Manchester United har tagit sin första poäng hemma på Old Trafford för säsongen. Matchen mot Chelsea under lördagskvällen slutade helt rättvist mållöst. Inget av lagen förtjänade att vinna och tillställningen kommer inte bli ihågkommen som en av de bättre matcherna.
0–0 efter 90 minuter och trevande spel från båda lagen. Idag förtjänade faktiskt varken Chelsea eller Manchester United mer än en poäng vardera.
Helt fel startelva
Så mycket beröm som Ole fick för sin laguttagning och matchcoachning lika mycket kritik ska han för laguttagningen idag. Jag kan förstå tanken i att fortsätta med Fred och McTominay på det centrala mittfältet, jag tycker det är fel. Men jag kan förstå det. Att Daniel James startar är dock helt oförståeligt. Walesaren har inte varit bra sedan slutet av augusti 2013 och varför han får chansen i en förmodad toppmatch mot Chelsea är faktiskt bara fel.
Det är alltid lätt att i efterhand säga att något är fel. Men idag märktes det redan från minut 1, spelet fungerade inte alls. Mot PSG i veckan valde Ole att ställa upp med en fembackslinje. Vilket förståeligt många tycker är fel. Men jag tror att med en fembackslinje mot Chelsea hade vi kunnat utnyttja våra kanter på ett mycket bättre sätt och dessutom hota mer i omställningarna.
Med detta sagt. Laget kom inte alls upp i nivå mot Chelsea och att det blev oavgjort får absolut ses som det mest rättvisa. Manchester United hade de farligaste chanserna och Mendy i Chelseas mål stod för två kvalificerade räddningar. Men det räcker inte.
För lågt tempo
Det gäller båda lagen men för nu struntar vi i Chelsea. Hemmalagets bolltempo idag jämfört med mot PSG går knappt att jämföra. Under matchen mot Chelsea fanns det flertalet chanser att verkligen sätta fart och hota Chelsea på djupet. Ett exempel är Rashfords friläge i den första halvleken. Där använder vi farten och hotar verkligen Chelseas allt annat än snabba försvar. Men utöver den situationen hände det inte många gånger.
Vad det beror på är så klart svårt att sätta fingret på. Men känslan under hela matchen var att inget av lagen riktigt vågade släppa på bromsen. Matchen blev därför väldigt stängd där både Manchester United och Chelsea spelade på varandras misstag.
Bra försvarsspel
Trots att matchen i sig inte var något att hänga i granen måste det sägas att försvarsspelet förtjänar beröm. Både Maguire och Lindelöf känns stabila matchen igenom (utöver kaptenens stryptag på Azpilicueta). Duon kändes mer samspelta och Werner och co. fick inte mycket att jobba med.
Dessutom förtjänar Luke Shaw och Aaron Wan-Bissaka beröm. Det finns mer att önska offensivt från båda två men deras defensiva insatser går inte att klaga på. Utöver Shaws lite klantiga varning i den första halvleken blev de inte omsprungna många gånger och stängde igen sina respektive kanter bra.
Fred förtjänar också han beröm för sin insats. Känslan är att brassen blivit mer polerad i sitt spel och dessutom blivit mycket bättre i spelet utan boll. Vinner mycket dueller och har kommit in i tempot på ett tydligare sätt.
Dessutom bådar Cavanis inhopp gott. Uruguayanen var nära att bli målskytt med sin första touch i den röda tröjan och trots att vi inte skapade mycket chanser är han alltid inne i straffområdet och hotar. En egenskap som den här truppen verkligen behöver. Även kul att se Greenwood få speltid igen.
Under nästa vecka väntar först RB Leipzig på onsdag och därefter Arsenal på söndag. Sex poäng i de två matcherna hade betytt väldigt mycket.
Res med oss till Manchester!