Embed from Getty Images
Det blev ingen ångestfylld dagen efter-känsla då jag för första gången på över fem år gav fullkomligt fan i att skriva om en Manchester United-tv-match på bloggen. Cambridge borta var ytterligare en i ett långt led av repriser. Som Lisa bloggade så utmärkt i skarven fredag-lördag: “Är det bara jag, eller känns det som vi sitter och analyserar samma match vecka efter vecka?”.
Tom Cruise-Emily Blunt-blockbustern Edge of Tomorrow har taglinen Live. Die. Repeat.
Louis van Gaal kunde mycket väl ha införskaffat en t-shirt med parafraseringen. Watch. Get bored. Repeat och dela ut inför varje match under 2015. För det är främst sedan årsskiftet – det började efter paus mot Spurs 28 december – som det blivit påtagligt hur erbarmligt tråkig fotboll Manchester United står för. Ett tempofattigt sidleds-bakåt-passningsspel där anfallare som Falcao och James Wilson lika väl kan ersättas med anfallare som Zlatan, Ronaldo, Rickie Lambert eller Bébé och varken spela bättre eller sämre.
Manchester United har gjort mål i TRE av de senaste TOLV halvlekarna och man har då förfogat över offensiv med Robin van Persie, Ángel Di Maria och, ja, ni vet ju själva.
Fem mål på sex matcher.
Tre på Premier League-motstånd på 270 minuter.
Två på League One-motstånd på 90 minuter.
Noll på League Two-motstånd på 90 minuter.
Tre mål på de senaste tolv halvlekarna. Tre av fyra halvlekar mållösa mot Yeovil och Cambridge.
Uniteds matcher snittar 1,16 mål per match sedan Spurs (medan jag envist spelar 3-2, 2-3) och oavsett om det blev 0-0 mot Cambridge med fyrbackslinje eller inte så är det Louis van Gaal som installerat denna filosofi i laget. En filosofi som innebär att ha bollen så ofta, så länge som möjligt, men samtidigt en filosofi som sällan bjuder på någonting överraskande – positivt, alltså – i offensiv väg. Nu är ju fem av de sex fighterna ovan spelade på bortaplan, men titta gärna på motståndet. Skakar du av rädsla?
“The opponents are always giving a lot more than normal. Defending is always easier than attacking.“
Så sa Louis van Gaal efter Cambridgebedrövelsen. Han har rätt på A och han har rätt på B. Men ett lag som är 80 placeringar bakom laget som är 80 placeringar före ska inte kunna hålla nollan. Inte när det ramlar in killar som Falcao, Angel Di Maria, ja, ni vet ju själva, på planen. Förutom de egna produkterna Wilson och Januzaj på planen var Daley Blind Uniteds billigaste spelare. Hans prislapp var ynka 150 miljoner kronor. Cambridge har en tiondel av det i löneutgift – per säsong. Visst, det är inte nollorna och sedlarna som spelar boll, det är elva mot elva och (nästan) alla är av kött och blod. Men det finns ju en anledning till att Falcao och Angel Di Maria, ja, ni vet ju vilka, har en inkomst som skulle betecknas som sanslös om det inte var för att den 1) existerar och 2) är en del av underhållningsindustrin.
Hans säregna val i uppställningarna förbryllar också:
- Daley Blind som vänsterback är aningen märkligt.
- What’s the deal med Luke Shaw?
- Antonio Valencia som högerback, trots att varenda varelse i varenda galax som upptäckt jorden visste om att Rafael var gjord av glas och att det inte fanns något vettigt alternativ bakom. United har fortfarande inte köpt en färdig högerback under Premier League-eran.
- Marouane Fellaini som högerytter.
- Phil Jones som hörnläggare. Och frisparksdito!
- Angel Di Maria som striker.
- Wayne Rooney fortsatt som innermittfältare trots att han varit fullkomligt bedrövlig i flera veckor där.
- Aldrig någon Herrera. Och så slutar det med att det alltid blir ett uppköp så fort han kommer in från bänken. Tvivlar på att spanjoren är kvar i höst.
- Kravet att det ALLTID måste vara minst en vänsterfotad mittback på planen.
Med det sagt tror jag inte att Louis ligger pyrt till i Unitedlägret. Även om United skulle, som jag tippade, sluta femma ser jag inte ännu en sparkning framför mig. Däremot borde det vara skäl för avsked att inte åtminstone ta sig till semifinal i FA-cupen i vår.
* Darren Barr har gjort sitt i Manchester United. Men till skillnad från en annan som upptäckte att han passerat zenit i januari för några år sedan så lägger inte skotten benskydden i tvätten för första och sista gången.
Det kommer självklart en hyllning på bloggen till Scotlands finest när han väl sagt farväl svart på vitt.
* En som å andra sidan njuter av att vara någon slags clown och kultfigur i omklädningsrummet är den hyfsat otränade brassen. Hans två senaste – jag svingar vilt och gissar att det också är de sista – 90-minutersmatcher i United är två klassiker: 0-4 mot MK Dons och 5-5 mot West Bromwich Albion.
Sista gången han spelade 90 minuter i ligan och United vann var i september 2011, men jag är ärlig när jag påstår att United inte hade presterat sämre den senaste månaden med honom på banan.
* Apropå MK Dons har LvG varit skoningslös mot de tio framför DDG där bara en enda av dem startat en Unitedmatch efter det debaclet.
Vermijl – snart såld.
James – utlånad.
Anderson – pajas.
Evans – undantaget, som spelat som en pajas.
Keane – såld.
Janko – iskall.
Kagawa – såld.
Hernández – utlånad, snart såld till en annan bänk.
Welbeck – såld.
Powell – utlånad, snart såld eller bortskänkt. Rattfull.
* Revanschchansen mot Leicester på lördag visas inte för oss dödliga. Viasat prioriterar Lambert vs Big Sam och det skulle jag ha kunnat acceptera om jag inte var Unitedfan.
Stream känns fattigt, men samtidigt känns det lite övermodigt att vänta till reprisen.
