Inom några dagar kan säsongen – äntligen! – vara över.

Uttåg mot Sociedad och pinan är liksom slut

Strafförlusten mot Fulham var liksom självklar på något sätt, detta extremt långa och vedervärdiga 2024-25-lidande. 

Oh captain, my captain:

• Han får mycket skit och mycket beröm och allt däremellan, men vi kommer inte bort från detta faktum: Han är den ende som utvecklats till en superstar i United på hur länge som helst. Bruno Fernandes skulle ta plats i de flesta stjärnlag på jorden och är den ende som faktiskt levererar år ut och år in i detta mediokra lag och katastrofalt misskötta klubb. Synd bara att hans lagkamrater är på en nivå under och att han allt för ofta spelas för djupt ner i banan. 

Unitedklass:

• Brunos avslut till 1-1. Helt magnifikt. Har man spelat fotboll på en nivå ovanför pojkfotboll vet man hur svårt det där är. 
• Första 10-15 hade United kontroll, mycket tack vare Christian Eriksen. som distribuerade bollar till höger och vänster. 
• Zirkzees teknik och bollbehandling är top notch. Verkligen. Att det sällan blir någon end product är en annan femma. Man kan i alla fall njuta för stunden när han leker tunnlar med motståndarna. 

Lite upplyftande i alla fall:

• Onana släppte inte returerna rakt ut den här gången (även om han aldrig var nära att ens kunna fixa en retur på straffarna senare). 
• Chido Obis inhopp. Utan en alldeles strålande Leno-räddning hade han haft sitt Macheda moment. Men inte bara det: Han kom till lägen och tog för sig. En oprövad 17-åring. 

Lika bedrövligt som vanligt:

• Större delen av ordinarie speltid: Ingen struktur, ingen fantasi, ingenting man förknippar med the United of old. Och Fulham var inte mycket roligare dom, vilket som så ofta gjorde det till en fruktansvärd match att beskåda. 
• Rasmus längst fram. Diego Forlán framstår som en målmaskin i United i jämförelse. Och det vill man inte höra om man är Uniteds main man. Han är väl uppe i ett 20-tal matcher nu utan att göra mål. 
• Fulham är bedrövliga på att göra mål på hörnor. Vad händer då? Det är bara att resa till Old Trafford och slå en hörna. 
• Okej, det var ett svårt läge, men pulsen går inte ens upp längre när Garnacho kommer igenom. 

… and finally:

• Jag var hundra procent säker på att Vigge skulle missa. Spelat alldeles för lite under 2025 för att han skulle kunna vara distinkt och säker i det läget. Gissningsvis bland det sista vi såg av svensken i United. Åtta (!) år blev det och det lär dröja länge innan en svensk tillhör United så länge. 
• Våren är här och snart är säsongen över! 2024-25 kommer att gå till historien som en av de allra värsta United stått för sedan vi ramlade ur högstaligan 1974.

Om United inlett som man avslutade sista 20 hade det blivit tre poäng.

Men en poäng i sista mötet med Everton på Goodison Park – ever! – får räknas som helt okej.

Speciellt med tanke på den horribla insatsen första 70. 

Fantastiskt:

• Som sagt, sista 20 minuterna var det i princip bara ett lag på planen: United spelade med en frenesi och intensitet som inte syntes ett spår av innan dess. 
• Brunos frispark var efterlängtad. Det var inte i går som vi satte en frispark direkt i mål. Att Pickford tog ett felsteg bortser vi från och konstaterar att kaptenen klev fram när det som mest behövdes. Innan målet var Bruno lika blek som lagkamraterna, men han har en högstanivå som ingen annan i laget. 
• Ugartes aktion i samband med hans första Unitedmål i karriären. Högklassigt – för det är inget lätt avslut.

Unitedklass:

• Forceringen i slutet. Så “ska” det alltid se ut i underläge: Man kan åtminstone förvänta sig att spelarna är aktiva i stället för reaktiva (vilket dom ju var i 0-2-underläge, men alltid något).
• Nu är det ju märkligt att United värvar en ganska oprövad 20-åring från ett bottenlag i Serie A – och han är lagets bäste spelare! Men det tar inte från Dorgu det faktum att han var det på Goodison. Dansken erbjuder något ingen annan United-wingback gjort under säsongen. 
• Zirkzees sista 20. Då såg vi igen hur mycket fotboll han har i sig. När hittar Amorim det bästa sättet att utnyttja honom på?

Svagt:

• Varför envisas Onana med att släppa returer rakt ut? Det är ingen slump att det fortsätter. Han som är så reaktionssnabb borde rimligen kunna styra skotten annorlunda.

Bedrövligt:

• Harry Maguire och Matthijs de Ligt. Frågan är vem som var svagast. Holländaren ser mest klumpig ut medan Maguire tävlade med sin backkollega om vem som var mest förvirrad. Vid 0-2-målet var han som fastfrusen i backen. 
• Diogo Dalots 2024/25-säsong är en orgie i “den gamle Dalot”. Kan bero på att han spelat konstant i ett par år, men faktum kvarstår: Han håller verkligen inte måttet. Vare sig offensivt eller defensivt.
• Och så den osynlige mannen på topp. Det är så att man mer tycker synd om Højlund än blir frustrerad över hur lite han får ut under matcherna. Men det här håller ju förstås inte: 3 månader utan mål är inte okej någonstans. 
• Försvarsspelet vid 0-1 var tragikomiskt. Att man inte lyckas svina iväg bollen 50 meter trots upprepade tillfällen är sanslöst. Och de Ligt upphävde så klart offsiden … 
• Första halvlek och första delen av andra: Jösses. Som ett lag som aldrig spelat ihop. Trots att vi sett just dessa spelare bjuda på dessa insatser i månader nu, så vi har bevis på att dom faktiskt beträtt planer tillsammans.

… and finally:

• Garnacho ser ofta ut som en helt annan spelare när han kommer in än när han startar. Och det är ju inte helt orimligt med tanke på mycket ansvar han axlat de senaste 18 månaderna. 
• Ipswich på onsdag och United kan … säkra kontraktet! Vilken mening att skriva! 

Det svåraste som finns i fotboll, heter det, är att göra mål.

Manchester United är inte särskilt bra på svåra saker.

Däremot är man väldigt skickligt på att förlora – så 0-1 mot Spurs var både väntat och i linje med vad vi vet om vårt lag.

Unitedklass:

• Joshua Zirkzees touch. Nederländaren påminner en del om Berbatov med sin bollbehandling och mot Spurs var han den ende i United som åstadkom någonting konstruktivt. Stundtals lekstuga för Zirkzee och hans tunnlar. 
• Oavsett anledning och utfall var det ändå härligt att se åtta tonåringar på bänken. Det kan ju aldrig ha hänt i Uniteds historia förut? (speciellt inte med tanke på att det är så sjukt många avbytare nuförtiden). 

Inte helt värdelöst:

• Bara ett insläppt mål!

Otroligt:

• Att en så talangfull och tekniskt skicklig, och offensiv, spelare som Garnacho är så föredömligt bra på att missa toppchanser. Nuförtiden vet man att han kommer att missa, men läget i första halvlek var fasansfullt verkställt till och med med Garnacho-mått mätt. 
• Försvarsspelssekvensen i inledningen av andra halvlek, där de Ligt till slut i panik skickar ut till hörna, var en orgie i katastrofala beslut. 
• United har gjort ett (1!) mål i första halvlek på de senaste tio ligamatcherna. Och det var Brunos straff mot Brighton. Louis “Dödgrävaren” van Gaal skrockar stolt när han kollar resultatbörsen i dag.

För jäkla dåligt:

• Alla dessa offsider! Man trodde i sin enfald att det inte skulle bli lika många flaggviftningar i och med Rashfords uttåg, men det här var sanslöst.
• Att Onana inte kan skicka iväg Bergvalls skott bättre. Och det var ingen tillfällighet: Han har den tendensen.
• Åtta förluster på senaste tolv i ligan är nedflyttningsform. Tack och lov är bottentrion och Wolves till och med ännu sämre så det lär knappast bli någon strid där nere. 
• Ingen anfallare har gjort ligamål i United sedan början av december. Och med den iskalle dansken längst fram lär det dröja ett tag till. 
• Casemiro var lika pigg som man förväntade sig av en 32-åring som knappt startar matcher längre. Och han har definitivt inte en spelare som kan dominera ett mittfält på egen hand. 

… and finally:

• Everton borta på lördag. Ytterligare ett bottenmöte, och det kommer garanterat att synas på planen. 
• Tre månader till. Sen kan vi andas ut för den här säsongen. Håll ut!

Nere på jorden igen.

Det kunde man ju räkna ut i samma ögonblick som United hade tre raka vinster – det var liksom för bra.

0-2 hemma mot Palace visade precis varför stormen fortfarande inte mojnat, när det handlar om Amorims United.

Nu handlar det bara om att gå lite längre i cuperna – och att få den här förbannade ligasäsongen att vara över så snabbt som möjligt. 

Fantastiskt:

• I alla fall om vi räknar på underhållningsnivån: När Onana plockade ner en Palacerensing vid mittlinjen, i slutet av matchen, och Stretford End ekade “shoooot!”. 

Unitedklass:

• Man kan säga mycket om tillståndet för dagens United, men man kan i alla fall konsten att minnas sin historia. En finfin memorial för The Busby Babes hölls ett par timmar innan avspark och det gick att höra en knappnål falla i de mest känslosamma ögonblicken. Och extra fint att ungdomsspelarna får hålla tal om spelarna som format klubben värmer extra.

Okej:

• Harry Maguires nickrensningar första halvtimmen. Måste varit ett 20-tal. Och han fick längd på de flesta. Att det sen påminde mer om 80-talets Division One är en annan historia. 
• United hade mer bollinnehav, fler hörnor (som ju visserligen alltid är ofarliga) och fler avslut på mål. Jippie. 

Inte okej:

• Nu är det givetvis inte Mainoos fel att han sattes som striker och såg vilsen ut, men om det är en “signal” till SJR & co att han saknar en striker så var det verkligen en som fick effekt. Kobbie, som var strålande som tia mot rumänerna, var inte alls tongivande på något sätt i sin nya roll. Okej, han var närmast att göra mål när han träffade stolpen tidigt i matchen, men efter det var han osynlig.
• Andre Onana blir allt mer DDG när det handlar om att inte dominera sitt eget straffområde. Han är fastfrusen nära sin linje och mot Palace släppte han ytterligare en fast situation. Och visst borde han ha tagit nicken som gick i ribban innan 0-1? 
• Yoro-Maguire-Martinez hade en så kallad mare denna stundtals soliga Manchestereftermiddag. Yoro förlorade nickduellen vid 0-1, Maguire upphävde offsiden, vid 0-2 var båda chanslösa och Martinez bars gråtande ut med en befarad svår knäskada. Nu presenterades två nya försvarare innan avspark, så argentinarens frånvaro kanske inte blir lika kännbar som tidigare, men det är likväl sorgligt att se. 

Uselt:

• Spelet sista timmen. Långsamt, försiktigt, fegt, planlöst … ja, det går att hitta en mängd adjektiv för att beskriva hur förskräckligt United uppträdde – igen – på Old Trafford. Amorim talade tidigt om att spelarna “ser nervösa ut”, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört en Unitedmanager prata om nervös spelare förut. Herregud, det här är ju rutinerade landslagsfigurer! 
• Målgörandet. Det är ju sanslöst hur mycket det här laget skriker efter en målgörare. I Amorims Sporting gjorde Gyökeres alla mål, men i Amorims United får anfallaren knappt en målchans per match. Förutom Kobbies stolpskott hade vi även Bruno och Ugarte som missade fina lägen tidigt i andra. 
• När de uttalade anfallarna Zirkzee och Höjlund kom in blev det inte direkt vassare heller. Herregud, vilka bleka insatser de båda – som kostade 1,5 miljarder tillsammans – bjöd på. Svårt att säga vilken som hade den tyngsta eftermiddagen. 

… and finally:

• Leicester på fredag i cupen. Det kan väl inte ens United undvika att vinna? 
• Jag var över för drygt en månad sen och såg Bournemouth. Då förlorade vi med 3-0, så det här var ett framsteg. Nästa match jag är på plats kanske vi bara förlorar med 1-0! 

Två raka nu!

Annars var det inte mycket av värde att rapportera från Craven Cottage.

Ett Unitedmål och resten i princip bara eländes tristess. 

Fantastiskt!

• Tre poäng borta mot Fulham brukar vara standard, men i dessa dagar tar man ingenting för givet. Så att kunna räkna in en trea efter detta vansinnigt usla möte kliver rakt in under den här rubriken. 
• Och det faktum att United hade flyt, som vid touchen på Lichas skott. Ett lag i motgång brukar inte ha fru Fortuna på sin sida och det har sannerligen inte United haft under säsongen. Men nu, äntligen. 

Unitedklass:

• Försvarsspelet såg ändå om inte ramstarkt ut, helt rimligt ut. Visst skapade Fulham ett par riktigt bra chanser i slutminuterna, men det gör ju ofta alla i underläge i desperat jakt, men överlag var Maguire & co. helt okej i 90 minuter.
• Collyer. Egen produkt som räddade alla tre poängen med en fenomenal rensning på mållinjen, för att efteråt hyllas av en lagkamrat som är världsmästare. Han lär inte glömma den här kvällen i första taget, Toby. 

Bedrövligt:

• Om det här var din första Premier League-match du såg i ditt liv skulle du med stor sannolikhet aldrig vilja se en Premier League-match igen. Jösses, vilket sömnpiller! Två lag som inte tog några risker, inte ville springa mer än nödvändigt och i stället försökte utmana varandra i ett ställningskrig i en och en halv timme. Zzzzzzz.
• Var man uppmärksam och tänkte att Amad kunde vara offside med en liten bit i förstasituationen gick det inte att jubla efter att han några vackra moves senare drog in bollen i nätet. VAR har förstört så otroligt mycket för oss fotbollsfans. Bort med skiten, omedelbums!

… and finally:

• Rumänien på torsdag och Europaspelet ser ju hittills ut precis tvärtemot ligaspelet, så där kan vi väl ändå hoppas på ytterligare ett resultat. 
• Rúbens kommentarer om Rashford och målvaktstränaren efter Fulhammatchen. Wow. Den måste svida i Marcus, om något. 

Sämst någonsin? Någonsin? På nästan 150 år??

Det kanske var att ta i.

Men att Rúben Amorim känner sig nödgad att ens säga något sånt efter 1-3 mot Brighton säger en del om var Manchester United befinner sig 2025.

I fullkomligt kaos.

Bra:

• Att United gjorde mål! Jippi!

Okej:

• En kort sekvens, runt tio minuter, i första halvlek spelade United faktiskt helt okej. Det var det. Varken mer eller mindre.

Illa:

• Att Onana inte kan sluta ha sådana där moments, där hans koncentration svävar iväg. Sådana där misstag är som att anfallare missar öppet mål från en meter (ja, Antony, jag tittar på dig). och det är tack och lov inga av våra anfallare som gör det (det är ingen som kommer till sådana lägen…). Men Onana, hur skicklig han än är på snabba reflexräddningar, kommer alltid att fortsätta göra den där typen av misstag. Och mot Brighton blev det avgörande. Även vid 1-2 stod han passiv.

• Ett skott på mål. På hemmaplan. Och det var från straffpunkten. Visst, 100 procent av skotten på mål gick i mål, men jösses.

Helt fruktansvärt:

• 4 förluster på de 5 senaste matcherna på Old Trafford. Nästan 40 år sedan sist det hände.

• Men 130 ÅR sedan United inledde med 6 av 12 torsk på Old Trafford. Fakta som får det att svindla.

• Försvarsspelet mot Brighton. Katastrofalt på så många plan. Spelare som struntar i offsidelinjen, spelare som inte följer sin spelare i löpningarna osv, osv… Rúben pratar om “oro” och “rädsla”, men det här är spelare som gjort x antal landskamper, spelat mästerskap och är professionella fotbollsspelare. Hur kan så många påverkas så mycket samtidigt? Och under så lång tid?

• United är enligt sin manager kanske “det värsta United i historien”. Historien är snart 150 år lång och att höra managern säga det måste ju vara horribelt för spelare, personal – och ägare. Det här citatet kommer för alltid leva kvar i Uniteds historia och samtliga inblandade får helt enkelt leva med det.

• Det är fyra månader kvar av detta. Som jag skrivit så ofta: Nuförtiden är det bästa med Uniteds säsonger tiden innan säsongen börjar. För då kan man fortfarande hoppas.

… and finally:

• Det var fascinerande att se hur länge domare Bankes tvekade innan han nog kände sig tvungen att blåsa straff efter överfallet på Zirkzee. Lika fascinerande när Joao Pedros mål blev bortdömt efter en solklar frispark för Dalot.

• Denis Law hyllades rättmätigt inför avspark. Vilken spelare, vilken person. Kung.

• Och kramen mellan Sir Alex och Welbeck värmde. Två figurer kvar från det gamla, framgångsrika, United.

• Rangers på torsdag. 50-50-läge där, men jag skulle ge skottarna favoritskapet inför matchen.