Inga ursäkter – eller? | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

En knapp vecka har passerat sedan Manchester United till fullo utnyttjade dels sin stora skattkista och dels Financial Fair Play-reglerna som bakband andra stora aktörer på transfermarknaden. En vecka där klubben precis som vanligt dominerat the back pages i engelska blaskor.
Engelsk media har haft svårt att sikta rätt med sina analyser av det monstruösa transferfönster som Woodward – pengahjärnan bakom Glazyrernas övertagande, glöm aldrig det – till slut sydde ihop. Det har varit alltifrån att “det här behövdes” till “United har sålt sin själ”. Jag landar någonstans mittemellan. För jag håller jag inte med om att klubben “sålt sin själ” från och med 2 september 2014. Däremot står det helt klart, precis som jag skrev tidigt i veckan, att det är en ny väg klubben valt (tvingats) att styra in på. Försäljningen av just Danny Welbeck är inte så mycket ett tecken på förlorat förtroende för ungdomsverksamheten som en inställning att inte ens en engelsk landslagsman duger just nu. Det ska vara ännu högre klass – därav Falcaoköpet. Problemet är dock att jag tycker att Welbeck var tillräckligt bra för att starta matcher i United. Hade jag inte haft den åsikten hade jag (och många av er) inte varit lika tagen av transfern. Cleverley lämnade ju till slut för Aston Villa och det svingade inte igång samma känslostorm i mig, även om det hade känts sju gånger bättre om Clevz lyckas i United än om Ander Herrera gör det.
Rio – som ju sett Danny en eller ett par gånger på fotbollsplanen – säger så här om övergången:
“I cannot believe United let Danny go, especially to Arsenal. That seems mad to me. He’s a real threat to defenders and, if Arsenal use him right, he will be very dangerous for them. That will be good news for England, too, because if he is playing regularly that has to benefit the national teaDanny has everything to be a top player. English football has yet to see what he can really do because he hasn’t been getting a run of games.”
Jag är fortfarande både upprymd och desorienterad. Upprymd över att vi äntligen gjort en riktig marquee signing i Di Maria och lånat in 28-30-årige Falcao, desorienterad för att jag ansåg att en Manchesterfödd grabb som Welbeck hade vad som krävdes om han fått fler chanser. Jag vill ha både och – både Manchester och världen i laget – i jakten på framgångar. Med Welbeck borta står hoppet till Tyler Blackett (första intervjun med drakarna i dag). Både hemvävt och inköpta superstars är den ultimata kombon, men det blir mer och mer en utopisk tanke. Oljan har satt agendan i Paris, Manchester och London och den lär inte ta slut under vår livstid.
För den som påstår sig älska själva “klubben” och inte bry sig så mycket om vilka som är ute på planen: Skulle det inte kännas bättre att lokala förmågor, uppväxta i staden, ser att det faktiskt är fortsatt möjligt att ta en plats i världens största klubb? Skulle det verkligen vara riktigt lika underbart att vinna ligan eller CL med 11 “legosoldater”? Jag tycker inte det. Det kanske är konservatisten i mig, men så är det likväl.
“Players have passion and a love for their club. Danny Welbeck is the worse because he is a mad, mad, mad Manchester United fan.”
Jag hoppas innerligt att inte också en supertalang som Januzaj – som bekant fostrad i akademin – känner sig tvingad att söka sig bort för att få chansen att utöva sitt yrke. För även om han inte är en “äkta” Manchestergrabb är det the next best thing med en kille som gjort några år i ungdomslagen innan han går hela vägen.
Well, nog om detta för stunden. Louis van Gaal har i alla fall sytt ihop nästan exakt den trupp han vill ha, minus en mittback och en mittfältare till. Någon högerback verkar det aldrig bli mer och United har aldrig heller köpt en färdig sådan under Premier League-eran.
Med sex (sju med balkankeepern) inköp i hamn har jag sett flera påstå att LvG nu inte har några ursäkter för att misslyckas nå CL-spel. Med spelare för över 4 miljarder krävs det ingen journalistisk nyhetsnäsa av Wallraff-format att knåpa ihop en text med den vinkeln. Är det då rimligt? Har han verkligen INGA ursäkter? Klart han har. Betänk att detta är Manchester United Rehabilitation Football Club och där kommer ingen undan. Till slut dukade även Patrice Evra under efter påtryckningar från högre ort.
Oavsett skadefrekvens finns också andra helt rimliga och möjliga ursäkter att ta till efter vårens femte -eller sjätteplacering:

Sena ankomster i transferfönstret, det tar ett tag att träna ihop en startelva där cirka hälften är nya. Fråga bara Spurs.
Spelare som aldrig spelat i Premier League. Bara Luke Shaw hade någon som helst PL-erfarenhet.
Ny kultur. Sydamerikanerna har visserligen hängt i Europa ett tag, men England är något nytt och det ska ätas både njurpajer och drickas te. Och bes om ursäkt även om man blir knuffad på stan.

Det är är dock bara sådant som ska pressas fram vid ett potentiellt misslyckande. I stället väljer jag nu att sätta press och trycka fokus på de tyngsta namnen som anlänt. Både Falcao och Di Maria återfinns bland crème de la crème av det gröna gräsets schacks utövare. Oavsett om de aldrig bott i England tidigare eller spelat i ligan förut ska de ganska snart kunna prestera det de är köpta för. Det är ingen social verksamhet brukar jag poängtera och det är allt annat än det när man köps för hundratals miljoner och drar in mer stålar på en minut än många gör på en månad.
Jag väljer denna jämförelse.
Falcao – Agüero.
Agüero kom till city som 23-åring för 400 mille och dunkade in 30 mål på 48 matcher under debutsäsongen. Nu kommer Falcao inte att få chansen att spela så många matcher, det återstår max runt 41-42, men ett liknande snitt (0,67 mål per match, han har 0,62 totalt i karriären) är inte att ta i från tårna. Det skulle innebära runt 20 fullträffar. Dessutom har colombianen sprungit iväg till 28 bast innan han kommer till England och har rutin från både La Liga och Ligue 1. Är han så fit efter knäoperationen som han säger sig vara är 20+ lätt som en plätt. Förutsatt att Anderson får lika många chanser att distribuera bollar, förstås.
Jag är säker på att han kommer att lyckas. I och med det är det också hyperintressant att se vad som händer med RvP och Rooney. Som ni alla vet är jag inte den som har Waynebilder tapetserade över hela huset hemma (har dock en kylskåpsmagnet med hans vackra fejs på) så jag hoppas i nuläget att han får stiga åt sidan. Jag vet ingen spelare av samma kaliber som kan vara så fruktansvärt dålig i förhållande till hur bra han kan vara.
Di Maria – Ronaldo.
Ronaldo flyttade till Spanien som 24-åring för 900 mille och satte 33 mål på 35 matcher under debutsäsongen. Ronaldo och Di Maria är inte samma spelartyper och Ronaldo är en bättre spelare, så det är egentligen inte jämförbart. Men statusmässigt är det ungefär likbördigt. United har sällan, kanske aldrig, köpt en spelare av såg hög status som Angel Di Maria, medan Real Madrid gör det nästan varje år.
Di Maria kommer som 26-åring efter att varken i Benfica eller Real slutat sämre än fyra i ligan. Som nybliven VM-silvermedaljör och Champions League-mästare där han – om ni bott inuti en kompost senaste halvåret och missat detta – var matchens bäste spelare i finalen. Det finns inte en chans att Di Maria gör 33 mål på 35 matcher, men vi kan med tanke på hur bra han varit både hoppas och tro att han ska kunna vara inblandad i ungefär lika många som Ronaldo satte under sin första tid i Madrid. Dels som målgörare, dels som servitör och dels som NHL-assisterare.
Det är El Tigre och Fideo vi med all rätt ska ställa allra högst krav på. Av övriga har jag störst förhoppningar på Herrera och Blind. Shaw? Inte den här säsongen. Rojo då? Fortfarande lite orolig där, men jag hoppas innerligt att han kan anpassa sig snabbt.
* Davide Petrucci lämnar nu Manchester United, snart 23 år gammal, efter sex år i klubben utan att göra ens ett ligacupinhopp. Det är förstås inte Uniteds “fel” utan helt och hållet Petruccis. Italienaren har haft många tunga år med skador, men har inte varit tillräckligt bra för att ens göra ett ligacupinhopp.
Så blir det ibland. Eller ganska ofta.
* Skrev i samband med att Falcao blev klar att engelsk media direkt måste sätta igång Operation Gräva Fram Rätt Ålder På Falcao eftersom det varit på tapeten tidigare.
Mycket riktigt. Nu har dom haft veckan på sig att än en gång “konstatera” att han är äldre än han utger sig för att vara.