Imagine where this could end …

Det talades om en nystart igen. Den här gången var det verkligen så det kändes både före, under och efter matchen. Det kanske bästa sättet att ta in hur stora förändringar Manchester United genomgått är detta faktum: Av de elva spelare som avslutade fiaskosäsongen i Southampton i våras fanns bara en med i dagens startelva. Med hemmadebut för Ángel di Maria, Uniteddebuter för Marcos Rojo och Daley Blind och en återgång till fyrbackslinje fick vi som längtat äntligen se ett Manchester United vi älskar att se. Med fart, mängder av mål, snabba omställningar och helt överlägset på hemmaplan.
Argumentet att det bara var ”Qeens Park Rogers” – som Falcao valde att kalla motståndet – håller inte för någon hårdare granskning. Tänk bara på vilka lag som vunnit på Old Trafford det senaste året. Och håll detta i tanken hela veckan: Det här var match nummer ett med alla nyförvärv och den slutade med en superenkel 4-0-vinst. Förstå hur det kan se ut i vår …
Exceptionellt:

• Fideos framträdande. Ángel di Marias första match på Old Trafford som Unitedspelare började inte imponerande. Han slog bort några bollar och låg inte på samma våglängd som medspelarna … men sen! Klassfrispark och så 1-0. Klasslöpning och delikat instick till Rooney – 2-0. Skottpassning till Mata – 3-0. Det här är en värvning det, mina vänner, som vi aldrig kommer att glömma. Jag kan inte påminna mig en liknande spelare som kommit med samma självklara världsklass till klubben, nära toppen av sin förmåga.
• Ett fungerande mittfält! Herrera-Blind-di Maria fick i alla fall mig att drömma om större mål än topp 4. Det var inte i går vi såg ett Unitedmittfält spela med sån självklarhet. Och då var det här deras första match tillsammans.

Storartat:

• Daleys debut. Det kommer att komma många ”Danny” från min sida den här säsongen, vilket jag helt och hållet anklagar pappa Blind för. Kunde han inte ha kallat honom Kenneth eller Adam istället? Oavsett namn så visade Blind i sin första match i Premier League exakt varför han är som gjord för Premier League – och förhoppningsvis för United. Lät bollen gå hela tiden och nästan hela tiden till rätt adress.
• Ander Herrera. Den ettrige, flinke, snabbe, hårt arbetande spanjoren är nog den spelare Tom Cleverley skulle ha blivit. Skillnaden är att Herrera är riktigt bra på allt han företar sig. I dag lämnade han planen med 1+2 poäng och en fantastisk allroundinsats.

Manchester United-bloggaren saluterar även detta:

• Tålamodet. De första 15-20 minuterna hade United ett bollinnehav på kanske 80 procent, dock utan att göra särskilt många spännande saker med kulan. Då satt jag och tänkte på att jag var mer uppspelt inför presentationen av startelvan än av själva matchen. Men trägen vinner och lirare som aldrig spelat med varandra tidigare började hitta mer rätt. Bra i presspelet, bra i positionsspelet. Det bådar gott, som det heter.
• Taktikskiftet. Louis van Gaal påstod inför matchen att han bytt till fyrbackslinje för att han hade ”för många skador”. Det köper jag inte alls. Han hade både Shaw och Valencia på bänken och dessutom Blind på mittfältet. Men med facit i hand var det förstås det enda rätta att köra fyra därbak. Det blev en helt annan säkerhet i defensiven och gav samtidigt andra möjligheter i offensiven. Det ska nog mycket till för att LvG skiftar tillbaka till 3-5-2.
• LvG:s pre-matchsnack. Skrattade högt när han drog hela uppställningen för Geoff Shreeves. Det var oväntat. Juan Matas bidrag. Tänk att jag – och många med er – fortfarande sitter och väntar på att han ska hitta sin riktiga plats i United. Under tiden fortsätter han att göra mål.
• Försvaret. Sattes inte på kustjägarintagningsprov direkt, QPR vägrade konsekvent att pressa högt upp, men samtliga fyra skötte sig nästan felfritt. Imponerade att se Tyler Blacketts lugn och Rafaels frejdighet och entusiasm har saknats.

Inte tillräckligt bra just nu:

• Robin van Persie. Holländaren är mållös sedan VM och har inte samma självklara avslut som han tidigare haft. Framförallt minns jag nicken på di Marias perfekta inlägg i första halvlek. Helt otänkbart att se RvP avsluta så tidigare – nu känns det inte konstigt. I andra halvlek, vid 4-0, tog han för sig mer och skapade några lägen, men som helhet är han ganska kall just nu. Jag är nyfiken på att se hur LvG hanterar detta. Bänkas nästa helg?
• Kommunikationen keeper-backar. Inte så konstigt att det brister där med nya uppställningar, nya spelare. Jag har tidigare efterlyst att DDG spelar lite längre ut i utgångspositionen. I dag gjorde han det – tyvärr. Kunde ha skänkt bort en kvittering.
• Backup till höger. Oavsett om det handlar om 3-5-2 eller 4-3-3 är det märkligt att United inte köpt in en färdig högerback som backup till Rafael. Mig veterligen har klubben faktisk inte inhandlat en sådan under hela Premier League-eran. Antonio Valencia är inte bra nog. Det vet alla, hoppas jag.

Annars:

• Den märkliga synen. En anledning till att det tog ett tag för United att kicka igång kan ha varit att spelarna också drabbats av samma sak som jag gjorde: Jag hade svårt att hålla reda på alla nya killar i laget. Det var en ny vänsterback, nya innermittfältare, nytt, nytt, nytt. Det kändes besynnerligt att se Rojo, Herrera, di Maria & co på planen samtidigt.
• Riohyllningen. En fin gest av Sir Bobby och publiken, så klart. United kan verkligen vara en nobel klubb när den vill.
• Falcao-chansen. En chans – ett mål. Det är vad som sagts om colombianen och det är en anledning till att han spelar i United och Danny Welbeck inte gör det. Men en sån här dag är han förlåten. Veckospelandet. Med bara en match i veckan blir det intressant att se om det är till Uniteds för- eller nackdel. Efter två veckors uppehåll är det nu en vecka till nästa match. Övertaget. United hade till slut 70-30 i bollinnehav, slog otroliga 820 passningar och satte 91 procent av dem till rätt adress. LvG gillar sitt 4-3-3 med mycket boll. Jag gillar att LvG gillar det.