Det är en försenad matchrapport men efter helgens smäll kan det ju betraktas som en skön läsning såhär i efterhand. United inledde året Champions League med en vinst som också symboliserar lite av inledningen av säsongen. Moyes såg nöjd ut att få leda laget till seger i sin första CL-match.
I laguppställningarna fanns det två platser som kan diskuteras just inför den här matchen.
Först var det äntligen dags för Kagawa att få starta en match. Han har fått sitta på bänken i inledningen och jag tror, fler med mig, knöt näven när han sprang in på planen.
Det andra var att Fellaini fick starta matchen på det centrala mittfältet tillsammans med Carrick.
Första halvlek
Matchinledningen var precis som väntad. United vÃ¥rdar boll och Leverkusen backar hem. Trots att matchen började ganska tempofattigt var det intressant att se hur United fÃ¥r en ny dimension med Kagawa i laget. Han är inte en sÃ¥ fullt utvecklad ”winger” som de andra (Valencia, Young och Nani) utan ser mer ytor centralt. Nu var inte Kagawa pÃ¥ nÃ¥got sätt en spelare att höja pÃ¥ ögonbrynen Ã¥t i matchen men hans intentioner var.
Uniteds isbrytare kommer i den 22:a minuten när RVP står och leker på vänsterkanten innan Evra överlappar och slår ett inlägg som Rooney, med ett volleyskott, trycker dit. Ett mycket fint fotbollsmål och välförtjänt.
Därefter kommer Leverkusen in lite mer i matchen och får låna bollen lite mer utan att skapa några målchanser.
I slutet på halvleken får RVP gult kort för att han skäller ut domaren. RVP var inte helt i balans stundtals och det var mer än en gång jag kände en rädsla att han kunde åka på ett kort till.
Innan halvtidssignalen ljuder på Old Trafford hinner United att fixa två chanser till. Rooneys frispark går utanför och Kagawas skott styrs utanför av en Leverkusenförsvarare.
Förutom Kagawa hade jag även Fellaini under luppen. Efter första halvlek är jag imponerad över hans arbetskapacitet defensivt och besviken över hans offensiv. Jag hade hoppats kunna kalla honom tvåvägsspelare men utan snabbheten är han tyvärr inte den tvåvägsspelare jag hade hoppats på.
Andra halvlek
Andra halvlek började likt den första och United förde spelet.
I den 52;a minuten händer det så något. Rooney kommer i ett friläge med istället för att spela till en helt omarkerad RVP väljer Rooney att göra det själv och misslyckas med avslutet.
Som ett brev på posten kan Leverkusen i ett anfall, inte långt efter, kvittera genom ett skott från Rolfes. Anfallet mynnar ut i att United misslyckats med sin höga press.
Valencia, som var oerhört pigg i den andra halvleken, springer förbi sin ytterback och hittar inlägget till RVP som med en högervolley snyggt placerar in den i mål. United lät det oavgjorda resultatet stå sig i fem minuter.
Matchen öppnas upp och det känns inte kassaskåpssäkert även om United är det lag som skapar flest och bäst chanser.
De Gea slår en utspark som letar sig via två ihopnickande försvarare fram till Rooney som är helt fri, den här gången gör Rooney helt rätt som avslutar. 3-1 och där kändes matchen avgjord. Det ska tilläggas att Leverkusen hade i anfallet innan en tilltrasslad situation som De Gea kunde göra en fin räddning på.
Så kom då matchens delikatess, i den 79:e minuten. United bryter ett anfall långt ner på egen planhalva. RVP tvåfotar fram en passning till nyinbytte Young på vänsterkanten. Young löper längs kanten innan han hittar in till Rooney centralt i planen. Rooney sätter i sin tur bollen i djupet till Valencia som springer ifrån försvaret och trycker in bollen i det närmsta hörnet. 4-1 och ett mycket vackert fotbollsmål.
Leverkusen lyckas reducera på en hörna efter en ribbretur. Det kändes verkligen onödigt.
Valencia lyckas i slutet än en gång springa förbi sin försvarare och servera RVP, men trots öppet mål lyckas han på något sätt skjuta utanför.
Analys
Sex mÃ¥l i en match, fyra gjorda och tvÃ¥ insläppta. Jag hör i mitt huvud hur Sir Alex säger ”Vi mÃ¥ste börja vinna matcherna utan att släppa in mÃ¥l”. Försvarsspelet är inte satt än och anfallsspelet har en bra bit kvar innan det kommer bära frukt ordentligt (Jag vet att United gjorde 4 mÃ¥l men det kommer mer av individuella prestationer, än organiserat anfallsspel).
Det största glädjeämnet var Valencias andra halvlek. Det var som om han var pånyttfödd. Inga konstiga finter eller stillastående utan ren och skär fart och styrka. Det han gör som bäst.
Annars blir jag mest orolig över att det saknas spelare med bra acceleration centralt i United. Vidic och Ferdinand får väl bli förlåtna för att de inte är så snabba längre. Men Carrick och Fellaini kommer få problem i år om de möter duktiga lag. United spelade ett mer utpräglat 4-4-2 i den här matchen. Jag tror att en nyckel är att få Rooney att ta mer ansvar centralt med innermittfältarna.
Men det var tre poäng och en bra start på CL. Ser med spänning fram mot vad United kan göra!
Res med oss till Manchester!