Med 24 timmar kvar är det dags för mig att för sjätte gången – tiden flyger iväg här! – presentera förväntningar, förhoppningar och krav inför ännu en säsong. Jag gör det, tyvärr, med utgångspunkten att det inte kommer in någon startspelare utifrån och att det här är det vi får nöja oss med.
Det är en sämre trupp än förra hösten, betänkligt sådan. Hur man kan fortsätta misslyckas med att förstärka mittfältet ytterligare och samtidigt se till att även försvaret nu är darrigare än på många år – det är över mitt huvud. Någon, några, någonstans sitter inne med svaren, men argumenten för att
PÃ¥ plussidan kan vi se att det är bÃ¥de troligen och förhoppningsvis en manager som är klasser bättre än den som ledde laget senast. Dock är det svÃ¥rt att greppa att inget lag i Premier League har handlat mindre än United. Det lag som enligt Edward Woodward “inte har nÃ¥gon budget” utan kan agera pÃ¥ transfermarknaden pÃ¥ “ett sätt som inga andra”. Den Oduglige har tvÃ¥ viktiga veckor framför sig, men det är ändÃ¥ väldigt sent och redan för sent för att ge The Iron Tulip de bästa förberedelserna som han hade behövt. United misshandlas ännu en transfersommar och det är bedrövligt pinsamt.
Tänk att behöva starta en livsviktig säsong med en, kanske två, spelare som aldrig spelat en högstaligaminut tidigare! Ledsamt, men det är inget vi tänker på i morgon 13.45.00. Då är kärleken till de 11 som står redo helt oreseverad. Och vi kan förstås vända på steken och hylla klubbens tilltro till egenproducerade, unga spelare. Det blir vackrare så.
RIDERLISTA
1) Spela bättre fotboll!
Det är slut med 200 inlägg per halvlek, hemåtvändningar mitt i anfall vid 0-0-i slutminuterna och mindre bollinnehav mot motstånd som Wigan och Everton. Nu ska det rullas boll fort, fyllas på från alla håll och matas in bollar i maskorna. Dessutom ska försvarsspelet vara vackrare och effektivare i omställningarna. Latsida och LvG rimmar illa.
2) Sluta högre upp än sjua!
Allt annat är helt otänkbart, även med en sämre trupp. En upprepning av Moyes katastrofsäsong skulle skaka om min värld så mycket att jag inte kan föreställa mig det.
3) Slå både city och Liverpool!
Fyra ligamatcher – fyra förluster. David Moyes är unik på det sättet och det får han gärna vara tills jag drar mitt sista andetag.
4) Snacka som en Unitedtränare!
Slut pÃ¥ tramset som “vi hade tagit ett kryss pÃ¥ förhand” efter Cardiffmatcher, inget mer nonsens om att “vi ska försöka göra det svÃ¥rt för Newcastle” inför en hemmamatch. All in!
5) Mosa in mål på Old Trafford!
Att hålla på att pellejönsa med 1,53 i snitt på Drömteatern är bara fjanterier. Det ska snarast upp mot 2,60-2,70 för att allt ska kännas riktigt bra.
6) Byt Ã…rets spelare!
Hur bra DDG än är ska han aldrig mer få den utmärkelsen.
FÖRVÄNTNINGAR
1) Topp 4-fajt
Chelsea och city har handlat spelare till redan stora och breda trupper. De har gjort det som Manchester United borde ha gjort, men fullkomligt gett fan i hittills. Däremot tror jag att LvG har en större förmåga att med sitt 3-4-1-2 – som bör bli 4-3-3 om han får de lirare han vill – högt upp i tabellen. Vi kommer att slåss främst mot Arsenal och Liverpool om de två platserna bakom och det ska vi göra in i kaklet. Med Liverpool i CL för första gången sedan Tevez var i United borde de kunna tappa i ligan, så jag ser Arsenal som den stora utmaningen. Speciellt med tanke på att de breddat bra.
2) Den ansvarsfulle Wayne RooneyÂ
Med bindeln fast kring vänsterarmen ska Croxtethpojken enligt egen utsago leda United till fler titlar. Gott så, men det får också följas upp av verkstad också, Wayne! Med 34 mål – ingen utopi – är han redan i vår tidernas målskytt i Manchester United, och inte ens 30 år fyllda. Hur han än agerat i turer med kontrakt genom åren är det inget vi kan ta ifrån honom. Men är man nybliven kapten, med den lönen, med den rutinen, ska det också synas i spelet. Det får inte ta tre-fyra matcher att komma i form efter varje liten skada.
3) En titel!
Två säsonger utan titlar? Manchester United? Det har inte hänt sedan slutet av 1980-talet. Och jag längtar så innerligt efter en FA-cupvinst. Med Europaspeldagarna helt rena bör LvG kunna gå all in på samtliga tre inhemska titlar. Gärna med lite Chelsealottningar på vägen. Nästan så att jag tar en ligacupvinst bara för att hålla ångan uppe och fortsätta pumpa ut vinnarblodet i ådrorna.
FÖRHOPPNINGAR
1) Toppstrid
Omöjligt, precis som Paul Scholes och alla vettiga människor säger, att det här laget vinner ligan. Det ska inte gå. Men med lite flyt, lite marginaler och en sjujäkla frånvaroprocent i sjukstugan finns det en liten, liten förhoppning hos mig att det ska gå att nosa på förstaplatsen ett tag. En förhoppning alltså, en sådan som en annan kroppsdel än skallen skapar.
2) Skadefritt
Det kanske är den enskilt största förhoppningen. Inte att det blir helt fritt, förstås, så dumt är inte ens mitt hjärta, men att det hålls på en rimlig nivå. Lollos landsman Färhäjen slog in en straffspark från två decimeter i och med Shaws skada, men i den bästa av världar anpassar sig spelarna snabbt, utvecklar titanben och okrossbara mjukdelar och låter en genuin stomme på åtminstone 6-7 spelare alltid starta. Inte för att ens det skulle räcka till titeln med nuvarande spelarstall, men det skulle göra United slagkraftigare än med ett gäng Blacketts, Keanes och James på 20-25 matcher var. Vi inleder ju snyggt med runt tio man på gymmet lagom till premiären.
3) Januzaj får samma resa som Ronaldo
Addie J hade en liknande debutsäsong som portugisen: Det var i ett United i rekonstruktion som kunde ge en 18-åring det förtroendet. Ronnie ökade från 23 startade till 44 sitt andraår. Han gick från 6 till 11 mål och från 4 till 6 assist. Nu är det ju inte upplagt för att Januzaj ska starta 44 matcher – det är inte ens säkert att United spelar så många – men man kan ju hoppas att han får tillräckligt med grästid. Sportbladet är generöst och har honom som radarpartner till Herrera i mitten, men det ställer jag mig ytterst tveksam till. Jag tror mer att han kan konkurrera om en plats på topp. Om eller när LvG ställer om till 4-3-3 bör hans chanser öka ytterligare. Men han har inte fått #11 för att sitta på bänken, det kan vi vara säkra på.
BÄSTA ELVAN
Med 3-4-1-2 och alla hela (skratta inte) är det så här jag skulle spela:
DDG
Jones – Smalling – Evans
Rafael – Herrera – Fletcher – Shaw
Mata
Rooney – RvP
Det laget är gott nog för en femteplats. För högre platser behövs en mittback av högre kaliber, en högerwingback med bättre defensiv och en innerfältare med högre spetskompetens än Darren Fletcher.
* Till sist: Så här slutar – tyvärr – Premier League 2014-15:
1) Manchester City
2) Chelsea
3) Arsenal
4)Â Liverpool
––––––––––––––––
5) Manchester United
––––––––––––––––
6) Everton
7) Tottenham
8)Â Southampton
9) Stoke
10) Newcastle
11)Â Swansea
12) Sunderland
13) West Bromwich
14) Hull
15) QPR
16) Leicester
17) West Ham
––––––––––––––
18) Crystal Palace
19)Â Aston Villa
20) Burnley