”Varför har inte England vunnit ett VM sedan 60-talet?”, frÃ¥gar sig en uppgiven befolkning. Samtidigt fortsätter den brittiska pressens besatthet av att sätta dit herrlandslagets unga och lovande talanger. Mason Greenwood är sannerligen inget undantag.
Denna krönika skulle tillägnas de engelska mediehusens fixering vid Mason Greenwood redan innan the Daily Mirror publicerade helgens artikel med rubriken: ”Man Utd fear Mason Greenwood could throw career away like Ravel Morrison.”
Nu känns ämnet mer aktuellt än någonsin.
Om du är intresserad av artikeln kan du slänga iväg en Googling. Själv tänker jag inte bidra till häxjakten genom att bjuda skvallerblaskan på en länkning.
För det är precis vad detta är – en häxjakt.
Forna Unitedspelare, tillika nuvarande ”fotbollsvetare” som Gary Neville och Rio Ferdinand har uttryckt sin avsky för det artikeln representerar och pÃ¥stÃ¥r.
I’ve enjoyed the last ten years but “ Unfollowed “ https://t.co/oZIHpShcG4
— Gary Neville (@GNev2) November 15, 2020
Can you name the Manchester United officials you spoke to for this story please?! https://t.co/uQBXdT7FWS
— Rio Ferdinand (@rioferdy5) November 15, 2020
Liksom Mason är de engelsmän och liksom Mason var de en gång lovande fotbollstalanger.
Kanske – förmodligen – vet de vad han går igenom.
Som tidigare nämnts: inget nytt under solen. Medias besatthet vid sina lovande guldgossar är ingenting nytt.
Wayne Rooney har varit föremål för otaliga kontroverser. Därför har han också varit en tacksam måltavla. Minsta snedsteg, eller minsta antydan till snedsteg, har i åratal resulterat i stora rubriker.
När The Sun publicerade en artikel med en anklagelse om att Wayne skulle ha misshandlat sin fru Coleen på en nattklubb fick det emellertid vara nog.
En stämningsansökan senare såg sig paret Rooney på den segrande sidan i rättstvisten.
I mer nutida exempel, som dessutom aldrig representerat vår klubb, finner vi spelare som Raheem Sterling och Jordan Pickford.
Sterling har hängts ut i media för allt ifrån att han påståtts festa för mycket, till att han är dålig på att tvätta sin bil och att han köper för billiga kläder.
Även Pickford har blivit hårt ansatt, även om det mesta kring honom handlat om hans många bedrövliga målvaktsinsatser.
Tillbaka till United.
Också vår nuvarande kapten har som vi alla vet blivit något av en favorit i den engelska skvallerpressen – allra helst sedan sommarens incident på Mykonos.
Värt att notera här är dock att 27-åringen Harry Maguire varit förhållandevis skonad fram till i sommar.
Mason Greenwood är ett knappt decennium yngre än honom, men för honom är drevet redan igång.
Vi har alla hört talas om vad som hände under landslagssamlingen på Island.
Otroligt pinsamt? Ja.
Men straffet borde väl rimligen stå i proportion till brottet?
Veckoliga uthängningar i rikstäckande press är inte, i min mening, en passande påföljd.
En annan märklig del av den berättelsen är att Phil Foden knappt nämnts i media sedan incidenten. Värt att notera här är då att Foden, till skillnad från Greenwood, har både flickvän och son.
Ändå släckte man strålkastarljuset på honom förhållandevis fort. Om det beror på att det säljer fler lösnummer att skriva om en Unitedspelare, eller om det snarare går att koppla till hudfärg kan vi bara spekulera kring.
Fixeringen vid Mason har emellertid snarare växt sig starkare.
Bara under den senaste månaden ska Solskjaer ha hunnit tröttna på hans loja beteende, Fernandes skälla ut honom på en träning och klubben yttra en oro om att han ska bli nästa Ravel Morrison – en talang som enligt Rooney hade större potential än Pogba, men som kastade bort alltsammans.
Och visst har Greenwood saknats från truppen till och från på sistone, något som alltid skapar spekulationer.
Men innan man hänger sig åt förhastade slutsatser går det också att försöka se bortom bruset.
Jeremy Winsten, en före detta ungdomsspelare för Manchester City och vän till Mason Greenwood, dog nyligen i sviterna av mental ohälsa.
Kanske är förklaringen till att Mason lämnats utanför truppen och till att han sett trött ut förhållandevis enkel – han sörjer sin vän.
Det är inte som om media har missat att detta hänt. Ändå har man valt att fortsätta spy ur sig sina konspirationsteorier.
Allt för att sälja lösnummer, antar jag.
Som du kanske förstått vid det här laget är rubriken till den här krönikan sarkastisk.
Frågan är inte om Mason Greenwood kommer bli en Morrison eller Pogba.
Frågan är om han kommer tillåtas att ta reda på det själv, eller om skvallerpressen tänker fortsätta med sina försök att göra honom till en självuppfyllande profetia.
Res med oss till Manchester!