Embed from Getty Images
Eftermiddagens märkligaste känsla inträffade för min del efter knappt en timmes spel på Loftus Road. Det var först då varenda atom i min kropp blev helt fokuserad på händelserna som utspelade sig mellan QPR och Manchester United. Att det sammanföll med Louis van Gaals val att byta fem mot fyra kan inte ha varit en slump.
Startar han med 5-3-2 mot Cambridge på fredag är dock allt glömt igen. Och vi ska ha i åtanke att han mycket väl kan göra det.
Hurra!
- Wilson! Tonåringen kom i 3-mot-1-läge med spelare som Angel Di Maria och Falcao att passa bollen till. Du och jag hade spelat antingen Angel Di Maria eller Falcao. James Wilson sköt. Två gånger till och med.
- Michael Carrick sköt på mål!
- David De Gea! Han är så bra, så bra. Även när han inte behöver vara exceptionell är han det ändå.
- Vinst!
- Nollan! Två sådana på tre senaste bortamatcherna är imponerande.
Manchester United-standard:
- När Marouane Fellaini skickade upp Clint Hill på läktaren. Ett magiskt ögonblick. Undrar vad som rörde sig i Antonio Valencia skalle när han blev vittne till det.
- 4-4-2-spelet. Även om Carrick agerade någon slags mittfältslibero var det en stor skillnad i spelet när Wilson kom in, ADM flyttades ner och det blev en helt annan formering från Uniteds sida. Framförallt tyckte jag mig SE en annan slags självklarhet i spelet och även om även QPR fick lägen ser jag hellre ett United i freeflowing spel, som öppnar för motståndarna, än den andra bedragaren som iklär sig 5-3-2-uppställningen.
- Marcos Rojo. I vanlig ordning var Manchester Uniteds backlinje lika säker som ett bankvalv med 1-2-3-4 som pinkod, men jag tycker att Rojo – något oväntat – var den som såg minst virrig ut (bortsett från när han lurade Carrick och gav QPR drömläge till kvittering i slutet). No nonsense-hård i tacklingarna, stark i nickduellerna och fin i positionerna. Och det i en av alla dessa hundratals comebacker som Manchester United ställer till med varje säsong. Det spelar ingen roll att LvG säger att Uniteds försvar är ”bra organiserat”. Tänk er själv hur det hade sett ut om inte DDG varit så suverän som han varit denna säsong också. Knappast United i topp 6 va?
Inte tillräckligt bra:
- Falcaos avslutningar. Han har fortfarande förmågan att ta sig till lägena, men han har inte samma självklarhet i själva avslutningarna. Och det är för dåligt. Den här gången går det inte att klandra omgivningen. Samtidigt skulle jag vilja betygsätta honom i en 4-4-2-säsong. Wilsons framspelning är han dock förlåten för att ha missat – men först efter reprisen. Nicken från två meter ska han sätta 11 gånger av 10.
- Angel Di Marias skott. Är han verkligen så här dålig på att skjuta?
- Sidled. Sidled. Sidled. Hemåt. Sidled. Hemåt. Under matchens först 22 minuter hade Jonny Evans, Juan Mata, Antonio Valencia och Wayne Rooney svarat för helt obegripliga insatser med bollen vid fötterna vilket skapade chanser för QPR.
- 5-3-2/3-5-2. Det såg EXAKT lika illa, tråkigt, bedrövligt, trist, hemskt, oinspirerat, förvirrat, ineffektivt ut som det gjort 90 procent av tiden Louis van Gaal spelat med den formationen. Det känns nästan förvånande att inte bli förvånad längre. Den första halvleken var bedövande monoton och ointressant (undantaget Matas delikata framspelning till Falcao).
- Rooney som mittfältare och Di Maria som anfallare. Helt obegripligt. Rooney är för dålig som mittfältare – hans enda vapen är hans arbetskapacitet och försöken att crossa ut på United högerkant – och Di Maria är inte en lirare som ska spela med försvarare i ryggen.
- Om vi har höga krav på Falcao så är de också i min värld minst lika höga på Wayne Rooney. Och i dag var han än gång underkänd överlag. Hans insats symboliserades passande av att han, med bollen fortfarande i spel och i QPR:s straffområde, började härja med domare Swarbrick över utebliven straff. Bort med honom därifrån nu, tack! Upp på topp!
Finally:
- Falcao gick från läktaren till startelvan i dag, Shaw gjorde motsatt resa, vilket kan anses lite underligt med tanke på att Wilson fanns på bänken båda gånger.
- Ander Herrera har startat ynka en ligamatch sedan i mitten av oktober trots att det sett bättre ut överlag varje gång när han har spelat än varje gång han inte har det. I dag fick han förnedrande 30 sekunder.
- Under förlorar aldrig två gånger i rad under Louis van Gaal. Hur dåligt United än spelar.
- Antonio Valencias match: Kommer inte förbi snart 37-årige Clint Hill, slår inlägg i blindo, misslyckas fortfarande med inkast – men när han tittar upp på offensiv tredjedel och passar får han en assist till sitt namn.
- United har inte fått en straff sedan april. I dag skulle vi ha haft en när Wayne Rooney sparkades omkull av den sympatiske Joseph Barton i första halvlek.
- Phil Jones som hörnläggare var nästan lika chockerande som när Anderson ersatte Angel Di Marie tidigare under säsongen.
- Neil Swarbrick fortsatte trenden med domare som håller United-med-5-3-2-standard. Ett par av hans mer märkliga beslut omfattade 1) en frispark till Vargas när han nickade mot Fellainis fot som befann sig kanske 30 centimeter ovanför marken och 2) gav Mata gult kort efter att ha struntat i att ge Jones en klockren frispark sex sekunder tidigare vilket hade gjort att Mata aldrig hade fått varning. Missen på Barton-Rooney är han förlåten då den skedde utanför spelet, så att säga.