Louis van Gaal skred in på podiet och vips så var det som att slussas tillbaka till tiden pre-Moyes. Han var allt det en Manchester United-manager ska vara, han var allt det David Moyes inte var. Nu ska jag inte raljera alltför mycket i jämförelserna med skotten, utan vi väljer att köra en enda:
Moyes sa: ”As you imagined the blood drained from my face and I was really shocked.” apropå första snacket med Fergie.
Louis van Gaal sa så här på frågan om han pratat med Fergie: ”He called to congratulate me.”
Vår första ”riktigt” utländske manager bjöd sedan på hela sin personlighet på sin underbart egensnickrade engelska, som inte är tillnärmelsevis lika bra som holländare brukar bjuda på. Efter att ha presenterats av Uniteds presskvinna med orden ”nu ska Louis van Gaal berätta hur fantastiskt glad han är över att träna Manchester United” så var det en one man show. Han skämtade, pikade, drog fram nyheter, smörade för klubben, dumförklarade journalister (än så länge lite med glimten i ögat) och var allmänt bara Louis van Gaal.
När de första ryktena dök upp om att LvG var in line att ta över the business that is Manchester United var jag ytterst tveksam. Men, för att fatta mig kort, det är jag inte längre. Nu är det som det ska vara.

Jag satt som förtrollad. Det finns så många analyser och reflektioner att göra efter den här att jag inte hinner göra alla. Jag väljer dock med omsorg:

1. Hans engelska, ja. Han beskriver United som den största klubben eftersom den är ”world known wide”.
2. ”That’s always the question and that’s what I’ve explained already” fick Daily Mirrors David McDonnell i fejset på frågan om det var realistiskt att tro att United skulle sikta mot titeln. I fejset.
3. ”All the players are possible candidate” var hans mest diplomatiska svar på frågan om kaptensbindeln.
4. Hans tillägg med ”I believe” när han pratar om jobb för Phil Neville är talande.
5. Frågan om han hade funderat på en semester efter VM innan han tog över United gav kanske det mest mångsidiga ansiktet av LvG. Först drog han några upprepningar om vilka lag han varit i (skryt), sen pekade han på holländska journalister som han påstod skrev att Nederländerna inte alls är en stark liga (koll på läget) och därefter frågade han om frågan igen (humor) för att avsluta med ”This is a holiday for me” (självförtroende).
6. När han ska beskriva sin coachstil börjar han med ”democratic” för att följa upp med, ja vad: ”emphasis”? Nej. ”Empathy”? Nej. ”Empathetic”? Yep. Och så blicken efter meningen ”that’s the key of my personality” (11.50 in) säger en hel del om hur säker han är på sig själv.
7. ”They are very excited to meet me”. Haha.
8. Han nappar inte på Rooney-fisket. Drar upp Seedorf i stället. Skickligt och kanskte lite talande om vad han anser om Wayne.
9. Det snackades inte ett ord om hur spelschemat såg ut för Uniteds del i början av säsongen.

I morgon far holländaren över Atlanten igen, denna gång med ett annat gäng än Daley Blind och Bruno Martins. Den här gången är Bébé och Anderson med. Då får vi se vad vi han är gjord av, Lollo.
* För er som trots allt vill återuppleva Mr. Moyes första pk som Unitedmanager – here it is:

Skrev så här efter det: ”Gamle Dave gjorde som helhet ett nervöst (till en början i alla fall och det hade varje person i detta universum varit i samma position), professionellt och sympatiskt intryck.”
Det smärtar mig lite att Fergie lämnade Moyes i sticket med Rooney. Det går inte mer än knappt sju minuter in på hans första presskonferens som manager för den finaste fotbollsklubb som existerat innan han börjar få frågor om Rooneys framtid. Det var bedrövligt av Alexander (och Rooney så klart). Och så snackas det givetvis väldigt mycket Sir Alex. Det gjorde det inte på LvG:s pk, eftersom han hade haft just Moyes före sig.
Och efter tio minuter gick man över till Nemanja. Som kallade den nye bossen för ”David” och den förre för ”manager”.
Det var alltid lättare att komma in som andranamn efter den gamle hamnarbetarsonen.
* Här har ni för övrigt en lathund att se över om ni råkar vara intresserade av hur man som journalist ska bete sig i LvG:s närhet. Otroligt rolig.

Edward Woodward kan anklagas för mycket och utan att ta i från tåspetsarna kan jag säga att han anklagats för mycket. Men att påstå att han är en usel pengaman när det kommer till sponsoravtal är som att säga att Berbatov har bedrövlig bollkontroll. Gårdagens besked om att Adidas under de kommande tio åren ska pumpa in MINST 8700 miljoner kronor i United skakade om. Inte bara fotbollsvärlden utan hela fucking ekonomisektorn på klotet.
Det är fantastiskt, bisarrt och helt enastående.
Adidas stålar är flera hundra miljoner mer än Sir Alex Ferguson totalt handlade spelare för under sina nära 27 år som manager. Jag har väl aldrig hört på maken!
I och med denna ENORMA affär kan vi räkna med att United inte bara lovat att bibehålla majoriteten av sina 659430 miljarder fans utan även att värva ett par pojkar med tyngre namn än Vanja Milinkovic. Oavsett vad vissa medier rapporter skriver så är det namn av Vidal- eller Pogbastatus som hägrar. Så klart. Det är inte färdigshoppat med Herrera och Shaw. Det finns inte, oavsett hur mycket mindre Glazyrernas skuld har blivit, att vi nöjer oss med detta. Och för dem som försvarare jänkarna: Gör’nt. Glazyrerna har kostat United hundratals och åter hundratals miljoner, vi har halkat rejält efter övriga lag i transferutlägg och hamnade till slut sjua i ligan som en direkt följd. Det spelar ingen roll hur läget är i dag – utan Malcom Fucking Glazer hade inte läget varit som det är. Men verkligheten är ofta svår att fly ifrån och det är ingenting annat att göra än att acceptera med motvilja och förakt. Däremot blir jag förbannad när jag läser andra försvara Glazyrerna och skriva/säga ”se nu! Allt är bra! Det var ju ingenting! Lånen är snart borta!”.
För fan.
Adidas, Aon, Chevrolet hade givetvis kommit in i bilden med sina miljarder oavsett om Glazyrerna ägt oss eller inte. Manchester Uniteds varumärke har knappast blivit starkare tack vare Glazyrerna. Det har blivit värt mer tack vare att det är just Manchester United. Om det råder i min värld absolut inga tvivel.
Nog med rant.
Nu väntar vi in nästa gubbe. Och först in blir förstås ingen mindre än Louis van Gaal som kommer med ett VM-brons i bagaget. Den i omklädningsrummet som inte ser LvG som en man som kan lära honom ett och annat om fotboll lär åka ut med huvudet före – och då snackar jag inte om några plan till USA.
Frågan är om holländarnas kanske mest respekterade tränare genom tiderna har någon nyköpt spelare bredvid sig under sin första presentation som Unitedmanager. Jag tvivlar. Hans ego är aningen för stort för att ge utrymme åt en superstar ytterligare på presskonferensen.
Frågan är också hur många som fick äran att flyga in i världens vackraste luftrum i går förmiddag tillsammans med honom.

För att bli mästare i dagens fotboll räcker det som bekant inte att ha en magnifik startelva. Det krävs en magnifik trupp med fullgoda ersättare och det har varit ett av Uniteds stora vapen genom åren. Giggs har varit skadad – då har Jeppe B klivit in. Rooney ute och krökar? In med Berbatov. Och så vidare.
Men har vi då det hösten 2014? Really? Har Where’s Ed sytt ihop en maximal Manchester United-trupp för att kunna ta tillbaka bucklan?
Vi kollar och vi kör den populära 4-2-3-1-uppställning vi vant oss vid de senaste åren. Det kan slå aningen fel, men ger oss ändå en skaplig översikt över var luckorna fortfarande existerar.
Målvakter
Förstaelva: DDG.
Backup: Anders Lindegaard, Ben Amos, Sam Johnstone.
Kommentar: Dansken är given som tvåa medan Johnstone rimligen bör ligga före Amos snart. Lindegaard är lika mycket andremålvakt som DDG är förstedito och när det handlar om andraval kan man inte begära så mycket mer. Inte alla klubbar kan ha både en Cech och en Courtois.
Räcker det vi har: Ja.

Högerbackar
Förstaelva: Rafael.
Backuper: Antonio Valencia, Phil Jones, Chris Smalling, Guillermo Varela, Michael Keane, Saidy Janko, Marnick Vermijl.
Kommentar: Det finns mängder av alternativ till brassen, men det finns inte ett enda som känns som vettigt. Med tanke på att Rafaels skade-cv är längre än Steve Galloways paket är det av yttersta vikt att införskaffa en fullgod ersättare när Rafa bryter ihop första gången.
Räcker det vi har: Nej!

Mittbackar
Förstaelva: Phil Jones och Jonny Evans.
Backuper: Chris Smalling, Michael Keane, Tom Thorpe.
Kommentar: Två hörnstenar är väck och plötsligt är Jonny Evans the rock i mittförsvaret. Tyvärr blir han ju tillsammans med Smalling och Jones bara totalt en mittback om man slår ut det över en säsong, sett till skadorna. Två av tre kommer sannolikt att vara skadade samtidigt väldigt ofta och varken Keane eller Thorpe känns som vettiga alternativ om vi ska utmana topp 3.
Räcker det vi har: Nej.

Vänsterbackar
Förstaelva: Luke Shaw.
Backuper: Reece James, Tyler Blackett.
Kommentar: Både Evra (snart) och Büttner är väck. James har imponerat i U21, men är trots att han blir 21 i oktober helt utan A-erfarenhet, men han bör ligga före Tyler Blackett som inte gjort de framsteg man hoppats på sen han var bra en försäsong på Fergies tid. Lika given som Evra var – lika given är Shaw i nuläget.
Räcker det vi har: Ja, med viss tvekan. Om Shaw är tillnärmelsevis lika hållbar som Evra bör han kunna spela samtliga matcher under säsongen utan problem. Det handlar som bekant bara om 38 i ligan och en handfull ytterligare i cupspelet så vi kommer inte ens upp i 50 fajter. Det fixar Luke. Men säsongen 2015-16, med Europaspel tillbaka, lär det behövas tyngre backuper.

Högeroffensiven
Förstaelva: Adnan Januzaj.
Backuper: Wilfried Zaha, Antonio Valencia, Juan Mata, Nani, Ashley Young, Bébé, Jesse Lingard, Danny Welbeck, Shinji Kagawa.
Kommentar: Helt och hållet beroende på hur LvG vill spela, men här handlar det mer om kvantitet än kvalitet. Varken Kagawa, Januzaj eller Danny trivs bäst på en kant, men alla är fullt dugliga där och belgaren kanske allra mest naturlig.
Räcker det vi har: Nej.

Innermitt
Förstaelva: Ander Herrera och Michael Carrick.
Backuper: Tom Cleverley, Marouane Fellaini, Darren Fletcher, Anderson.
Kommentar: Herrera är ett välkommet tillskott och kommer så klart att vara LvG:s första namn på innermitt. Att döma av Carricks senaste säsong kan vi inte vänta oss stordåd av honom där även om ordet nytändning ligger nära till hands när det handlar om de flesta gamla uvar i United (de som återstår) med holländaren vid rodret.
Räcker det vi har: Nej.

Vänsteroffensiven
Förstaelva: Juan Mata.
Backuper: Adnan Januzaj, Danny Welbeck, Jesse Lingard, Ashley Young, Nani.
Kommentar: Precis som till höger i en 4-2-3-1 är det ingen gjuten här, men Juan är uppväxt som vänsterytter och får han ingen plats centralt är det här han bör ha sin utgångsposition. Även Addie J är bekväm här, LIKSOM ASHLEY YOUNG!
Räcker det vi har: Tja, ingen prioritet i alla fall. Och ska vi ha wingbacks tar Shaw hela vänsterkanten för sig själv ändå.

#10
Förstaelva: Wayne Rooney.
Backuper: Juan Mata, Shinji Kagawa, Nick Powell, Robin van Persie, Jesse Lingard, Tom Lawrence.
Kommentar: Överflöd av kvalitet.
Räcker det vi har: Ja.

#9
Förstaelva: Robin van Persie.
Backuper: Wayne Rooney, Javier Hernandez, James Wilson, Daniel Welbeck, Angelo Henriquez.
Kommentar: Inga konstigheter även om Chicharito skulle dra. Strikerpositionen är välfylld även om RvP skulle ha en skadesäsong till.
Räcker det vi har: Ja.

Kvar att köpa alltså: 1 högerback, 1 vänsterback, 1 mittback, 1 mittfältare, 1 ytter = 5 transfers ytterligare vilket skulle ge oss totalt 7 nya fejs.
Lösning: 1 Coleman, 1 Rodriguez, 1 Hummels, 1 Vidal, 1 Reus.
Klart.
Min 4-2-3-1-elva när Ed shoppat färdigt :

DDG

Rafael – Hummels – Evans/Jones – Shaw

Herrera– Vidal

Reus – Rooney – Mata

RvP

Allting är otroligt nog bara hypoteser och kommer LvG med ett 4-3-3-tänk, vilket han lär göra, blir det helt andra förutsättningar. Men jag skulle inte gråta floder av tårar om han körde elvan ovan.

Frågor på det?

Vi snackar 2097 framträdanden. Vi snackar over 80 pokaler. Så mycket rutin och framgångar har de senaste månaderna rusat ut genom Carringtondörren för att inte återvända som spelare i Manchester United.
De senaste årens generationsväxling är inte den enklaste Manchester United genomför i historien och i och med Patrice Evras avsked blir det en ännu större utmaning.
Att Evra nu med största sannolikhet försvinner kommer som en liten överraskning, fast ändå inte. Uniteds val att utnyttja förlängningsklausulen möttes inte av några hurrarop från fransosen. Inget uttalande på hemsidan, inga uttalanden senare. Det var inte riktigt som det brukar vara när Manchester United-spelare får nya kontrakt.
Vi var visserligen många som trodde att hans senaste säsongers mediokra form till slut skulle göra hans situation ohållbar. Men i och med att han ”tvingats” kvar ett år till såg jag det som perfekt: Här hade vi bästa tänkbara mentor till Luke Shaw.
Nu får vicekaptenen hänga med sin gamle kapten i Milano och Turin i stället. Och precis som fallet varit med Vidic och ryktena genom åren är det den andra makan som ”hängs ut”. Mademoiselle Sandra Evra sägs inte trivas i Manchester och har velat lämna staden. Hur någon överhuvudtaget skulle vilja lämna Manchester när man väl flyttat dit övergår mitt förstånd, men jag är ju jag. Och ett fan.
Patrice kommer i alla fall att minnas som en av de bästa – kanske den allra bästa – vänsterbackar United någonsin haft som arbetstagare. Han var precis det United behövde när Heinzes skada sabbade hans möjligheter att bygga vidare på sin ”Årets spelare”-säsong. Han var precis den typ av spelare som vi älskar att se på ytterbacken: Snabb, tuff, teknisk och med en offensiv förmåga att antingen på egen hand ta sig runt eller vägga sig fram till inspel.
Vi minns alla Pats mardrömsdebut i januariderbyt 2006 då han byttes ut i halvtid. Och han hade tufft att göra vänsterbacksplatsen till sin under hela det året. Men sedan januari 2007 har det egentligen bara varit en man på en plats. I över sju år har Patrice Evra varit den ende som varit hundra procent given i varje Unitedmatch, sällan skadad, alltid redo. Det säger en del om skallen hos honom, att han lyckades komma igen efter den starten. Och det säger också en del om Uniteds ovilja att handla en ersättare att han trots flera undermåliga perioder – främst sedan VM 2010 – trots allt fått vara ohotad etta. Men tiden hinner ifatt oss alla och nu har tre fjärdedelar av den en gång enastående backlinjen lämnat inom loppet av några månader.
Evra lämnar i alla fall England och Manchester som en rik man. Både ekonomiskt och sportsligt där han får packa ned fem ligatitlar, tre ligacuper, en Champions League och en klubb-VM-titel.
Och han gör det efter att ha fått oss att drömma under 30 magiska sekunder. Till och med under David Moyes. Det ska aldrig glömmas.

Lika märkligt som det var att se ett United utan Denis Irwin, lika märkligt blir det att se ett United utan Patrice Evra.
* Förstekapten: Robin van Persie.
Andrekapten: Wayne Rooney.
Tredjekapten: Jonny Evans.
Eller hur?
* Inget Nike efter kommande säsong då man, á la Fergie, inte såg värdet i att fortsätta. Vilket som bekant betyder att man tyckte att det var för dyrt. Nu pekar det mesta på att Adidas tar över tryckandet för stålar som knappt gör att föreställa sig och det kan vara välkommet. Adidas har gjort mycket snyggt den senaste tiden. Som Colombias VM-shirt.

 
Helt ärligt skulle man förstås vilja ha Kappa.
* Så står då bordet dukat för Leo Messi att lyfta VM-bucklan på Maracana. Som om Steven Gerrard skulle göra det på Old Trafford.
Fast först ska LvG motvilligt leda ut sitt lag i en bronsmatch på lördag. Jag förstår motviljan och jag minns ärligt talat inte en enda bronsmatch förutom Sveriges 1994. Och när två lag av Brasiliens och Nederländernas dignitet ska mötas i en loserfajt blir det inte särskilt stimulerande för några parter.
Det bästa är att det talar för en 3-2-vinst åt endera hållet. Det är nämligen det vanligaste resultatet (tillsammans med 2-1) under de 17 bronsmatcher som spelats i VM-historien.
3-2 FTW!
* Apropå minnen av lille Pat så är det här någonting vi inte heller lägger längst bort bak i minnesbanken.

Och till sist: Första matchen för Louis van Gaal på helig mark sker 12 augusti: Då kommer Valencia till Old Trafford.

I dag drog Ryan Giggs igång försäsongsträningen med pojkar som Ashley Young, Anderson, Bébé, Jonny Evans och Wilfried Zaha. Och så förstås Ander Herrera.
Men det fattas ännu något. Och med något menar jag minst en mittback och minst en mittfältare.
Arturo Vidal och Paul Pogba är fortfarande heta spår, medan det är tämligen tyst om mittbackar och även om ytterfältare. Fick jag välja skulle jag dock sätta ytterligare en mittfältare högst upp på agendan för tillfället. Men frågan är vem av dem som skulle slotta in bäst i United.
Jag tror ärligt talat inte att United skulle ha så stora problem att erkänna att man gjorde fel när man ”släppte” Pogba. Grabben var ju en liten juvel, det visste alla i klubben, men han och Fergie drog inte jämnt och när man inte drar jämnt med Fergie finns bara en utgång. Nu är skotten i periferin och manegen är krattad för Mr. Woodward att ta tillbaka honom. Mino Raiola är inte den som är den, som ni vet, när det gäller att flytta på spelare efter ett par år. Vilket i och för sig skulle vara en risk med just Pogba – skulle han verkligen stanna i United mer än ett par år även denna gång? Kanske inte. Men det är inte mycket att göra åt i dagens fotbollsvärld.
Vidal är sju år äldre än Pogba och räknas så klart som mer ”färdig” som spelare. Han lär inte bli så mycket bättre under sin karriär medan fransmannen fortfarande har en stor utvecklingspotential. Och skulle det stå mellan dem och skillnaden i pris handlar om 100-150 mille känns Pogba som ett mer vettigt alternativ. Och mer United. Och om det kostar för mycket? Vill vi hellre se Glazyrerna behålla miljonerna eller spendera dem på spelare?
Det gäller att passa på att njuta medan det här transferfönstret fortfarande lever. Om nu Glazyrerna en dag vill sälja måste the slide stoppas och då finns inget alternativ till att investera mycket och dyrt.
Jag var säker på att värvningen av Luke Shaw skulle bli av. Snart är jag säker på att det blir antingen Vidal eller Pogba. För vilka är alternativen i dag? Jag kan inte komma på något rimligare. Och då är det förstås orimligheten själv att köpa tillbaka en spelare för en halv miljard som man precis sålt för några miljoner. Men ibland får man ta en enorm tugga av det sura.
* Nu intensifieras ryktena om Patrice Evra och Juventus. Vår lille favoritgrodätare ska enligt italienska medier närma sig Turin med stormsteg. Enligt Gazzettan ska Juve vara överens med Pat om ett kontrakt, men United är inte riktigt med på noterna. Och jag hoppas att de inte lyssnar på Marottas melodi överhuvudtaget, eftersom Patrice behövs. Dels som en kulturbärare, dels som en backup och dels som en mentor åt Shaw.
Frågan om högerback kanske löses med Guillermo Varela. Eller Janko? Jag är fortfarande så anti-Jones-Smalling-Valencia-som-högerbackar som jag kan bli. Argumentet är enkelt: En klubb av Uniteds standard ska inte behöva ha mittbackar och yttermittfältare som alternativ på en så viktig position. Det är undermåligt.
* Också på to do-listan:

1. Fixa en testimonial åt Wayne Rooney.
2. Fixa en testimonial åt Darren Fletcher!
3. Utse en kapten (en formalitet förstås).
4. Dela ut nummer till Shaw och Herrera. #5 och #15?
5. Besätta #7, #9 och #11. Det kräver sina män.

* Robin van Persie är ende Unitedspelare kvar i VM. Att han är kvar är till stor del tack vare Frans Hoeks och Louis van Gaals val att plocka in Tim Krul inför straffarna. Ett otippat grepp, speciellt med tanke på att Krul knappast är känd som någon bjässe på just elfmeters.
Men det var ju den psykologiska effekten av det hela som gav utslag. Costa Rica-lirarna måste givetvis ha funderat ”hur jävla bra är den här keepern på att rädda straffar” – det är en oundviklig reaktion.
Nu hoppas jag att LvG tar hem hela balunsen. Förstå vilken jävla pondus han skulle komma in omklädningsrummet med! Som om det inte räckte med liga- och CL-titlar.
* Två ynka – lite drygt – veckor kvar till fotbollen börjar på riktigt igen. Eller i alla fall halvriktigt. LA Galaxy är först ut.
MUMMA!
(18 juli lämnar flyget Manchester, förresten)
* Javisstja, United har ju presenterat sin matchtröja för kommande säsong.

 
* Apropå Pogba måste jag tillägga: Han är en arrogant jävel. Men det finns plats för arroganta jävlar i United.
 

 
Är det någonting vi gillar att snacka om så är det löner. Löner, löner, löner. Däremot är vi inte särskilt förtjusta i att berätta vad vi själva tjänar (jag tjänar ingenting, för övrigt, eftersom jag pluggar) av någon egendomlig anledning. Det är väl ungefär som att berätta vilka man röstar på (jag röstade på F! i EU-valet och kommer att rösta på miljöpartiet i höst) – vilket man överlag verkar mindre förtjust i.
Vad fotbollsspelare drar in per vecka är ett ständigt samtalsämne, speciellt om spelarna i fråga inte levererar enligt vad man själv tycker att en spelare med si eller så mycket stålar ska leverera. Och av en händelse har jag snokat runt för att kunna göra en lista med vad våra kära favoriter och icke-favoriter får in på lönekontot. Jag vill minnas att de för några år sedan fick betalt två gånger i månaden, vilket ger rätt skapliga insättningar hos en del fotbollsspelare.
1) Wayne Rooney: 300 000.
2) Robin van Persie: 200 000.
3) Juan Mata: 130 000.
4) Ashley Young: 118 000.
5) Luke Shaw: 100 000.
6) Nani: 95 000.
7) Patrice Evra: 90 000.
8) Michael Carrick: 80 000.
Darren Fletcher: 80 000.
Shinji Kagawa: 80 000.
11) Marouane Fellaini: 75 000.
Javier Hernandez: 75 000.
Dat Guy: 75 000.
14) David De Gea: 70 000.
Antonio Valencia: 70 000 – borde rimligen ha blivit en slant till i senaste förlängningen. Eller rimligen och rimligen … det lär ha blivit det i alla fall.
16) Jonny Evans: 65 000.
17) Adnan Januzaj: 60 000.
18) Ander Herrera: 50 000.
Phil Jones: 50 000.
Chris Smalling: 50 000.
Rafael Da Silva: 50 000.
22) Anders Lindegaard: 40 000.
Tom Cleverley: 40 000.
24) Wilfried Zaha: 35 000.
25) Angelo Henriquez: 20 000.
26) Ben Amos: 10 000.
27) Nick Powell: 5000.
 
Fotnot: Löneuppgifterna har jag tagit från diverse blaskor out there och det är förstås inga siffror som är huggna i sten då lönerna inte är offentliga. Dessutom tillkommer diverse image rights och sådana saker, men de är lika svåra de att gissa sig till.