MANCHESTER UNITED HAR GJORT DET OMÖJLIGA. Aldrig nÃ¥gonsin hade ett lag vänt ett 0-2-underläge frÃ¥n hemmaplan till avancemang – tills dagen Ole Gunnar Solskjaer klev in i handlingen.Â
Jag trodde att jag upplevt allt. Men de 90 minuter som Manchester United (och Paris Saint-Germain) gav oss på Parc des Princes i Paris är det mest sanslösa, oförklarliga och vanvettiga jag personligen någonsin varit med om inom idrottens oändliga gränser. Prisa fotboll. Prisa Ole Gunnar Solskjaer.
Solskjaer är klar
Ja. Det är precis som det låter. För det finns inte en ynka liten chans att Ole Gunnar Solskjaer INTE tränar Manchester United även efter sommaren.
Det norrmannen gjort med det här laget ska egentligen inte vara möjligt. Jag, förmodligen tillsammans med precis alla andra, trodde nog att taket ändå var uppnått inför den här matchen. För inte kunde väl Manchester United vända ett 0-2-underläge från hemmaplan mot självaste Paris Saint-Germain, med alla skador och avstängningar, med ett innermittfält som knappt lirat boll på hela säsongen?
Att Paris bjöd på både ett, två och tre mål rör mig inte det minsta en dag som denna. För jag talar nog för alla United-supportrar när jag säger att jag känner mig helt oövervinnerlig i detta nu. Vad är det egentligen du har ställt till med, Ole?
Matchen – i stora drag
När PSG:s Thilo Kehrer gav Romelu Lukaku ett friläge och matchens första mål redan efter två minuter väcktes den lilla gnista som behövdes, den som Solskjaer talat om precis före matchen. United var sedan rejält utspelade under majoriteten av den första halvleken, och 1-1 kom som ett brev på posten.
Eric Bailly missade att ställa offside. Eric Bailly missade att följa med sin gubbe. Och 1-1 var ett faktum. Ivorianen, som märkligt nog fick agera högerback, hade en av sina absolut värsta insatser i United-tröjan när PSG-spelarna sprang åttor runt honom. Att han tvingades byta i matchminut 36 var givetvis inget roligt, men det visade sig samtidigt få bukt på de defensiva problemen som varit så påtagliga fram till dess.
Ashley Young flyttades ut som högerback och Diogo Dalot kom in på kanten – och stod för en fin insats allt som allt. Resultatet i halvtid? Ja, då hade PSG lyckats bjuda på ännu ett mål. Marcus Rashford avlossade bössan och 41-åriga Gianluigi Buffon i Paris-kassen släppte en enkel retur som Lukaku petade in till 2-1.
När lagen sedan tog sig ut efter halvtidsvilan kändes det i mångt och mycket som att Solskajer och Co. skruvat på ett och annat rent taktiskt. United hade nu allt bättre koll på ett mer och mer passivt PSG.
Tahith Chong fick sedan Champions League-debutera. Likaså Mason Greenwood – som även gjorde sitt första framträdande i Uniteds A-lag. Tiden sprang ifrån utan några större chanser åt något håll. Ända fram till matchminut 92, när domare Damir Skomina pekade på straffpunkten efter att Presnel Kimpembe fått Dalots skott på armen.
Rashford lade upp bollen på straffpunkten, och resten, som man brukar säga, ÄR historia.
McTominay – 2019 års Darren Fletcher?
Jag vill faktiskt avsluta med en tämligen oväntad hyllning till en otroligt viktig kugge den här matchen. Nåväl, vi ska nog ta och vänta med att dra de allra starkaste av paralleller, men visst har 22-årige Scott McTominay visat prov på likheter med sin skotska landsman.
Jag anser att Scott McTominay får det väldigt svårt att slå sig in i ett lag med Manchester Uniteds ambitioner på ordinarie basis. Men den roll han haft i matcherna mot PSG, Liverpool samt Chelsea (förra säsongen) är som klippt och skuren för en spelare med Scotts kvalitéer. Vinn boll – leverera boll. Inte mer komplicerat än så.
När det ställs högre krav på kreativitet och passningsfot räcker inte skotten till, men i den här typen av matcher, med en specificerad roll, kan han sannerligen göra ett utomordentligt jobb.
Res med oss till Manchester!