Ett av mina värsta minnen av United från tidigt 2000-tal är just ett möte med Middlesbrough. Jag var ihop med min förrförra sambo och skulle hjälpa hennes kompis och hennes kille att flytta samma dag som United skulle cuplira mot just Boro. På den tiden kryllade det inte ens av Unitedsändningar i rutan så jag vill bestämt minnas att jag skyndade hem till datorn för att lyssna på radio (Uniteds egna?) till den här matchen.
Och så torskade vi. Två snabba hemmamål i slutet och vips så var cupdrömmen spräckt knappt innan den hade börjat.
När jag nu läser på om matchen ser jag att både Ronnie Wallwork och Luke Chadwick startade matchen, så egentligen borde jag inte ha blivit så förstörd som jag blev. Kanske var det flyttandet som gjorde att jag kände mig trasig. Kanske var det för att jag förknippar det med ett annat uppbrott bara veckor senare.
Hursomhelst har jag även ytterligare ett kukigt Boro-United-minne, en handfull år senare, när vi blev slaktade på Riverside. Det var ett sånt där ytterst sällsynt tillfälle där jag faktiskt inte ens såg klart hela matchen. I vanliga fall brukar jag bara stänga av ljudet när klockan närmar sig 90 och vi faktiskt inte kan vända, men med 0-4 i arslet i 78:e drog vi till restaurangen tidigt i stället och bommade Ronaldos reducering.
Ni kanske undrar varför jag fokuserar på det negativa här? Tja, 2016 har ju medfört så mycket elände i mitt liv i övrigt att det är svårt att välja att utgå från perspektivet på andra sidan spektrat. Men vet ni vad? Det här är ju faktiskt ÅRETS SISTA JÄVLA DAG! WO-FUCKING-HOOOO! Både United och jag har redan under de senaste veckorna inlett marschen mot 2017, som ska bli det bästa året som skådats på länge, med glädje och uppåttjack i ådrorna. Ni vet när man förväntar sig en skur av såna här mål:
och inte Dödgrävarfotboll á la Dödgrävaren.
Boro har inte vunnit en enda bortamatch sen premiären mot Sunderland för över fyra månader sedan. Samtidigt har United inte förlorat en en enda på OT sen derbyt 10 september. Upplagt för champagen redan innan avspark, således.
Jag tror att Fellaini startar, förresten.
Och jag tror att 2017 blir ett sjuhelsikes underbart år. Jag tar rygg på Marit.
