Erik ten Hag har fått mandat att fatta tuffa beslut och värva spelare han verkligen vill ha. Nu är min känsla att han börjat ifrågasätta sin egen filosofi – och det är ett stort orosmoln.
Kommer ni ihåg fjolårssäsongen?
Visst, de sportsliga resultaten gick upp och ner. Manchester United stod för enastående insatser ena veckan för att veckan efter förlora med 7-0 på Anfield.
Men känslan var ändå positiv. Varför då? Jo, vi hade fått en tränare med en tydlig plan – en identitet, som åtminstone jag, förstod skulle ta ett par säsonger att implementera fullt ut i en väldigt skör trupp. Manchester United som klubb verkade också lita på Erik ten Hag. Nederländaren fick mandat att fatta tuffa beslut och han hade ensam rösträtt kring vilka spelare som skulle förstärka hans projekt. De här spelarna skulle naturligtvis passa in i vår nya identitet.
Där och då kändes det uppfriskande – Erik ten Hag hade en tydlig vision och klubben lade alla ägg i hans korg.
Nu, efter tolv omgångar i ten Hags andra säsong som manager för Manchester United, kan vi fråga oss: hur går det med implementeringen av filosofin?
Och det är svaret på den här frågan som oroar mig mest. Svaret är helt enkelt att vår managers filosofi håller på att suddas ut.
Spelare som HAN personligen tog till klubben startar inte ens fotbollsmatcher för tillfället.
Mount, Antony och Amrabat var spelare som Erik ten Hag valde ut – men istället är det McTominay, Evans (!) och Maguire som får förtroendet just nu.
Jag har förståelse för att poängen måste in på kontot – och då spelar det kanske mindre roll på vilket sätt det utförs på.
Men faktum kvarstår – Erik ten Hag har sakta rört sig bort från sin egen filosofi. Eller ser ni verkligen en framtid med Evans i backlinjen? Är McTominay lösningen på vårt centrala mittfält kommande åren?
Det tyckte inte vår manager förra säsongen – så hur kommer det sig att han bänkar “sina” spelare nu?
Under ten Hags första säsong kunde jag acceptera varierade prestationer av den enkla anledningen att jag litade på Erik ten Hag och hans filosofi.
Jag vet att det funnits skador under säsongen, men jag tolkar det ändå som nederländaren själv börjat tvivla på sitt projekt. Hur ska vi supportrar då kunna se ljuset i tunneln?
Jag vill ändå avsluta den här krönikan med något positivt.
Harry Maguire ska ha beröm för hur han tagit sig tillbaka i startelvan – och att han faktiskt varit en av lagets bästa spelare de senaste veckorna.
Trots krisrubrik efter krisrubrik är Manchester United i skrivande stund bara sex poäng efter “suveräna” Arsenal och Manchester City.
Styrkebesked? Ja, kanske.
Men det hade känts bättre om vi gjorde det på ten Hags sätt och att det var “hans” spelare som faktiskt spelade.
Känslan att vår manager verkar ha börjat tvivla på sin filosofi är faktiskt ett större orosmoln än att vi råkar förlora några matcher – i alla fall på lång sikt.