Inte heller denna gången behövde vi vänta länge för än matchens första mål var ett faktum. Knappt hade avblåsningens hunnit ebba ut för än Zlatan hittade maskorna. Därefter var det United som styrde spelet mot ett hårt pressat West Ham.
Total kontroll, nästan
Det var uppenbart att minnena från det senaste mötet med West Ham var färska och att United hade bestämt sig för att inte göra om samma misstag igen. Direkt från start, fyllda av beslutsamhet och stärkta av det tidiga målet, kontrollerade man matchen. Frisparkar, hörnor, det mesta ledde till farligheter. Trettio minuter in i matchen hade West Ham spelarna knappt fått besöka det offensiva området av planen, istället låg man djupt tillbakapressade och fick lov att fokusera på försvarsspelet.
Trotts Uniteds totala dominans så fanns det ändå vissa orosmoln som svävade över mittfältet. Vid flera tillfällen såg man att spelet, som vi under andra matcher under säsongen också sett, stannade upp. Skillnaden denna gång, till skillnad från dem tidigare, var att idag startade en kreativ mittfältsduo som jag tog för givet skulle driva upp spelet. Men trotts att Carrick och Hererra fanns på plan så blev spelet på mittfältet ibland något passivt. Det var ett sådant tillfälle som kom att leda till att den Unitedfostrade Ashley Fletcher fick näta. Skulden för målet går dock knappast att lägga på mittfältarna, De Gea får lov att ta på sig den efter en retur som var allt annat än kontrollerad.
Guldkanter
Ni minns det gamla United? Det kantspelande United. I mötet mot West Ham fick vi se glimtar av kanter som glimmade i guld. På höger sida visade Valencia energi, glöd och högt tempo. Det fanns knappast något utrymme för Payet, Cresswall och Ogbonna att slumra till under matchen. Ständigt fick dem vara på sin vakt, men det räkte inte alltid det heller. I början av andra halvlek trollade istället Valencia bort Payet, passade bollen till Mkhitaryan som kunde spela fram Martial för att göra 2-1 till United.
Martial visade på sin kant stridsvilja och pigga ben, vilket gav utdelning flera gånger om. Idag var han villig att springa de extra metrarna som krävdes. Vid flera tillfällen tog han chansen att, i ett ganska ihåligt West Hamförsvar löpa inåt i banan och där hittade Valencia honom inte bara en gång utan två.
Självförtroende
Vad som länge saknats i United trupp har varit självförtroende. Sänkta huvuden, hängande axlar och uppgivna miner har länge känts som det normala i truppen. Men i denna match var framtoningen annorlunda.
Vår kapten visade stundtals bländande spel i sin position bakom Zlatan. Han såg pigg ut och ville tydligt vara med i matchen. Mkhitaryan, som idag fick förtroendet från start, spelade skickligt på de ytor som öppnade upp sig hos ett hårt pressat West Ham. Det innebar att armenens fina passningsfot och goda spelförståelse gav utdelning. Även Zlatan hade en bra dag på jobbet. Tuff i sina markeringar på motståndarna, ständigt sökande efter position och, inte minst, målgörare två gånger om.
Igår var det kul att vara Unitedsupporter och när Schweinsteiger byttes in i 87’ kostade jag på mig ett extra leende. Arenan jublade och fortsatte att göra så vid tyskens både första och andra bolltouch. Fylld, även han, av självförtroende testade han på skott. Ett skott som såg lovande ut men som svepte på utsidan av stolpen av målvaktens vänstra stolpe.
Res med oss till Manchester!