Då förlorade de mot Tottenham Hotspur. Ni förstår ungdomar, det var på den nivån fotbollsklubben city var. De kunde förlora en final mot Tottenham! Det är faktiskt svårare än att vinna en final mot vilket annat lag som helst. Fullständigt chockerande information är att city faktiskt vann fyra av sina åtta finaler i FA-cupen.
• Sportswashingprojektet Manchester city har spelat final i FA-cupen tre gånger. I samtliga fall hade de en enorm fördel av att möta småklubbar som inte har i någon final att göra. Ja, deras finalmotstånd – Stoke City, Wigan Athletic och Watford – har tillsammans samlat ihop en titel i FA-cupen. Det är Wigan som lyckades med bedriften att vinna sin första och (mest troligt) sista final i FA-cupen. Vänta nu? Om Wigan vann sin enda final i FA-cupen och om city spelade final mot Wigan så måste det betyda att… Ja, city förlorade mot Wigan i en final! Fatta hur pinsamt det måste vara. Det är som att förlora en final mot Tottenham. Fast värre. Jösses, jösses.
• city var första Manchesterklubb att vinna FA-cupen. Nämligen 1904, då de besegrade Bolton Wanderers på Crystal Palace (nej, inte fotbollslaget Crystal Palace, det går inte att spela fotbollsmatch på ett fotbollslag, men väl arenan Crystal Palace) inför 61.374 åskådare (se, inte ens på den tiden var det någon som brydde sig om city).
• Uniteds första final följde fem år senare, då Bristol City besegrades sedan Sandy Turnbull gjort det enda målet i finalen. Crystal Palace var fortsatt arena men publiken var förstås mycket större nu (71.401).
• citys finaler tenderar att vara tråkiga tillställningar. Så många som fem av deras finaler har slutat 1-0 till det vinnande laget. Bara en enda av deras finaler kan sägas ha varit riktigt dramatisk. Det var 1981, mot Tottenham. Då gjorde Tommy Hutchison ett mål för vardera laget. Först i Tottenhams mål, vilket var rimligt med tanke på att han spelade för city. Sedan kvitterade han i slutet av andra halvlek. Det blev förlängning utan mål och därmed omspel. Nu gjorde Hutchison inga fler mål men city gjorde två och vände underläge till ledning. Det räckte emellertid inte, då Tottenham vände till seger i mitten av andra halvlek.
• Uniteds finaler är förstås mycket bättre tillställningar.
  • Finalen 1948 klassas av många som den bästa finalen i FA-cupens historia. Då vann United med 4-2 mot Stanley Matthews Blackpool (ni förstår, Stanley Matthews var en spelare på nivån att hans namn måste nämnas om han spelade).
  • I finalen 1977 gjordes det tre mål på fyra minuter, då United vann med 2-1 mot Liverpool och krossade deras trippeldröm.
  • United har vunnit två finaler efter omspel (1983 och 1990). Det kommer vi inte göra i år, då finalen inte längre går till omspel.
  • Det kostade oss dyrt 2005, då Arsenal vann på straffar (United hade givetvis vunnit enkelt i omspel men på straffar är United erkänt värdelösa, vilket säkerligen var anledningen till att omspelen togs bort).
  • Vidare har United vunnit i förlängning två gånger (1985 och 2016) och förlorat i förlängning en gång (2007).
  • Ja, ni ser: Uniteds finaler är bevisligen mycket bättre än citys finaler.
• United har spelat final på fyra arenor: Crystal Palace, gamla Wembley, Millennium Stadium och nya Wembley (gamla och nya Wembley räknas givetvis som olika arenor).
• city har färre finalarenor, nämligen två: Crystal Palace och Wembley (det skulle förstås vara nonsens att klassa gamla och nya Wembley som två olika arenor).

Wembley

• United spelade 14 finaler (16 matcher, till följd av två omspel) på gamla Wembley. Vi vann nio och förlorade fem (plus två oavgjorda då).
• På nya Wembley har United spelat tre finaler: förluster mot Chelsea 2007 (den första finalen på nya Wembley) och 2018 samt vinst mot Crystal Palace 2016.
• Fotbollsklubben Manchester city spelade sju finaler (åtta matcher, till följd av ett omspel) på gamla Wembley. De vann tre och förlorade fyra.
• Sportswashingprojektet Manchester city har spelat sina tre finaler (två vinster, en oavgjord) på nya Wembley.
• Fotbollsklubben Manchester city spelade 13 matcher (5-2-6, en oavgjord gick till omspel, en oavgjord gick till straffläggning som city vann) på gamla Wembley. Sista gången 1999, då de besegrade Gillingham på straffar i kval till andradivisionen. Tänk, Manchester city i kval till andradivisionen. Ett väldigt bra argument för att det var bättre förr.
• De spelade också på gamla Wembley i FA-cupen, Ligacupen och Full Members Cup. Den sistnämnda, inte alls prestigefulla, cupen spelades då engelska klubbar var avstängda från Europaspel. Att ingen brydde sig om cupen kan illustreras av att Englands tre största och mest framgångsrika klubbar (Manchester United, Arsenal och Liverpool) inte ens brydde sig om att ställa upp i cupen. Även Tottenham avstod spel i cupen, förmodligen för att de var rädda för att de skulle råka vinna när topplagen inte ställde upp.
• Sportswashingprojektet Manchester city spelar på nya Wembley mest hela tiden. Lördagens match blir deras 23:e på nya Wembley. Hittills har de resultatraden: 11-3-8 (city vann på straffar efter de tre oavgjorda).
• Detta exkluderar förstås bortamatcher mot Tottenham (city mötte Tottenham två gånger på Wembley och vann båda), eftersom bortamatcher mot Tottenham inte räknas som matcher på Wembley. Så står det i lagboken (nej, det kanske det inte gör, men det borde göra det).
• Manchester United har spelat 21 matcher på nya Wembley (plus ett par mot Tottenham som inte räknas, en vinst och en förlust). Vi har fjorton vinster och sju förluster, varav 4-2 i straffläggningar. De två senaste spelade vi den här säsongen, dels segern mot Newcastle i Ligacupfinalen och dels segern i FA-cupsemifinalen mot Brighton.
• Vi spelade 33 matcher på gamla Wembley, med resultatraden 14-7-12. Av de sju oavgjorda vann vi två på straffläggning. Resterande fem slutade oavgjorda. I tre av fallen innebar det omspel och två gånger innebar det delad seger i Charity Shield.
• United och city har mötts två gånger på Wembley. Den första var i FA-cupsemifinalen 2011, då city vann, mycket tack vare en horribel avstängning på Wayne Rooney. Det senaste Manchesterderbyt på Wembley spelades i augusti 2011, då United släppte upp city till 2-0 i första halvlek. Efter paus gjorde Nani två mål och Chris Smalling ett och United vann alltså med 3-2.

United i FA-cupen

• United har vunnit FA-cupen tolv gånger, vilket är näst bäst bakom Arsenal (14). Många av Uniteds allra mest klassiska matcher har spelats i FA-cupen. Det kan ni läsa mer om i vår grundliga genomgång av Uniteds FA-cupvinster.
• United deltar den här säsongen i FA-cupen för 124:e gången.
• Första gången klubben deltog i cupen var 1886, under namnet Newton Heath LYR. Det blev imponerande 2-2 borta mot Fleetwood Rangers, vilket borde ha inneburit omspel på hemmaplan. Domaren tyckte emellertid att det var läge för förlängning. Icke, sa Newton Heath LYR och lämnade arenan. Avancemang för Fleetwood Rangers, tyckte FA och straffades med att Newton Heath LYR vägrade ställa upp i cupen de två efterföljande åren.
• Vi var tillbaka i cupen i januari 1890, då vi i en jämn tillställning var riktigt nära att slå ut dåtidens gigant i den engelska fotbollen. Till slut kunde Preston North End emellertid vinna med 6-1.
• Vår första seger i FA-cupen följde i oktober 1890, då Newton Heath (nu utan LYR i namnet) vann mot mäkta Higher Walton i den första kvalrundan.
• Första i januari 1894 skulle Newton Heath ta sin första seger i FA-cupens huvudturnering. Detta via 4-0 mot Middlesbrough (som på den tiden inte leddes av Michael Carrick).
• United (och Newton Heath) deltog sedan i cupen samtliga år (undantaget då cupen inte spelades på grund av världskrig) till och med 1999. Vi gjorde uppehåll år 2000, under kontroversiella omständigheter, då FA krävde att United skulle delta i Fifas klubblags-VM i Brasilien. Detta då FA trodde att det skulle vara avgörande för att England skulle tilldelas VM. Något VM i England blev det icke och vi noterar att tongångarna minsann var helt annorlunda på 1950-talet, när United ville spela i Europa. FA gör alltid fel.
• United var tillbaka i FA-cupen år 2001 och har deltagit i samtliga upplagor därefter.
• Uniteds resultat i cupen fördelas enligt följande:
  • Vinnare: 12 (1909, 1948, 1963, 1977, 1983, 1985, 1990, 1994, 1996, 1999, 2004, 2016)
  • Finalförlust: 8
  • Tredjeplats: 1 (åren 1970 till 1974 spelades tredjeprismatch i FA-cupen, United var första lag att sluta trea i cupen)
  • Semifinal: 9
  • Kvartsfinal: 16
  • Omgång 5: 10 (men 17 åttondelsfinaler, det nuvarande upplägget med sex omgångar före semifinalerna togs i bruk säsongen 1925/26)
  • Omgång 4: 20
  • Omgång 3: 21
  • Omgång 2: 8
  • Omgång 1: 13
  • Intermediate round: 2 (mellanomgång, mellan kvalet och huvudturneringen, där kvalvinnarna mötte de som var för högt rankade för att kvala men för dåligt rankade för att gå direkt in i huvudturneringen)
  • Kvalomgång 5: 0
  • Kvalomgång 4: 1
  • Kvalomgång 3: 1
  • Kvalomgång 2: 1
  • Kvalomgång 1: 0 (Newton Heath gick in i kvalomgång 1 vid två tillfällen, båda slutade med seger, hösten 1890 mot mäktiga Higher Walton [2-0] och hösten 1891 mot lilla Manchester city [5-1])

Manchester Uniteds FA-cupvinster

city i FA-cupen

• Manchester city (då som Ardwick) äntrade FA-cupen för första gången hösten 1890, då de körde över Liverpool Stanley med 12-0 i den första kvalomgången. Klubbens allra största seger någonsin. De följde upp det med att lämna walkover, på grund av okänt, mot Halliwell i kvalomgång 2.
• city spelade i FA-cupen de två efterföljande säsongerna men missade därefter att anmäla sig till cupen säsongen 1894/95. De deltog heller inte säsongen 1895/96, då de lämnade walkover i kvalet, på grund av okänt.
• Därefter har city deltagit i cupen samtliga säsonger. Det betyder att de nu deltar i cupen för 121:a gången. Deras resultat (här slår vi, för enkelhetens skull, ihop resultaten som fotbollsklubb och som sportswashingprojekt) fördelar sig så här:
  • Vinnare: 6 (1904, 1934, 1956, 1969, 2011, 2019)
  • Final: 5
  • Semifinal: 6
  • Kvartsfinal: 9
  • Omgång 5: 19
  • Omgång 4: 23
  • Omgång 3: 30
  • Omgång 2: 7
  • Omgång 1: 11
  • Kvalomgång 5: 0
  • Kvalomgång 4: 0
  • Kvalomgång 3: 0
  • Kvalomgång 2: 1
  • Kvalomgång 1: 2
  • Preliminary round: 1 (preliminäromgång, spelades före kvalet. Manchester United var aldrig tillräckligt dåliga för att behöva ställa upp i preliminäromgången. Preliminäromgången är fortsatt i bruk och numer finns det även en extra preliminäromgång [extra preliminary round] för lagen som är för dåliga att gå in i preliminäromgången. Det är där city hör hemma, egentligen)

United mot city i FA-cupen

• Lotten säger sällan Manchesterderby i FA-cupen. Detta är 120:e gången som både United och city ställer upp i cupen. Lördagens final blir blott det tionde Manchesterderbyt i FA-cupen. Totalt har United sex vinster mot tre för city (inga oavgjorda och således inga omspel, heller ingen förlängning).
• Första Manchesterderbyt i FA-cupen var hösten 1891, i kvalomgång 1, då United vann med 5-1. Alf Farman gjorde två mål medan John Sneddon, Roger Doughty och Alf Edge gjorde varsitt.
• Därefter dröjde det till 1926 innan det var dags för Manchesterderby i cupen. Den här gången vann city med 3-0 i semifinalen på Bramall Lane.
• Om United har ett historiskt övertag i cupen så oroar det att city har vunnit de båda matcherna på neutral plan, då city även vann semifinalen 2011.
• Det senaste cupderbyt slutade emellertid med seger för de goda. I Paul Scholes oväntade comebackmatch i januari 2012 vann United med 3-2. Segern på City of Manchester Stadium borde ha blivit större, då United spelade med en man mer större delen av matchen och ledde med 3-0 i paus.
• United och city har stött på varandra vid sju tillfällen i Ligacupen, varav fyra gånger i semifinal. Där har city övertag med fyra vinster, varav tre i semifinal.
• Ytterligare cupspel har vi i form av Charity Shield och Community Shield, där vi haft två Manchesterderbyn. United vann med 1-0 1956 och med 3-2 2011.
• Någon final har emellertid aldrig spelats mellan Manchester United och Manchester city. Åtminstone inte någon final som vi räknar i det här sammanhanget. Back in the day så har lagen till exempel mötts i final i Manchester Senior Cup.

United och city i juni

• Lördagens FA-cupfinal blir blott den sjunde officiella Manchester United-matchen som spelas i juni månad. De två första spelades i Inter-Cities Fairs Cup 1965, då United förlorade två gånger om mot Ferencváros på bortaplan (första mötet i semifinalen spelades på Old Trafford och efter returen var det oavgjort, vilket på den här tiden innebar omspel, där Ferencváros fick hemmaplansfördelen).
• Därefter spelade vi fyra matcher i juni 2020, då fotbollen återupptogs efter covidpausen. Vi inledde mot oavgjort mot Tottenham men därefter besegrade vi Sheffield United, Norwich och Brighton.
• Manchester city spelade fyra matcher i juni under covidsommaren 2020. De vann mot Arsenal, Burnley och Newcastle men förlorade mot Chelsea.
• Gissningsvis är det de enda officiella matcherna city har spelat i juni månad.
• Lördagens final blir den första FA-cupfinalen som spelas i juni månad.
• Däremot har det tidigare spelats FA-cupfotboll i juni, nämligen sommaren 2020, då kvartsfinalerna spelades i juni (United vann mot Norwich, city vann mot Newcastle, i matcherna som nämns ovan).