Viva Afrotanken! | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Dåligt genrep, briljant genrep och följderna därav vet ni allt om.
Det här var Valencia CF och det här var ett Manchester United som svarade för varken eller. Men vi vann. Det är inte en spelare som med handen på hjärtat kan gå in i säsongen på lördag med dåligt självförtroende.
Som att få en heldag med Juan Mata:

Att få se Juan Mata i Manchester United-tröja på Old Trafford med #8.
That’s it.

Mäktigt:

Sex träningsmatcher – sex vinster – ett insläppt spel (-freak) mål. Det är inga duvungar på vägen heller: Real Madrid, Valencia, Inter, Roma, Liverpool …
Afrotank Fellainis avgörande.
Darren Fletchers första mål på Old Trafford på nära två år.
Afrontakens första mål för United i det absolut perfekta läget. Folk på Old Trafford – och kom inte hit med “de-är-i-alla-fall-där”-snacket – jublade alltså hånfullt varje gång Fellaini fick bollen. Så ovärdigt att jag inte kan komma på någonting bättre svar än det han bjöd på: Att göra sitt första mål i den röda tröjan med sekunder kvar i det läget och därmed avgöra genrepet. Helt briljant. Hädanefter kommer jag att älska honom. Jag vill ha honom kvar. Jämt.
När Januzaj och Fellaini kom in vände matchen igen. Valencia hade tagit över, men efter deras intåg var det all United igen.
Försvaret. 540 minuter, med en mängd olika kombos, har inneburit ett insläppt spelmål och det kom från Pjanic. Från egen planhalva. Helt otroligt.

Very well:

Ander Herrera. Första matchen som Unitedspelare på Old Trafford. Det går inte att begära mer än hans insats.
Adnans första minuter lovade lika gott som förra sommaren. Och på lördag får vi se honom i #11. Gåshuden då! Kanske, kanske är han med och konkurrerar om en strikerposition. Skulle inte äta gåsblod som protest då. Skulle inte äta gåsblod överhuvudtaget faktiskt.

Kräver förändring:

Darren Fletcher är inte snabb – eller skicklig – nog att dominera. Framförallt inte vecka ut, vecka in. Någon gång ibland är också vad man kan kräva i hans situation.
Även om det är charmigt – och i linje med Uniteds historia – så är det inte särskilt förtroendeingivande att i ett genrep tvingas spela två killar som aldrig spelat en ligaminut i United. Nu skötte sig både James och Blackett med den äran, men ni förstår vad jag menar.

Not good:

Rooney-Chicharitos samarbete i första halvlek var allt annat än samarbete. Welbeck > Chicharito 6,5 av 7 dagar i veckan.
Valencia tog över spelet först efter kvartettbytet med knappa halvtimmen kvar. Men vi skyller på bytena.
Matchen.
Juan Mata bör ha bollen lika ofta som Paul Scholes hade den en gång i tiden. Det hade han inte.

Slutligen:

Shaw, Evans, Welbeck, Valencia, Carrick, Rafael, RvP saknades av de spelare som borde/kan ta en plats i en ligaelva. Det är ganska många. Och det är som det brukar vara. Shaw har snabbt kommit in i kulturen som finns bland försvararna på Carrington.
Nani petad?
Väldigt tyst om testimonialmatcher för Rooney och Fletcher. Men med tanke på att Rio fick sin efter 11 år så får vi väl hålla utkik i sommar i stället.
Paddy Crerand. Jeez. Han är för alltid en legendar i United, men det skadar inte med förändring. Det går att säga till Paddy att “du, det är dags för förändring, det skadar inte”. Han tillför ingenting till matcherna, mer än några kvävda sympatiskratt över hur självklara eller irriterande saker han säger. Som “Whoever who takes this will hit it, no question about that” eller efter att kommentatorn sagt “the game need that” svara med “Without question, the crowd needed it as well” efter 1-0-målet. Ta in någon med lite koll. Bryan Robson vore en uppgradering, bara det. Det är alldeles för mycket firmafest över det hela med Crerands förvirring vid byten, det är som att man sitter och skämtar om hans pågående/kommande demens. Fortfarande. Och då har Fergie ändp lämnat.
Apropå MUTV-kommentarer var det spännande att höra hur förvånade de var över att Valencia tog hem samtliga spelare vid hörnor. Någon som minns förra säsongen?
Anfallet var finemang – Rooneys filmning not so much. Men så fick vi återvända till Bosse Hanssons klassiker “tveksamma straffar missas oftare än klockrena”. Kändes inte helt galet.
Valencia spelade extremt defensivt. Mer defensivt än Stoke på OT. Det säger en hel del.
Att inte bollen kommer till Evra när den läggs ut till vänster är nog den märkligaste omställningen med 2014-15-säsongen. Giggs har ju fasats ut och både Vida och Rio varit skadade och dåliga, så det är jag mer van vid. Men Evra!
Mer Paddy efter 1-1: “It took a deflection of Darren Fletcher” fick “He’s not on the field though” som kontring. Ridån.
Anderson var uppsatt med “TBC” som tröjnummer. Nick Powell satt på läktaren.
Med #3 på Shaw, #11 på Januzaj och #21 på Herrera har vi fortfarande #5, #7, #9 och #15 kvar av toppnumren. Kräver åtminstone två fyllningar där.
Angående Afrotanken och “jublet” är det någon eller några här och där som påstår att det var som en reaktion mot ett fåtal som buade åt honom. Känns ytterst märkligt. Å andra sidan var det märkligt nog att höra hånfulla jubel.

Två värvningar är allt jag begär. Och kräver. Den här jävla spacen har watchats i några veckor nu, Edward!