Sex spelare – sex betyg.
Med fyra månader kvar av säsongen finns det allt utrymme i världen för United att spurta mot dels en topp 3-placering och dels en cuptitel. Då krävs att nyförvärven lägger i nästa växel, för hittills har det inte sprudlat om dom. Här är mina betyg på deras första halvår i Manchester United (betyg upp till 10, 6 godkänt). De baseras dels på rent emotionella supporterkänslor och dels på diverse fakta. Som det ska vara, med andra ord.
Daley Blind – Den Hjärnslöe – 7
Kanske inte slö, men åtminstone långsam. Jag hade inga som helst förväntningar på Blind och det är med utgångspunkt i det som jag sätter 7 i betyg på hans insats so far. Han har både överraskat och imponerat med sitt fina passningsspel, sin fina passningshjärna och sin oerhörda långsamhet i vissa situationer (inte så mycket slöhet som oförmåga att vara snabbare, men Hjärnslö lät bra).
Svårt att veta om Louis har tänkt att Blind ska ta över Carricks roll allt mer när Michaels 34-årsdag passerats i sommar, eller om han bara njuter av att ha en så mångsidig lirare i truppen. Vi lär knappast få se de båda spela bredvid varandra på mittfältet även om det skulle vara en intressant tanke i 4-2-3-1 och Blind, med lite flås, blås och skottkrut i kroppen, som eftersläntrare i anfallen.
Marcos Rojo – Hjärtstartaren – 6
Liksom med Blind var mina förväntningar små på vad Rojo skulle åstadkomma i Unitedtröjan och han har väl agerat ungefär som jag hade förväntat mig. Mycket hjärta, många “det-här-kan-gå-skitbra-men-lika-gärna-åt-helvete”-tacklingar, schysst vänsterdojja, och så vidare. Även här är LvG säkert ytterst belåten över att ha 1) en vänsterfotad till och 2) en spelare kapabel att ta hand om två-tre positioner. Men ska United bli “världens bästa lag” som holländaren ser som sitt uppdrag att en dag kunna skryta med känns dock Rojo inte som mer än en truppspelare. Dock inte fy skam att ha den här Büttneruppgraderingen där.
Luke Shaw – Fläsket – 5,5.
Gamle Rynningetränaren Alexander Axén sa i Viasatstudion häromsistens att United lyckats “förstöra” Shaw. Jag förstod inte riktigt vad han menade, men fick intrycket av att det var Louis van Gaals “not fit”-kommenterar om Shaw som kan ha varit grunden till påståendet. Well, kommer man otränad som 300-miljonersnyförvärv till försäsong med världens största klubb är man hyfsat medskyldig.
Shaw har verkligen inte fått den lättaste av ingångar i United. Förutom skadorna har han inte bidragit med särskilt iögonfallande prestationer överlag. Helt okej, både framåt och bakåt, men mer åt “mindre okej”-hållet överlag för världens dyraste tonåring. Jag hade både förväntat mig och hoppats på en Shaw som bombade som besatt åt båda håll och ägde sin vänsterkant. I stället såg det ut som det gjorde härommatchen, när han blev utbytt “skadad” i paus och inte ens var med i truppen senast.
Shaw har sett bättre ut i en rak fyrbackslinje än i Den Onämnbara och även om jag ger honom underkänt hittills så har jag inga tvivel om att han är en av världens bästa vänsterbackar inom ett par säsonger.
Ander Herrera – Den Mobbade Energin – 6.
Ogillas skarpt av Louis van Gaal, diggas av mig och majoriteten av fansen jag har någon kontakt med, antingen i verkliga livet eller i det virtuella ditot. Gjort fler poäng på egen hand, trots egen bänkplats, än samtliga innermittfältare producerade tillsammans under förra säsongen. Har en medryckande energi och utstrålar spelglädje när han kommer in på planen, men är nog inte tillräckligt mångfacetterad för holländaren i maktens boning.
Jag får en känsla av att hans karriär i United kan bli kort om Louis van Gaals blir lite längre.
Falcao – Den Skadskjutne Tigern – 5,5.
Det mest misslyckade av våra förvärv och det påstår jag med hans renommé och ekonomiska ersättning som en av referenspunkterna. Hade han hetat James Wilson hade han inte varit underkänd. Men nu heter han Radamel Falcao Garcia Zarate, kostar tiotals miljoner bara att låna in, har en veckolön uppemot tre miljoner, en prislapp på nära 500 000 000 kronor – och har endast gjort 3 mål på 694 minuters Premier League-fotboll. Mer kan och bör krävas. Lite drygt vart tionde av hans avslut går i mål. Det är statistik som får Andy Cole att framstå som obarmhärtig. Hans rörelseschema visar att det finns/fanns en världsstriker i honom, men att springa rätt är bara halva jobbet. Det är som att tillverka en snygg tidning, men glömma att lägga till bokstäverna.
Andy Mitten skriver att att Radamel själv är “perplexed and bemused” över den behandling han fått av LvG, som ju petade Tigern helt från matchtruppen häromveckan. Jag får lite Carlos Tevez-vibbar av det hela, där det till och med slutade med att fansen sjöng “Fergie, Fergie, sign him up” under titelfirandet. Colombianen har ett oerhört stöd från supportrarna, mycket beroende på att han precis som Tevez (som blir 31 bast om några veckor!), springer och springer och springer. Det finns en kulturell anledning till att fans till engelska fotbollsklubbar uppskattar en Falcao och inte en Berbatov.
Själv har jag lite blandade känslor om United ska köpa honom eller inte. Är han inte bättre än så här ska vi inte ha honom, men samtidigt har United då givit honom en “comebacksäsong” som någon annan klubb får dra nytta av 2015-16, och det är knappst skäl för fyrverkerier från Unitedfans.
… och så har vi den siste.
Angel Di Maria – Inspirationen – 7
Dyrast i Premier League-världen. I världslaget. Bäst av alla 2014 enligt den näst bäste i världen enligt majoriteten. Hans inledning på karriären i norra England var magnifik med chippar, dribblingar, misslyckade skott som blev inläggsassister, ja, allting gick Di Marias väg.
Men så lärde han känna Jonny Evans, Phil Jones & co på allvar och magin dog.
Inget ligamål sedan oktober och bara en poäng de senaste två månaderna är o-bra. Det finns dock ett par logiska förklaring till hans magra facit: Dels har hans skador tagit sin beskärda del och dels har Louis van Gaal fått någon slags braincramp angående var på planen han ska placera argentinaren. Känns inte riktigt som läge att skola om en 27-åring som nyss tagits ut i världslaget som mittfältare, men det går också helt i linje med van Gaals nyckfulla beteende. Han vill verkligen att alla ska kunna spela överallt.
Vi som inte är gamla gymnasielärare i 60-årsåldern från Amsterdam vet dock att vi helst ser Ángelito på mitten, rättvänd, med bollen vid fötterna, i fart med skräckslagna motståndare en masse framför sig.
Embed from Getty Images
… nej, förresten, vi har ju självaste autokraten också.
Louis van Gaal – Den Envise – 5,5
Ligaplaceringen, anfallsspelet vissa stunder, inköpen, borde tala för ett godkänt betyg. Borde, ja. Men då jämför vi med David Moyes och hans Manchester United och inte med självaste Manchester United.
De första sex månaderna under Aloysius styre har sett honom gå lite samma väg som Ángelito. Och det är inte uppför backen. Efter första halvlek mot Tottenham, som av någon outgrundlig orsak var strålande, har United stått för nio halvlekar av ungefär samma standard. Samma mediokra, fantasilösa och oinspirerade standard.
Är det verkligen 3-5-2 som är roten till allt onda, eller är det så att självaste “filosofin” fortfarande har svårt att leta sig in i spelarnas medvetande och omedvetande? Hur mycket bättre skulle ett 4-4-2 egentligen vara? Enligt LvG öppnar en fyrbackslinje upp mer för motståndarna och det har han ju rätt i. Men den öppnar också rätt breda portar på rätt sida planen och jag är fortfarande, kommer alltid att vara, gladare ät 4-3 än 1-0.
Louis van Gaal har inte varit känd för att bygga några defensiva jättar, men kanske är det någonting han vill lägga till sitt cv innan pensionen. Men frågetecknet för vad han kan göra med United har ännu inte närmat sig ett utropstecken. Snarare tvärtom, så är det så att frågorna har blivit fler. Vad händer egentligen med Januzaj? Kan han få De Gea att sajna ett nytt kontrakt? Ser han “Fellainifotboll” som framtiden?
