Bayern i Champions League, Arsenal i cupen häromsistens i all ära – Anfield på söndag är Uniteds enskilt viktigaste match under eran efter Sir Alex Ferguson. Så oerhört mycket hänger på att det inte blir förlust. För det essentiella är just det, att inte åka därifrån med minus tre poäng gentemot Liverpool och Arsenal (som om de inte var just Arsenal skulle vara givna att slå Newcastle).
United har det svåraste spelschemat kvar av topplagen och en förlust skulle inte bara se oss passerade av Liverpool, det skulle också vara ytterligare ett slag i ansiktet efter förra veckans käftsmäll i cupen. Det så kallade momentumet efter Spurskrossen skulle försvinna snabbare än Di María vädjar till domaren efter att ha ramlat omkull. Jävligt fort, alltså.
Apropå Di María har van Gaal ett val att göra. För det är i princip bara han, tror jag, som kan utmana den senaste elvan om en plats i startelvan på Anfield. Jag tror precis som Gary Neville att backlinjen är given, liksom Carrick, Young, Fellaini, Herrera och Rooney. Då återstår enbart Mata vs Ángel. Det som talar för Juan är att han var oväntat pigg senast – det som talar för Di María är att han är en an världens främsta spelare och rimligen skapligt revanschsugen efter både ett onödigt rött kort och en onödigt dålig formkurva. LvG är inte rädd för att dissa lirare som inte levererar (med vissa undantag) så det skulle inte vara en galen sensation om argentinaren fick inleda på bänken. Därmed inte sagt att jag tror att han gör det. Tvärtom. För en spelare av Angelitos kaliber är så pass oberäknelig och – formkurvan till trots – skräckinjagande för samtliga fotbollslag vi känner till i universum att holländaren mycket väl inte vågar riskera att börja med honom på bänken.
Jag tror att han tar det säkra kortet och plockar med honom och därmed är laget, på papperet, det enklaste att gissa på mycket länge:
DDG
Valencia – Smalling – Jones – Blind
Carrick
Di Maria – Herrera – Young
Fellaini
Rooney
Liverpool har faktiskt inte förlorat sedan David De Gea sänkte dom på Old Trafford i december.
Det är både skönt och oroväckande. Skönt eftersom Scousernas cockiness kan bidra till deras fall och oroväckande eftersom de fixar såna tursegrar som mot Swansea senast. Liverpools form och Uniteds insats senast borgar oavsett för en fantastisk spänning på Anfield och jag kan knappt bärga mig för att få uppleva det.
Det skulle heller inte göra särskilt ont att se kaptenen göra sitt första mål på Anfield på tio år. Hans stats mot barndomsfienderna är inte magnifika:
Fellaini, vår andre anfallare, har ett ännu sämre cv från besöken där:
Fellaini vs Liverpool på Anfield
2013, 5 maj: 90 minuter – 0 poäng. Oavgjort.
2012, 22 april: 90 minuter – 0 poäng. Förlust.
2013, 13 mars: 90 minuter – 0 poäng. Förlust.
2011, 16 januari: 90 minuter – 0 poäng. Oavgjort.
2010, 6 februari : 40 minuter – 0 poäng. Förlust.
2008, 27 augusti: 90 minuter – 0 poäng. Förlust.
490 minuter – 0 poäng. 0 vinster – 2 kryss – 4 förluster.
* En av de märkligare små knäcken jag läste i dag var detta.
Since taking over David Moyes in May, Van Gaal has drastically changed United’s playing style. The Dutchman has scrapped the club’s traditional 4-4-2 formation in favour of his preferred 3-5-2 system.
?
När lirade vi 3-5-2 senast?