Nu har jag den där känslan igen. Tror det började under Van Gaal, och sedan har den kommit och gått lite under åren. Det var längesedan senast, men nu är den tillbaka. Känslan att vi varje vecka ser samma match. Det kvittar om motståndarna heter Aston Villa, West Ham eller Everton, vi ser samma match om och om igen. Totalt oförmögna att ändra eller på minsta sätt kontrollera matchbilden. Vi bara åker med. Som ett fyllo som somnat på spårvagnen. Argumentet att vi bara är i början av säsongen och att det än finns hopp för förändring smakar allt beskare för varje vecka, och snart är timglaset för den ursäkten tomt. Det finns inga tendenser till bättring. Ingen tydlig bild, ingen röd tråd.
Man är kanske naiv, men jag trodde inte det skulle se ut såhär snart två månader in i säsongen. Vi är kanske inte längre ett sjunkande skepp. Ole har täppt till hålen i skrovet, men vi driver sure as hell fortfarande runt på öppet hav, utan varken vind i seglen eller land i sikte. Och det är oroväckande, mycket oroväckande.
Om vi börjar med det positiva:
- Återigen, De Gea. Jag vet inte vad som hänt, men just när typ alla, inklusive yours truly, förra säsongen trodde att Dave slutligen var finito så reser han sig ur Europa League-finalens aska, som Jesus över Rio de Janeiro, och kommer tillbaka till sitt livs form? Det är faktiskt helt otroligt. En De Gea på sin bästa dag är en av världens bästa målvakter, medan en De Gea utan självförtroende inte är en bättre keeper än vad typ jag hade varit. Och just nu är det den förstnämnda vi har, som tur är. Long may he stay..
- Trots att allt inte gick felfritt var det gott att se en hyfsat ordinarie backlinje tillbaka. Visst, Shaw gjorde kanske inte sin bästa match, och jag väntar fortfarande på en extra nivåhöjning från Varane. Men i gengäld var Wan-Bissaka väldigt bra, och helt ärligt tycker jag Lindelöf är att föredra över Maguire just nu, även om han inte för närvarande varit skadad. Maguire har börjat säsongen uselt. Och ingen är nog mer tacksam över att Dalot inte syntes till än Dalot själv. Stackarn.
- Vi måste ta en sekund, eller kanske rent av en timme, att beundra Brunos mottagning innan han serverar Martial Uniteds enda mål i matchen. Gode värld.
- Tidiga byten är något de flesta supportrar efterlyst under en lång tid, och igår kom ett dubbelbyte redan i minut 57. Det fick kanske inte helt önskad effekt, men det var skönt att slippa frustrationen när vi kört fast och inga förändringar görs.
Trist:
- Återigen, startelvan. Kan inte bara varit jag som fick krupp när man såg Martials namn i laguppställningen. Nu fick han visserligen göra mål, och det unnar man ju honom såklart, men jag anser fortfarande att han behöver lämna. Gärna redan i januari. Sen ska det sägas att vi fortfarande ställde ett så pass bra lag på banan att vi borde kunnat vinna denna match ändå, men den genomgående känslan är väl att man inte får ut det bästa av spelarmaterialet vi har. Varken på individnivå eller som lag, egentligen.
- Och på tal om januari, den stående punkten på gnällistan: vårt innermittfält. Att värvningen av Ronaldo gjorde så att det uteblivna köpet av en adekvat defensiv mittfältare hamnade i skymundan är minst sagt beklagligt, och detta bör vara allra högsta prioritet från och med nu. Fred och McTominay är inte startspelare för United. McTominay är för mig en truppspelare som bäst, och Fred bör över huvud taget inte vara i klubben.
- Den fortsatt iskalla behandlingen av Donny. Jag förstår det bara inte. Säger inte att han är lösningen på vårt mittfältsproblem, men med tanke på det rådande haveriet är det enbart sjukt att han aldrig på riktigt fått chansen. Han får en halvlek här och där, vilket såklart i längden är dömt att misslyckas, och när det väl händer straffas han med en månad på bänken. Hur är det rimligt?
Oroväckande:
- Något annat som inte bådar gott, och som verkar drabbat fler klubbar än oss, är den klena start på säsongen som flera av spelarna som deltog i sommarens EM-slutspel har fått. Hos oss syns det tydligast hos Maguire tycker jag, som helt ärligt inlett säsongen bedrövligt. Men också Shaw ser ut att vara lite ur gängorna, och även Sancho som då dessutom knappt fick någon speltid av Southgate.
- Högerpackspositionen. Det blev ju tydligt i veckan hur extremt mycket vi står och faller med Wan-Bissaka där. Likt alla andra kommer han förr eller senare under säsongen behöva vila för att hålla, och vem har vi då till vårt förfogande? Dalot? Nej, inte bra nog. Bortsett från innermittfältet behöver vi förstärka högerbacken ganska omgående.
Och nu blir det en välbehövlig vila från United och Premier League. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka med lite större tilltro mot Leicester om två veckor. Just nu känns det ganska tungt, men man lider så länge hoppet lever antar jag. So long.